Nu är premiären av riktig swimrun-träning avklarad tillsammans med lillebror Nicklas som jag också kommer göra min Vansbro Swimrun tillsammans med. Så otroligt roligt det var. Kändes som vi gav oss ut på ett äventyr och hjälpte varandra framåt.När du väljer att skapa ett konto och följa ett nyhetsrum kommer dina personuppgifter behandlas av oss och av ägaren av nyhetsrummet för att du ska kunna motta nyheter och uppdateringar enligt dina bevakningsinställningar. För att läsa mer om detta, var vänlig läs vår Integritetspolicy som berör vår behandling av dina personuppgifter, och Integritetspolicy för Contacts som berör behandlingen av dina personuppgifter från ägaren av nyhetsrummet du följer. För mig rullar annars träningen på bra. Får ihop mitt pussel något sådär varje vecka och hinner med det mesta tycker jag. Både träna, jobba, familjen, vänner och huset. Tycker det är kul att vara igång hela tiden, ha många bollar i luften och få allt att funka. Vid läggdags är det skönt att tänka en stund på dagen och analysera vad jag gjorde bra och vad jag kanske gjorde mindre bra. Försöka ge mig själv lite kritik och feedback för att växa som person. Finns alltid saker att jobba på. Det ska vara roligt att leva för livet kan vara himla skört. Något som jag verkligen funderar skarpt på är att jag skulle vilja jobba mer inom träning och inspiration. Vi får se vad som händer framöver. Ingenting är omöjligt!All simträning jag lagt ner sedan jag tog beslutet att köra hela Vansbroveckan i sommar börjar verkligen ge resultat. Tycker jag själv i alla fall med tanke på hur långt jag klarade av att crawla tidigare. Eller snarare hur kort jag orkade crawla.
Blev en lång inledning på inlägget men nu har vi gått från Zlatan i Paris till Gunde Svan som bor i Vansbro och även nämnt Andreas Lindén som är en av dom som kommer ställa upp i SM i triathlon under Vansbroveckan. Ser så sjukt mycket fram emot Vansbro nu och speciellt triathlontävlingen som jag själv ser som en stor utmaning. Byta mellan alla dessa moment och köra på samma bana som den riktiga Svenska eliten kör på. Faktiskt känns det som de sjukaste just nu att jag ska tävla samtidigt som många av de Svenska profiler inom triathlon som jag ser upp till. Kommer bli så häftigt! Kommer känna mig starstruck hela tävlingen igenom haha.
Inleder det här inlägget med den otroligt inspirerande frasen som har snurrat i mitt huvud hela helgen och säkert i andras också. ”Jag kom som en kung – lämnar som en legend” Zlatan. Har vi någonsin haft en större svensk idrottsman som hela världen känner till? Jag tror faktiskt inte det. Tror inte alla förstår vilken enormt stor idrottsman han är. Jag är inget särskilt stort fotbollsfan men jag kollar väldigt gärna när Zlatan spelar. Att han kan leverera med den självsäkerheten och kaxigheten med glimten i ögat gör honom till en stor förebild. Tycker att vi i Sverige väldigt ofta har svårt att sticka ut och säga vad vi är om oss själva. Vet att dessa ämnen togs upp i ett avsnitt av Gunde Svans program, ”I huvudet på Gunde Svan”. Minns inte riktigt vem av stjärnorna han utmanade då men jag kommer ihåg att de pratade där om hur vi svenskar har svårt att stå på oss själva och verkligen sätta oss själva som vinnare. Tro på oss själva mera. Även som motionärer måste vi kunna tro på oss själva och våga säga vilka våra stora mål är. Andreas Lindén som är en av Sveriges bästa triathleter skrev nyss ett riktigt bra inlägg om detta på sin blogg. Ser man sig själv inte som en vinnare blir man inte heller en vinnare. Kloka ord! Det här kommer i alla fall jag ta med mig och tänka på.När jag var 18 år kontrakterades jag av ett danskt cykelstall och under år 2009 cyklade jag som professionell i danska Team Capinordic. Samma år gick lagets huvudsponsor i konkurs. Laget lades ner sent på året och mitt tvåårskontrakt blev inaktuellt. 2010 planerade jag och genomförde Superklassikern, alla fyra klassikergrenar på ett dygn. Det formade mig som idrottare och person. Därefter började jag med triathlon på riktigt och började satsa rejält 2013. Tyvärr har mina senaste 4 år som idrottare varit kantade av skador. Denna gången var uppdraget att ge Andreas Lindéns hemsida ett nytt utseende. Viktigaste av allt var att göra sidan responsiv, det vill säga att den passar för olika typer av skärmar. Och att sidan stödjer flera språk. Efter många år bloggandes vill Andreas nå en större publik. Han ska därför snart börja blogga även på engelska.Andreas började blogga 2005. Sedan dess har hemsidan bytt utseende många gånger med hjälp av lillebror Jonathan. Nu fick jag uppdraget istället. Det är fortfarande lite jobb kvar, men det mesta är klart och sidan är redo för besökare.Det är den 13e november och det finns inte något som tyder på att kylan är på väg. Termometern visar fortfarande tvåsiffrigt. Rutorna är isfria. Affärerna kränger mer simglasögon och speedos än pjäxor och snöskyfflar. Folk har tomatplantor som fortfarande blommar och vill man så löptränar man i kortärmat utan problem.Jag och Ida ser sponsorsamarbeten mer eller mindre som en konsulttjänst. Ett företag som sponsrar mig ska kunna räkna in en vinst i samarbetet, precis som jag kan göra. Det kan också handla om varumärkesbyggande, vilket är svårare att mäta.
Jag minns att vi sa till varandra att det bara var tillfälligt. Men ”tillfälligt” blev veckor, sedan månader och till slut år. Det var tufft. Men samtidigt var det ett aktivt val. En vecka då jag var sjuk och inte kunde träna minns jag att jag kom upp i 100 timmars jobb på sju dagar.
Vi som drivs av det här med att spara ihop pengar som räcker resten av livet är nog många gånger mycket på jakt efter trygghet. Även om pengarna troligtvis kommer räcka så vill vi gärna ha lite marginal. Räkna på lite lägre avkastning än man fått historiskt, kanske jobba ett år extra, räkna med att man de kommande 30 åren inte kommer tjäna en endaste krona, se framtida allmän pension som en ren bonus och varför inte ha en extra årslön på något speciellt konto som reserv. Men det finns folk som vågar tänka lite annorlunda. Som vågar dra iväg och leva sin dröm utan att först ha sparat pengar i 15 år och gått igenom sitt excelark med utdelningsprognos från aktieportföljen för de kommande 10 åren 1000 gånger. En sådan person är triathleten Andreas Lindén som jag sprang på i sociala medier av en slump för någon månad sen.Vi har inga planer på att lämna Mallorca. Karriärmässigt är vi heller inte oroliga då vi nu driver ett företag som växer ordentligt varje år. Saker och ting kan förändras förstås. Men det ser ljust och vi tror att vi är på väg i rätt riktning. Vill man sitta på ett kontor finns det sådana jobbmöjligheter här också, om du kan flera språk och har rätt utbildning.
Som idrottare handlar det ofta om att marknadsföra och ibland hjälpa till att sälja produkter. Till detta använder jag sociala medier. Främst Youtube och Instagram (@lindenandreas) men också Facebook och blogg. Just Youtube har gått väldigt bra och vi når ut till tusentals tittare med våra videor.
Om vi bortser från skillnaden i fysisk kapacitet mellan oss tycker jag ändå valet att flytta till Mallorca är intressant. Att kunna bo i ett land med bättre klimat än Sverige, leva ett fritt liv och träna flera timmar om dagen tror jag det är många som drömmer om. Bland mig och mina läsare skulle upplägget vara att man jobbar och sparar hårt i 10-25 år och sen kanske kan flytta till något varmare land och cykla i bergen efter det. Men du valde en annan väg och lyckades flytta ner utan 20 års hårt gnetande i Sverige först. Var det ett svårt beslut
att våga lämna Sverige med ganska osäkert jobb som idrottare och coaching. Hur stort startkapital i form av sparande hade ni med er när flyttlasset gick?
Det är alltså inte bara de idrottsliga meriterna som avgör om det går att leva på sporten utan även hur kreativ man är mot sponsorer och med andra kringaktiviteter som kan leda till intäkter förutom rena prispengar. Hur har du själv jobbat de senaste åren för att bli så attraktiv som möjligt för sponsorer och öka möjligheterna att leva på sporten?
När jag under drygt 10 år levde på 6 000-8 000 kr i månaden för att kunna spara 60-80% av lönen ansågs det av många som extremt. Kanske för att det här med att spara ihop ett antal miljoner och kunna gå i pension innan man fyller 40 varit ett ganska ovanligt projekt. I alla fall tidigare, på senare år har det ju till och med kommit att kallas för trend. Något som jag återkommit till både i min blogg och mina böcker är att det finns mängder med folk som lever väldigt billigt av andra skäl än att kunna köpa aktier för 25 000 kr i månaden och att det då många gånger inte upplevs som lika konstigt. Det är på något sätt som att drömmen om att få leva på sitt konstnärskap, bo i skogen eller satsa helhjärtat på sin idrott i 10 år varit mer accepterat än att leva billigt för att kunna spara pengar.
Du har haft en del problem med skador de senaste åren. Har detta varit stressande på annat sätt än rent idrottsligt? Jag tänker om det kanske skulle påverka era möjligheter att bo kvar och leva det liv ni idag lever om du inte kunde tävla på en hel säsong?
Hur ser du på framtiden? Har ni fått smak på det sköna livet i värmen eller kommer du flytta hem till Sverige och sätta er på något kontor och jobba igen de år ni missat i karriären när den idrottsliga karriären för din del är över?Driver ni företaget kopplat till tävling och coachning i bolagsform där ni både kan ta ut lite lön som grundar sig för framtida pension eller är fokus att få det att gå runt här och nu?
Möt Andreas Lindén, Brand guy, finalist i årets Linkedinprofil 2021. Han berättar om hur han jobbar med Linkedin och sitt arbete som varumärkesexpert och grafisk designer.
Efter en säsong som proffs så har han fått se vad som krävs för att nå framåt i sporten. I laget som han körde med fanns storstjärnor som t.ex. Jonas Aaen Jørgensen och Martin Pedersen, två åkare som tagit klivet upp i ProTour under vintern.
– Mitt mål för året är att vara i form och smärtfri i Juni. Det långsiktiga målet är att hitta ett lag som Team Capinordic igen. Träning är nyckelordet för att komma tillbaka. För tillfället tränar jag i block på 2-3 dagar. I dessa block kör jag 4-6h per dag, fördelat på flera pass, avslutar AndreasTillsammans med tränaren och vännen Johan Flodin (tidigare cyklist i bl.a. Team Bianchi) började jakten på nytt lag direkt efter att det stod klart att det inte blev någon förtsättning i Danmark. Ett franskt lag ville gärna skriva kontrakt med honom. Även om laget inte var registrerade som proffslag så innehöll deras tävlingsprogram många proffslopp som skulle vara utvecklande. Men träningen under vinter gjorde att Andreas kände smärta i knäet. Fransmännen fick kalla fötter och drog snabbt tillbaka kontraktserbjudandet.
Det blev ett tufft år med mycket att lära för det unga svenska löftet. Med ett tvåårskontrakt i bakfickan behövde han inte stressa utan kunde ta ett steg i tagetm Målet vara att lära så mycket som möjligt första året och köra för fina resultat säsongen efter. Tyvärr så blev det inte som planerat. Det svenska finansbolaget Capinordic avbröt sitt kontrakt som huvudsponsor för teamet, bl.a som en följd av den globala finanskrisen. Någon ny finansiering stod inte att finna för laget och lösningen blev nedläggning.
– Det jag har med mig från Team Capinordic är framförallt erfarenhet och taktik. Jag utvecklades mycket under förra året men kommer antagligen få en rejält trög start på detta, på grund av knäskadan, säger Andreas.
Flera Scandinaviska UCI-team har försvunnit sedan säsongen 2009 och det är ett tufft läge för unga oetablerade cyklister på den itnernationella marknaden. 20-årige Andreas Lindén från Dalsjöfors utanför Borås debuterade som proffs i det danska Continentalteamet Capinordic 2009.– Det är sant att läget är tufft för många åkare just nu, fast hade det inte varit för knät skulle jag åkt i Frankrike nu, berättar Andreas som haft en jobbig vinter på flera sätt.
DALSJÖFORS ::: Andreas Lindén blev arbetslös när det danska continentalteamet Capinordic stängde sin verksamhet i höstas. Den unge svensken började jakten på ett nytt lag. Allting såg ut att vara klart när ett krånglande knä satte käppar i hjulen. Cyclesport.se har gjort en kort intervju med Andreas inför säsongsstarten.Lita på din känsla, puls eller effekt snarare än din hastighet. Förra året snittade jag 31km/h under mina långsammaste 10km i Kalmar Ironman. Jag var lugn och stressade inte upp mig då min känsla och effekt var rätt. Det långsamma partiet blev till ett snabbt parti och min snitthastighet blev till slut 41km/h. Det får gå långsamt ibland. Däremot får du inte gå på rött ifall hastigheten inte är hög för tillfället.
