Som jakthund är Anglo-russkaja gontjaja en skicklig löshund som har förmågan att följa viltets spår över långa avstånd. Han är också en utmärkt hoppare och kan hoppa högt och långt, vilket gör honom till en skicklig hund inom hundkapplöpningsvärlden. Som sällskapshund är Anglo-russkaja gontjaja en utmärkt följeslagare som är tillgiven, lojal och villig att behaga.Anglo-russkaja gontjaja är en medelstor hundras med en slank och muskulös kropp. Hanar mäter vanligtvis mellan 65-72 cm i mankhöjd och väger cirka 30-40 kg, medan honor mäter mellan 62-68 cm i mankhöjd och väger cirka 25-35 kg. Denna ras har en kort och slät päls som är vanligtvis vit eller fawn, med inslag av svart eller grå. Anglo-russkaja gontjaja, också känd som Anglo-russisk vinthund, är en hundras som härstammar från Ryssland. Denna ras är en spetshund, som är känd för sin eleganta och gracila kropp och sin snabbhet. I denna introduktion kommer vi att utforska Anglo-russkaja gontjajas historia, utseende, personlighet och lämplighet som sällskapshund. Anglo-russkaja gontjaja härstammar från en korsning mellan en rysk vinthund och en engelsk vinthund. Denna ras har en lång historia som en jakthund och har använts för jakt på kanin, räv, hare och andra småvilt. Anglo-russkaja gontjaja är också en populär hundras i hundkapplöpningsvärlden på grund av sin snabbhet och elegans.Anglo-russkaja gontjaja är en vänlig och tillgiven ras som är mycket lojal mot sin familj. Han är intelligent, självsäker och lättlärd, vilket gör honom till en utmärkt sällskapshund för en aktiv hundägare eller en familj med barn. Denna ras är också mycket energisk och kräver daglig motion och träning för att hålla honom lycklig och hälsosam.
Sammanfattningsvis är Anglo-russkaja gontjaja en spännande och vacker hundras med en lång historia som jakthund och hundkapplöpningshund. Denna ras är vänlig, tillgiven och intelligent och är en utmärkt följeslagare för en aktiv hundägare eller en familj med barn som är villiga att engagera sig i hans träning och motion.
Rasen har ett högt aktiveringsbehov, vilket betyder att den kräver en ägare med en aktiv livsstil och engagemang som ständigt kan förse den med fysiska utmaningar och stimulering.På 1700-talet började en inhemsk rysk hund utvecklas naturligt. Men det var först i början på 1900-talet som selektiv avel tog fart på allvar och den första rasstandarden för den ryska hunden utvecklades. Uppfödare korsade sedan den ryska hunden med den engelska foxhound, inklusive andra franska jakt- och spårhundar. Resultatet blev den ryska anglo-russkaja gontjaja. Som en sällsynt ras saknas det mycket formell statistik över förekomsten av sjukdomar. Men det verkar finnas risk för vissa hälsoproblem. Hälsotillstånd att vara medveten om och uppmärksam på hos en anglo-russkaja gontjaja, även om vissa kan vara sällsynta, är bland annat: Denna ras blev känd för sin melodiska röst, men framförallt för sin snabbhet och uthållighet när de spårade sina byten – de användes ofta vid jakt av rävar och vargar. Uppfödare av denna ryska ras är fortfarande i färd med att förbättra rasens egenskaper och enhetlighet. Rasen kan ibland ses på sovjetiska hundutställningar och anses vara lika i kvalitet med de bästa ryska hundarna.Dessa hundar är smidiga, aktiva och kan även utmärka sig i många olika hundsporter. Hundar av den här rasen är vanligtvis vänlig mot andra hundar, men samtidigt är de jakthundar med starka instinkter. Detta kan göra dem osäkra att ha runt mindre djur som katter, ifall de inte har vuxit upp med dem eller varit väl socialiserade med dem. De har en särskilt melodisk röst som de tycker om att använda. Detta i kombination med deras höga aktivitetsnivå gör dem olämpliga för att bo i en lägenhet.
De är vanligtvis ganska intelligenta hundar, vilket betyder att utöver motion behöver även deras sinne stimuleras. Pussel eller alternativa träningsformer där hunden använder sinnet, såsom avancerad lydnad eller agility, kan vara till hjälp för att fylla detta behov.
Den här hunden är vanligtvis vänlig och lekfull med de flesta som de träffar. De är lugna nog för att lita på i sällskap med barn, även om interaktioner mellan barn och hundar alltid bör ske under tillsyn. De är mycket lojala och människo-orienterade djur.Anglo-russkaja gontjaja är en mycket aktiv hund. De har ett skarpt sinne, är mycket lätta att träna och reagerar särskilt bra på positiva träningstekniker. De behöver vanligtvis minst en timme eller två av energifulla aktiviteter varje dag och orkar oftast mycket mer. På grund av deras höga jaktinstinkter kan de ha svårt att motstå att jaga mindre djur, så hunden bör hållas kopplad.
Deras korta päls kräver lite grundläggande pälsvård. Även om hunden inte behöver regelbundna resor till skönhetssalongen kan det vara bra att borsta den någon gång i veckan. Detta stimulerar blodtillförseln till huden och sprider de naturliga oljorna för optimala pälsförhållande. Om pälsen blir smutsig, använd ett milt fuktgivande schampo så att de skyddande naturliga oljorna inte sköljs bort.Att köpa en anglo-russkaja gontjaja kan variera i pris. Även om det här är renrasiga hundar kan du fortfarande hitta dem i hem för omplacering. Du kan adoptera en valp till ett mycket lägre pris jämfört med valpar som är till salu från en uppfödare.
Den här rasen är resultatet av en korsning mellan russkaja gontjaja och den engelska foxhound. Det anses vara en sällsynt ras och är framförallt känd i sitt hemland, Ryssland. De tenderar att vara vänliga och utåtriktade med de flesta som de träffar, både människor och hundar. Men har starka jaktinstinkter och är inte säkra kring katter och andra mindre djur. Anglo-russkaja gontjaja är även känd som russian spotted hound, eller harlequin hound.
Med tanke på att anglo-russkaja gontjaja spenderar mycket tid utomhus, bör du regelbundet kontrollera pälsen efter fästingar. Att ta bort fästingar innan de har suttit i över ett dygn minskar risken avsevärt för sjukdomar.Ta lancashire heeler, de är inte erkända av FCI men det finns x antal kennlar i Sverige som föder upp dom, de får ställas ut och reggas precis som ex. golden eller schäfer. Skillnaden mellan raser som bara är erkända av SKK och inte FCI är att de inte får ta CACIB på utställningar, kanske finns någon mer skillnad men det orkar jag inte ta reda på nu.#31 Finns de inte på SKKs raslista så får man skriva upp alla raser man kommer på (även alternativa namn ifall de heter en sak i hemlandet och på engelska en annan)
Anledningen till att de inte har någon rasklubb är för att det än så länge inte finns så många här i Sverige men det innebär inte att de är mindre erkända för den skull. En ras behöver inte ha rasklubb, det är inget krav.
Jag håller på med ett litet hemma projekt och behöver nu eran hjälp, jag skulle vilja att ni skrev upp alla raser ni vet om som inte är registrerade som ras i Sverige. Skriv gärna som en lista och om det finns alternativa namn så skriv gärna de också samt ursprungsland om du vet om det
Den här hunden är vanligtvis vänlig och lekfull mot nästan alla de möter, och den är tillräckligt försiktig för att man ska kunna lita på den med de flesta barn, även om samspelet mellan barn och hundar alltid bör övervakas väl och barn bör alltid lära sig hur de ska hantera hundar. Anglo-russkaja gontjaja är mycket lojala och människoorienterade hundar med ett skarpt sinne som är mycket lätta att träna och reagerar särskilt bra på positiva träningsmetoder. Dessa hundar är smidiga och aktiva och kan utmärka sig i många olika hundsporter. Den ryska harlekinhunden är vanligtvis vänskaplig mot andra hundar, men de är också jakthundar och har en hög rovdrift, vilket kan göra dem osäkra att ha i närheten av mindre djur som katter om de inte har vuxit upp med dem eller har socialiserats väl med dem. De har en särskilt melodisk röst som de gärna använder. Detta i kombination med deras höga aktivitetsnivå gör dem olämpliga för lägenhetsboende.
Russian Harlequin Hound är en muskulös, medelstor hund som blir cirka 55-68 cm hög och väger runt 18-32 kg med en fyrkantig kroppsbyggnad, långa, raka ben och en stark svans som har en något böjd eller sabelliknande form. De tenderar också att ha ett något brett, fyrkantigt huvud med en rak, fyrkantig nos som alltid avslutas med en svart nos. De har lätt hängande läppar, ovalformade ögon, vanligen i en mörkbrun färg, och medelstora, hängande öron som sitter högt upp på huvudet och hänger ner på sidorna för att rama in ansiktet. Den utmärkande korta pälsen hos den ryska harlekinhunden är mestadels vit med trefärgade markeringar på huvudet, ansiktet, ryggen och svansen, och den är vanligtvis ganska tät; denna färgning är särskilt användbar vid jakt med den ryska harlekinhunden eftersom den gör det mycket lättare att skilja jakthunden från sitt byte.Anglo-russkaja gontjaja är en uthållig jakthund som härstammar från Ryssland. Utöver att vara en utmärkt jakthund är anglo-russkaja gontjaja lekfull, pålitlig, och energisk. Den älskar att vara aktiv, och särskilt delta i jakt eller jaktliknande aktiviteter, så om du är jaktintresserad och har en aktiv familj kan detta vara en perfekt hund för er. Här på Djurportal.se kan du hitta både valpar och vuxna anglo-russkaja gontjajas och längre ner på den här sidan kan du lära dig mer om denna rysska jakthund.
På 1700-talet började en hund inhemsk rysk hund att utvecklas naturligt, och det var inte förrän runt 1900-talet som den selektiva aveln började på allvar. Den första rasstandarden för den ryska hunden utvecklades så sent som år 1925. Uppfödare korsade då den ryska stövaren med engelska foxhounds och strödde in några franska scenthounds, och fick då resultatet ryska Harlequin Hound, vilket är en något mer fyrkantig hund till utseendet med trefärgade fläckar på en vit kropp. Fram till 1951 var denna nya hundras känd som Anglo-Russian Hound, men när den accepterades som en egen separat ras blev den i stället känd som Russian Harlequin Hound, fast på ryska kallas den Anglo-russkaja gontjaja. Denna ras var välkänd, inte bara för sitt melodiska skall utan också för sin snabbhet och uthållighet på jakt. De användes ofta som Red Chase-hundar, vilket innebär att de jagade räv och varg, som traditionellt kallas för rött vilt, och än idag finns sällan utanför Ryssland. Uppfödare av den ryska harlekinhunden håller fortfarande på att förbättra både typ och enhetlighet hos rasen och rasen ses numera ibland på ryska hundutställningar och anses allt oftare vara av samma kvalitet som de bästa ryska hundarna. Den ryska harlekinhunden användes också av William Dunker när han utvecklade hundrasen Dunkerstövare, namngiven efter honom själv.Den ryska Harlequin Hound är alltså en mycket aktiv hund med en ganska hög rovdrift. De behöver i allmänhet minst en eller två timmars kraftig aktivitet varje dag, och klarar ofta av mycket mer. På grund av deras höga jaktlust kan de ha svårt att motstå lusten att jaga mindre djur, så ett koppel bör generellt användas. De är vanligtvis också ganska intelligenta, så deras hjärnor måste också tränas varje dag. Pussel och andra former av träning som använder sinnet, t.ex. rallysport, avancerad lydnad och agilityträning, kan vara till hjälp för att uppfylla dessa krav.Den här rasen har ganska enkla krav när det kommer till pälsvård. Bad bör endast ske vid enstaka tillfällen för att undvika att ta bort de naturliga, skyddande oljorna från deras päls och den ryska harlekinhunden är mer benägen än vissa andra raser att drabbas av hudallergier så det gäller att inte bada för ofta – särskilt inte att bada och tvätta med hundschampo. Deras päls fäller måttligt och behöver borstas en eller två gånger i veckan. Även om pälsen hos den här rasen är kort är den också ganska tät, vilket kan göra att en slickerborste eller en putshandske kan vara något ineffektiv när det gäller att avlägsna de avlagda håren. De har också långa hängande öron, som bör kontrolleras regelbundet för att se till att de är rena, torra och fria från infektioner.Inom den jaktliga delen så går den väldigt hårt på djuren. Skallet är oerhört bra och hörs väl. Söker av stora områden och dammsuger så gott som varge sten och stubbe.
Enda nackdelen jag kan säga inom jakten är att pga deras storlek så är dom lite som Laikor. Med det menar jag att dom jagar det dom får tag i tex älg, rådjur. Jagar självklart räv,grävlig, Björn,Lo och hare också men man måste prägla dom lite mer än vad man måste göra men den ”vanliga finnen”. Så tex ska man jaga rovdjur med den så är det enbart det som gäller, eller mindre småvilt som räv, grävlig och hare så är det endast det man kan skjuta, osv, ni fattar. Men är det gjort så har man en stövare som går på räls.Vet själv endast bara av ca 10-12 hundar i sverige och då är 10 av dom från samma kull som denna. Skulle vara kul att få höra andras tankar och erfarenheter inom jakt mm.. med denna ras.
Mankhöjd för hanar är 58–68 cm och tikar 55–65 cm. Det är en stor, kraftig och långbent hund. Täckhåret är strävt, rakt och tätt åtliggande. Underullen är riklig. Färgen är vit med svarta och bruna fläckar.Rasen är en jakthund som används främst på hare i Sverige. Det är en tuff hund som används till jakt på stora områden och i hårt klimat. I Ryssland används den även vid grytjakt på grävling.
Märker att det är mycket skriverier om vanliga stövare så tänkte försöka presentera denna lite mer och kanske vi kan få igång lite snack om denna väldigt ovanliga ras som nu börjar komma in i sverige.
Svenska Kennelklubben är hundägarnas riksorganisation och företräder alla hundar, hundägare och hundälskare i Sverige. Med cirka 300 000 medlemmar är vi en av landets största intresseorganisationer. Vi sprider information, utbildar och väcker debatt – och visar på den stora glädjen och nyttan med hund!Dessa hundar är skickliga på att spåra vilt och är därför en användbar jakthund. De är också vänliga och utåtriktade samt öppna gentemot de flesta människor som de träffar. Deras utpräglade jaktinstinkt gör att de inte funkar så bra med katter och andra mindre djur.Hund24 är ett registrerat varumärke. Denna webbplats drivs av Contentsmedjan AB, ett bolag baserat i Hestra i Gislaveds kommun. Vi deltar i flertalet affiliateprogram och erhåller provision på köp som görs via annonslänkar på sajten.
Rasen anglo-russkaja gontjaja har tidigare hetat rysk fläckig stövare. Av namnet går det att uttyda att rasen härstammar från Ryssland. Under början av 1700-talet importerades den engelska rasen foxhound som korsades med den ryska stövaren och eventuellt också kostromastövaren. Den sistnämnda är dock numera utdöd. Rasstandarden som den ser ut idag skrev på 1920-talet. Rasen fick sitt nuvarande namn 1951 men är inte erkänd av FCI.En anglo-russkaja gontjaja används som drivande hund. Det är en tuff hundras som klarar jakt på stora områden och i tuffa klimat. I Sverige används den främst för drevjakt på hare. Rasen är både snabb och uthållig och lämpar sig väl för den sortens jakt. I sitt hemland används den även vid grytjakt på grävling. Deras drevskall är starkt och högt. Temperamentet är jämnt och livligt. I Sverige finns rasen representerad på enstaka jaktprov och hundutställningar.
