Sydsvenskan, grundad 1848 av Bernhard Cronholm (teckningen), är Sydsveriges ledande morgontidning. I papperstidningen, på webben, i läsplattan och i mobilen förmedlar tidningen händelser och nyheter i närmiljön, men också i Sverige och världen. Sydsvenskan granskar, berör, underhåller och tar ställning. Det har vi gjort i över 170 år.24 deltagare åkte denna soliga dag till Kistamässan. Kistamässan har ersatt Sollentunamässan för några år sedan och vi har fortsatt med höstresa till denna mässa. Jämfört med Älvsjömässan har våra medlemmar tyckt att denna mässa har mera plånboksvänliga kuriosasaker. Vi prövade denna gång att åka fredag istället för lördag. Fredag är första öppningsdagen. Vi använde också Pålssons lilla buss då det “bara” var 24 anmälda. Även denna gång var vi nöjda och de flesta hade handlat något.
Vi samlades i vanlig ordning vid Svampen, vi var 41 deltagare på dagens resa. I år åkte vi upp på torsdagen, första dagen, som många anser vara den bästa dagen. När man väl kommer in i mässhallarna är det lätt att bli överväldigad av det stora utbudet av glas, porslin från 50/60-talet, möbler, kuriosa, vintagekläder, mynt, med mera, med mera…. Förutom allt detta visas byggnadsvård, modern design samt vacker konst i flera utställningar och det går även bra att stilla sin hunger under dagen. På färden hemåt kanske vi först jämförde eventuella inköp eller fynd, och sedan blev det tystare i bussen och lyset dämpades. Vi var trötta!
En antikmässa eller antikmarknad är det perfekta besöksmålet för såväl den värsta av antiksamlare som för den allmänt intresserade. Bland utställare fyndar du här unika föremål och samlarobjekt som kommer att förgylla ditt hem i många år framöver. Vare sig det är en figurin från 1800-talet eller en stol från det svenska möbelskapandets guldålder, så finns de representerade på de många antikmässorna och antikmarknaderna som arrangeras.Ovan hittar du en lista över antikmässor som arrangeras runtom i Sverige oavsett årstid – höst, vinter, vår eller sommar. Och oavsett om den äger rum i januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november eller december. Ofta erbjuder antikmässor inte bara föremål i form av antikviteter, konst, vintage och annat antikt. Man bjuder även in till inspirationsutställningar och låter dig som besökare ta del av trendanalyser och föredrag signerade inte sällan framstående experter. Den ungerske arkitekten Oskar Kaufmann (1873-1956) var som mest verksam i Berlin under 1900-talets början. År 1917 tog han sig an ett uppdrag i Wrocław i Polen, där han inredde en villa. På TEFAF kommer den franske designhandlaren Eric Philippe ställa ut ett par appliquer i förgyllt trä med rött glas, från villan i Wroclaw.
Ytterligare ett föremål som står i rampljuset är ett verk av Theo van Doesburg (1883-1931). Den holländske konstnären var grundaren av stilgruppen De Stijl, som bland annat utmärkte sig för användningen av vertikala och horisontella linjer samt primärfärgerna, tillsammans med bland andra Piet Mondrian. Verket som visas i Galerie Gmurzynskas monter är en ritning (1926-27) till en av salarna i byggnaden Aubette i Strasbourg och är gjord i gouache på kartong.
En av höjdpunkterna i år är The Anglesey Tiara som ställs ut i Hancocks monter. Det är en viktorianskt tiara, som även går att bära som halsband, från omkring 1890-talet. Accessoaren bars av den brittiska författaren Marjorie Paget (1883-1946) när Georg VI av Storbritannien kröntes 1937. Paget fotograferades senare, tillsammans med tiaran, för tidningen Vogue av den världsberömde fotografen Cecil Beaton.Van Doesburg fick i uppdrag, tillsammans med konstnärerna Jean Arp och Sophie Tauber-Arp, att renovera och inreda den historiska byggnaden Aubette i Strasbourg. Projektet kom att bli ett av de mest ikoniska som gjorts av De Stijl. Verket som visas upp på TEFAF är en ritning för kaféet som de inredde på Aubette.
Silfverstolpe fortsätter: ”Det är egentligen ganska otroligt att Sverige har tre handlare som platsar som utställare på mässan, där konkurrensen är stenhård och väntetiden ofta är flera år om man överhuvudtaget lyckas med bedriften att godkännas av den strängt granskande juryn som bedömer varenda utställare och föremål varje år.”
Under den nio dagar långa mässan TEFAF Maastricht kommer allt från äldre mästare, antikviteter och smycken till fotografi, 1900-talsdesign samt modern och samtida konst ta plats på Maastricht Exhibition & Conference Centre i Nederländerna.
I år finns 280 konst- och antikhandlare från tjugo länder på plats. Bland dem hittar vi de svenska handlarna Modernity, Jacksons och Åmells Konsthandel som säljer skandinavisk 1900-tals design och konst från fem sekel.
”Eric Phillipe är en av de handlare som marknadsfört Svensk design i världen sedan ett par decennier. Han sålde möbler av Axel Einar Hjorth till världens främsta inredare innan de flesta av oss ’nutidssvenskar’ visste vem han var. I år visar han bland annat föremål från Oskar Kaufmann som var en av modeikonen Karl Lagerfeldts favoritdesigners,” säger Silfverstolpe.
Thelma är född den 9 april 1931 i byn Hartola, ca 18 mil norr om Helsingfors, Finland. Hon flyttade till Stockholm 1951, 20 år gammal och konstintresset började redan växa fram. Efter studier och yrkesutövande under 50- och 60-talet kom det konstnärliga genombrottet med fina recensioner efter hennes första separatutställning på Galleri Gröna Paletten i Stockholm 1967.Hon utvecklades till en mångsidig naivistisk konstnärinna som skapar konstverk av sina barndomsminnen och från omvärlden. Varma kulörer och glada motiv kännetecknar hennes akvareller, oljemålningar, akvarellerade etsningar och träsnitt, broderier och virkade skulpturer. I huvudsak var Thelma grafiker och behärskade tekniker som kopparetsning, träsnitt, litografi, linoleumtryck och offset- tryckning. Idag skapar hon virkade skulpturer. Produktionen är som genom hela karriären mycket omfattande.
Målare och skulptör, född 1959. För Susanna Arwin har uttrycket alltid växlat mellan olika tekniker och bildspråk, alltefter vad som skall sägas genom henne. Hon är framförallt känd som skaparen av konstprojektet ”Den Svenska Tanten”. Susanna tillverkar eget papper av linne. Hon målar på massan, arbetar i lager, på lager. Hon skapar stora ark, täta och hårda som läder, klipper och river tecken och symboler ur arken. Bilderna byggs sedan som collage. I hennes konstverk är pappret massas, form och bärare av färger, inte grunden för hennes konstnärsskap, utan en möjlighet att bära det uttryck hon eftersträvar. Som skulptör arbetar Susanna med glas, porslin, brons och betong. Hon utformar även mattor, ljuslösningar, skulpturer och hela utrymmen på uppdrag i såväl privat som offentlig miljö. Hennes verk är ofta interaktiva och engagerande. År 2000 patenterade Susanna en revolutionerande glasgjutningsmetod som öppnade upp möjligheter att skulptera i glas på ett sätt som kan jämföras med traditionell metallgjutning.
1977- 78 var hon gästande grafiklärare vid Valands konstskola. Kursledare för en ”kurs i träsnitt” på Medborgarskolan 1985- 86 tillhör också hennes pedagogiska gärning.Antikmässan är en mässa för alla åldrar, smaker och plånböcker. Är du nyfiken på Antikmässans historia och koncept? Kanske vill du veta mer om vad du kan förvänta dig av ditt besök? Här hittar du en sammanfattning.
Just i slöjden såg han hur barnet kunde utveckla sina sinnen och få utlopp för kreativitet. Därför var steget inte långt när man i våra dagar började bjuda in skolbarn på Öland till en dag på Capella.Till det egensinniga hör benens avslut mot golv som drar åt det djuriska. Och här finns en infästning i sargen vid den främre delen av sitsen som Peter beskriver som ”toksvår”.
Att utveckla prototyper för Carl Malmsten och se till att möblerna som tillverkas av de olika licenstagarna håller hög kvalitet, kräver gedigna kunskaper både i möbelsnickeriets hantverk och i industriell produktionsteknik. Samt ett säkert öga för form.
– När jag och min syster var små kunde vi tjäna lite pengar på att gå ut och samla in vackra grässorter. Morfar förklarade vad han ville ha och för vårfryle som var en favorit fick vi tio öre styck. Som tonåring hjälpte jag honom att svetsa lampställningarna, men som ung vuxen ville jag göra annat. Jag reste, gick på konstskolor och bildade familj.– När jag stod där med första exemplaret så kände jag att här står jag faktiskt med en svensk kulturskatt i famnen. Vem ska ta över stafettpinnen nu? Vem designar morgondagens kulturarv? Så jag tog kontakt med några av Sveriges mest välrenommerade samtida designers och frågade om de ville sätta sin prägel på Lilla Furuhyllan, säger Lisa Hilland.
Sitt examensarbete från Malmstens ägnade Natalia åt att undersöka hur olika träslag släpper igenom ljus och om det är möjligt att fästa intarsia på mjuka underlag som papper och textil.– Jag bläddrade mig igenom alla böcker med Carl Malmstens möbler. Men det var när jag i en gammal pärm på skolan fick syn på fotografiet som jag fångades. Och då visade det sig vara en möbel inte av Carl Malmsten utan av sonen Vidar Malmsten. – Ja, det är jätteroligt, berättar Natalia på telefon från byn Fiskars i Finland där hon arbetar som möbelsnickare hos Nikari. Och extra glad är jag för att köparen äger en konsthall i Berlin, så jag hoppas att möbeln blir en del av hans samling och förhoppningsvis visas för publik. – Carl Malmsten står idag för exklusiva produkter av hög hantverksgrad. Med Lilla furuhyllan tillgängliggör vi hans design för fler, säger Lisa Hilland, designer och grundare av Mylhta.– Slutresultatet är att få fram möbler med mycket hög kvalitet. Och att Malmsten-möbler från olika tillverkare ska hänga ihop, tala samma språk, när det står tillsammans i ett hem. Resultatet av satsningen presenteras i samband med Stockholm Furniture Fair 2019. I premiärkollektionen ingår ett flertal möbler och ett mönster – från en rar liten Putte-pall, till en elegant dagbädd och ett shaker-enkelt vitrinskåp. Gemensam nämnare är starka former och högsta kvalitet. Kollektionen har sållats fram ur den rika skattkista som Carl Malmstens arkiv utgör. Arkivet, beläget i Dieselverkstaden i Nacka, innehåller 20 000 skisser och arbetsritningar, fotografier och textilprover. Anna och Lars är två starka personligheter inom svensk möbelbransch. Formellt är dagens byggvårdande elever inskrivna på Ölands folkhögskola som finansierar utbildningen, men den är förlagd till Capella och Himmelsberga med Victoria Brännström som ansvarig lärare.Världens bästa fåtölj, har den kallats – Häggbom av Carl Malmsten. För några år sedan berättade Jerk Malmsten, som är barnbarn och tidigare ägare av Malmstensbutiken på Strandvägen i Stockholm, historien om hur farfars fåtölj – ritad 1943 för länsarkitekten Sven Häggbom i Gävle – blev ”världens bästa”.Därtill finns samtida möbler från ytterligare några svenska företag samt lockande mindre objekt och inredningsdetaljer som hör dagens butiker till. Därtill har Jessika ambitionen att ta in tillfälliga utställningar.Bästa läget betyder att det händer mycket på gatan, nya butiker och restauranger poppar upp och det finns ett ständigt flöde av folk på väg mellan City och Östermalm. Till skillnad mot gamla adressen där människor mest söndagspromenerade förbi på väg ut mot Djurgården. Som de välkända sofforna – Berlin, Samsas med flera – i modern enfärgad klädsel, matgrupperna Vardags och Herrgården, de stiliga Wetter-borden och de inbjudande fåtöljerna Häggbom i modern skotsk ruta och Farmor i Morriskretong som signalerar svensk kulturhistoria i samtidsdräkt. En öppen port och pardörrar ut mot gatan anknyter till den öländska byggnadstraditionen medan skjutdörrar mot en gräsmatta på andra sidan ger en nära koppling mellan inne och ute. Här ska barnen sitta och tälja när vädret tillåter. – Det handlade både om formspråket och om svårighetesgraden. Och ett gesällprov ska vara svårt och utmanande, men att Masur var så svår kunde jag inte ana. Det är hos familjeföretaget O.H. Sjögren i Tranås som Samsas producerats i över 60 år. Modellen hade sina rötter i den fåtölj Carl Malmsten ritade till första raden på Konserthuset i Stockholm, 1923. Den fåtöljen förenklades och sattes efter några år i produktion för att 1960 återuppstå igen, nu som Samsas. Den här gången ytterligare förenklad och förbättrad.– Han kom till butiken på Strandvägen en vacker vårdag, satte sig som hastigast i Häggbom och bad sedan att få titta på tyger. Valet föll på ett grönt mönstrat tyg av hög kvalitet. En order tecknades för leverans till morbror på Nya Zeeland. Affärsmannen hade fullgjort sitt uppdrag, han hade funnit världens skönaste fåtölj.
Fotografiet var från 1947 vilket därmed antagligen är ursprungsåret för denna sekretär. I det malmstenska ritningsarkivet dyker möbeln upp först 1953/54 där den betecknas som ”lagervara”, vilket betyder att den inte är beställd av någon kund men finns tillgänglig att beställa.
Till uppgifter som dessa leder Hanna Berndalen med lätt och vänlig hand, med eller utan vita bomullshandskar. Arkivet håller öppet varje fredag, besök kan ske efter överenskommelse men det går förstås bra att både ringa och maila. En finsnickrad höjdpunkt på utställningen är sekretären Masur, ritad av Vidar Malmsten i början av 1950-talet, som under våren tagit gestalt som gesällstycke av Joakim Lindman Hirt på Malmstens skola på Lidingö. Hela våren arbetade Joakim med möbeln och kunde till sist anteckna över 400 timmars närkamp i verkstaden. Masur är tillverkad i flambjörk och helt parkettlagd med den livfulla masurbjörken där mängder av mindre fanerbitar bildar ett stort och effektfullt mönster. Parkettläggningen är helt symetrisk på alla sidor så samtliga bitar stämmer överens runt om.Det blev en entusiastisk respons som resulterade i ytterligare två tolkningar av Anna Kraitz och Matti Klenell. Alla tre versioner av Lilla Furuhyllan är godkända av Carl Malmstens AB och kommer att auktioneras ut via Stockholm Auktionsverk under Stockholm Design Week.
Ett personligt möbelpar som hyllar hantverk, musik, konst och natur. Och som förhoppningsvis snart finns att beskåda med annan samtidskonst i Berlin. För gesällarbetet mottog Natalia stipendium av Stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne.”Jag har aldrig sett något liknande”, säger möbelsnickaren Peter Hellqvist om stolen Lärka som han på uppdrag av Stiftelsen Siv och Carl Malmstens Minne har han tillverkat fyra exemplar av. En av dem visas på sommarens utställning om möbelformgivaren och inredaren Vidar Malmsten, på Kulturgatan i Bodafors.
Det var alltså 80 år sedan butiken öppnade på Strandvägen med arkitektkontoret ett par trappor upp. Men redan tio år tidigare, vid tiden för Stockholmsutställningen 1930, hade Carl Malmsten öppnat sin andra verkstad, som också utformades till en skola: Olofsskolan. Med lokalerna just på Humlegårdsgatan, två portar bort från nya butiken. I hennes arbete ”Nytt ljus på gammal teknik – en studie av ljusgenomsläpplig intarsia”, ingår även två lampor. Fascinationen och intresset för belysta intarsior kunde hon odla även under sommarens vistelse i Bodafors. Här var Natalia under en månad ansvarig för Lehmans verkstad där hon tag emot besökare och berättade om konsten att såga intarsia samtidigt som hon utvecklade sitt eget projekt. Arbetet startade 2016 då den nya styrelsen i Carl Malmsten AB såg ett behov av att bredda kollektionen och aktualisera varumärket. I dialog med licenstagarna, företagen som tillverkar Carl Malmstens möbler, växte en samsyn fram och satsningen framåt tog fart. – Det är en trevlig historia men inte alls sann, skrattar Natalia. Ursprunget var målningen och en önskan att på distans skapa någonting i samarbete med min syster, som alltid har inspirerat mig. Koltrastmotivet ligger oss båda varmt om hjärtat och förknippas med barndomshemmet. Och så idén jag hade med möbeln, att den skulle ge plats för en vinylspelare. Lådan har precis plats för några LP-skivor och i skåpet kan man, när dörrarna är öppna, visa upp det snygga skivfodralet. I sin dokumentation över soffan, berättar Ylva Hansen om bakgrunden: När tyskarna i april 1940 gick in i Norge var Hjalmar Wergeland en ung, nybliven läkare. Han var en av landets främsta gymnaster och hade deltagit i OS i Berlin 1936. Han var även en duktig backhoppare och hans yrkesval och goda fysik skulle bli betydelsefulla i hans insatser i den norska motståndsrörelsen.
Till sommaren planerar man också en tvådagarskurs för förälder och barn att tillsammans pröva på arbete med lera och trä. Än så länge får dock verksamheten hålla till utomhus eller vid dåligt väder i växthuset och utställningshallen. Men siktet är inställt på en helt ny byggnad, ett hus som ska uppföras i skolans södra område, ritat av arkitekt Olle Dahlkild och finansierat av en anonym bidragsgivare.
Gästbostäderna kommer fortsatt vara tillgängliga för allmänheten i september varje år och under hela utställningstiden – minst fem år ska inredningarna stå – kan man besöka de lägenheter som vid tillfället är tomma. I rummen bor varje år hundratalet svenska forskare, kulturarbetare och konstnärer.– Det är en komplex och avancerad möbel med många hantverksdetaljer. Jag har tolkat den handritade ritningen från 1942 och lagt in den i datorn som 3D-modell. Sedan har vi jämfört med en gammal Widemar-stol som vi lånat från Siv och Carl Malmstens stiftelse, säger Julia.
Och för SvT har han skapat den mer intima miljö där intervjuerna äger rum. Programledarna heter som tidigare Cecilia Gralde, Jessika Gedin, Victoria Dyring och Pernilla Månsson Colt. När samtalen är genomförda och middagen är serverad, textas inslagen och sänds därefter under kvällen. Pristagarna har under dagen intervjuats på svenska ambassader och konsulat i sina respektive hemländer, och även dessa inslag kablas ut under kvällen.
– Jag har tidigare mest gjort inredningar i minimalistisk stil, ofta med ett hårt formspråk med mycket metall och betong. Så Blå porten blev något helt annat för mig. Här i den klassiska miljön var det viktigt att gästerna skulle känna igen sig och därför valde jag också att inreda helt med svenska möbler.Som namnet antyder är det den traditionella ladan som inspirerat, men istället för kalksten blir den uppförd i trä med obehandlad panel, ett enkelt papptak och eventuellt med solpaneler. Inomhus blir det öppet i nock och takfönster för norrljuset att hitta in.
– I arbetet med Malmsten-möblerna utgår jag förstås från originalritningarna, men i mitt arbete ingår också att undersöka möjligheterna för att anpassa dem till dagens produktionsmetoder för att göra tillverkningen hos de utvalda snickerierna rationell.
Att Stolab nu tillverkar och levererar ännu en vacker stol till sina kunder är ju härligt, men behållningen i denna historia är bättre än så. Ingrid Gärde Widemar har i sitt liv påverkat det svenska samhället grundligt och är i mångas ögon en hjälte. Att stolen som hon en gång beställde nu blir aktuell igen gör hennes gärning för svensk humanism känd för en helt ny målgrupp. En målgrupp som antagligen annars inte skulle ha läst om henne i historieböckerna eller förkovrat sig i lagbokens paragrafers uppkomst. Nu kommer denna stol leva upp igen och kanske vara med om att skapa nya historier för mänsklighetens bästa.
– Det är en så fin konstruktion, säger möbelsnickare Martin Altwegg. Glasen som kläms fast i en not utan spik eller skruv. Dörrarna på sidorna som ger en helt glasad front för föremålen man vill visa fram. Och så underredet med gavlarna som hålls ihop med två kilar, vilket gör skåpet monterbart utan några beslag. Nu förklarade han också sitt beteende och det uppdrag han fått. Så tackade han för sig och försvann för att ytterligare ett år senare vara tillbaka. Även denna gång satte han sig i Häggbom med en kännares min och deklarerade: ”It’s still the best”. På väg ut förklarade han, att nu återstod endast ett fåtal butiker på listan, uppdraget var nästan slutfört. Så slutligen, efter fyra års resande och provsittande tog han sitt beslut. – De första planerna var ett utrymme som mest var ett väderskydd utan väggar, berättar Olle Dahlkild. Men Ladan, som den kallas, har under tiden växt till en riktig byggnad som även ska passa andra verksamheter, olika kurser för textilfärgning, odling med flera.I mer än elva år har arkivarien Hanna Berndalen varit på plats för att hjälpa och vägleda forskare och privatpersoner, auktionsfirmor, journalister, författare och studenter från Malmstens skolor in bland dokumenten i det rika arkivet. Ofta söker man uppgifter om enskilda möbler, men här finns också ritningar och information kring de stora inredningsuppdragen, korrespondens och olika handlingar som rör skolorna han startade, liksom artiklar till böcker och debatterna som han deltog i med liv och lust.
– Att få toppstycket och armledaren att löpa i en enda form, en vacker linje som ramar in stolen har varit en utmaning, tillägger Julia. Det handlar om subtila detaljer, men så viktiga de är för helheten! Det är fantastiskt roligt att få vara med i ett projekt som detta där vi utgått från en så gammal ritning, tolkat och produktionsanpassat fram till prototyp och färdig produkt. Jag är nöjd och stolt när jag nu ser det färdiga resultatet. Det är verkligen roligt att Widemar och Stolab fått så mycket uppmärksamhet.
Idag har han sedan länge sin egen verkstad i Alingsås där han tar uppdrag och privata beställningar. Något pensionärsliv hägrar inte: ”Så länge jag har glädje av materialet och det kliar i händerna vill jag fortsätta.”
Möbeln som under sommaren visats i utställningen om Vidar Malmsten på Kulturgatan i Bodafors är nu till salu. Intresserad köpare med genuin känsla för kvalitet och med gott om pengar sökes.
Natalia Kita är född och uppvuxen i södra Polen. Här utbildade hon sig till landskapsarkitekt, men upptäckte snart att yrket innebar mycket arbete vid datorn och insåg att hon hellre ville arbeta med något mer praktiskt där handen kan känna och forma materialet. Och varför inte trä? Hennes resa till Sverige och möbelsnickeriet började på Tibro Hantverksakademi dit hon kom 2017. Därefter väntade tre år på Malmstens och nu alltså ett år eller mer hos Nikari.
”Här finns en rytm och proportioner som inte kan betecknas som traditionella”, fortsätter Peter. ”Det är en stol som det tar tid för ögat att gå igenom och förstå.”
Peter Hellqvist är utbildad möbelsnickare från Capellagården och gick därefter Malmstensskolans utbildning i möbelrenovering för den legendariske konstsnickaren Bengt Sylvén. Under 1980-talet arbetade han på Tekniska museet där han bland annat tillverkade konstruktioner i Polhems mekaniska alfabet och han var under några år prototypsnickare hos sin läromästare Åke Axelsson. Därefter bodde Peter fem år i Japan där han naturligtvis också arbetade med möbler, både i verkstad och som lärare.
För Stolabs vd Martin Johansson är Julia Greek en tillgång han hoppas kunna behålla. Hennes extraordinära kunskaper efter gesällresor och praktik på snickerier i England och Danmark vill han ska smitta av sig på de övriga, också skickliga möbelsnickarna i fabriken.Hon är välkänd formgivare av bland annat en rad möbler för Källemo, och därtill aktiv inom Stiftelsen Siv & Carl Malmstens minne. Han är möbelformgivare, medgrundare av möbelföretaget Materia, tidigare vd för Lammhults och driver idag Möbeldesignmuseum i Frihamnen i Stockholm. Tillsammans med stiftelsen och de licensierade möbeltillverkarna har nu den nya kollektionen tagit form. De dryga 200 kvadratmetrarna är disponerade med bra rundgång och fina små rumsligheter och ljusinsläpp från två håll. Därtill en liten källare för textilierna samt lager och kontor för Jessika och hennes två medarbetare, Katarina Eriksson och Fanny Hellström. Capellagårdens rektor Bodil Anjar summerar nöjt när den första terminen i den nya utbildningen i byggnadsvård går mot sitt slut. Den är ett samarbete mellan Ölands folkhögskola, Himmelsberga/Ölands museum och Capellagården. Den varma och välkomnande inredningen i det malmstenska rummet är signerad av Anna Kraitz. Färgskalan är mild med tapeten Campagna, ritad på 30-talet och nu åter i produktion, som lugn fond till de bekväma fåtöljerna, Hemmakväll, satsbordet Släden och det praktiska bockbordet med eleganta karmstolen Widemar. Klassiska golvlampan Staken och en ”Birgittaskärm” i taket sätter ljuset. Madeleine Sjöstedt, generaldirektör på Svenska institutet, konstaterade vid invigningen att svensk design och formgivning har en imponerande internationell lyskraft. – Svenska institutet i Paris visar än en gång att vi är ett unikt skyltfönster för Sverige, i en av världens mest kulturintresserade städer. Vem Vidar Malmsten var, visste Joakim inte när han hittade sin möbel, men att far och son Malmsten skiljer sig åt i sin formgivning tycker han att man kan se.
I liggarna hittar man även uppgifter om modellnamn och beställare. Här kan man till exempel läsa att den charmiga fåtöljen Redet ritades 1936 till en professor N. Antoni. Han önskade en fåtölj till sin fru, som tyckte om att sitta med benen svängda över ena armstödet. Av det skälet uppstod den udda kompositionen med armstödet åt ena hållet och ryggstödet mer åt det andra. Fåtöljen kallas på originalritningen för Rena Snurren. Den visades därefter i en blommig kretong på Carl Malmstens vårutställning 1937 i butiken och senare samma år på världsutställningen i Paris.Klaffen är parkettlagd även på insidan där mönstret fortsätter. Och precis som på de sekretärer vi är vana att se, utvecklade i Frankrike på 1730-talet, ryms här både skrivyta och förvaring. På Masur finns inte mindre än elva lådor samt det nämnda lönnfacket.
– Det finns ett stort, stort behov av byggnadsvårdare. Idag tänker folk mer på att bevara och restaurera, och det är ett generationsskifte på gång. Så för vår utbildning blir det absolut en fortsättning!
– Jag hade länge velat använda den här stolen. Den är i samma nivå som många av Axel Einar Hjorths stolar, som ju blivit väldigt populära och efterfrågade på de internationella auktionshusen. Christian Halleröd är möbelsnickare och formgivare med dubbelutbildning från Malmstens. Efter examen 1998 arbetar han idag genom Designstudion Halleroed där också Ruxanna Halleröd, arkitekt från KTH, ingår. Tillsammans arbetar de med arkitektur och inredningar, för bland andra Acne studios, Byredo och Totême. Senast togs deras inredning av ett ”publikt vardagsrum” på Nordiska museet i bruk.Vidar Malmsten (1924–1969) var det enda av Siv och Carl Malmstens fem barn som följde i sin fars spår. Han blev möbelformgivare och inredare. Under många år arbetade han på sin fars ritkontor och flera av de inredningar företaget utförde under 60-talet är skapade av Vidar då Carl valde att trappa ner och ägna mer tid åt Capellagården, hantverksskolan på Öland som han grundat några år tidigare.
– Alla möbler ska andas kvalitet, det är a och o, menar Martin. Jag vill att de ska ha en distinkt form och bra ytfinish. Materialet ska vara av hög kvalitet och valt med omsorg.
Möbelsnickarna Edvin Steen, My Magnusson och Arvid Renard på Capellagården får stipendier på 10 000 kr eller 15 000 kr. Mina Karami går keramikutbildningen vid skolan på Öland och mottog 10 000 kr.Tillsammans med sina klasskamrater blev Martin Altwegg våren 2001 Sveriges (och kanske världens) första möbelsnickarakademiker. Detta när Malmstenskolan blev en del av Linköpings universitet och utbildningen gick från två till tre år. Född i Schweiz återvände han efter utfört gesällprov till Zürich för fyra års studier i industridesign.
– Vi har fått bästa läget, konstaterar en glad Jessika Hyltner, vd och ägare av den anrika butiken. Min önskan var att hitta en bra lokal på just den här gatan och så hade jag tur när jag kontaktade franska kyrkan som äger fastigheten. Ingelsta kalkon skulle stänga igen, men lokalen var ännu inte utannonserad. Och jag fick chansen.De flesta möbler och föremål i utställningen som visas är inlånade från Vidar och Liselottes hem i Bergshamra intill Brunnsviken. Men här syns också stolen Kaj som finns i produktion genom Tre Sekel och den rustika furustolen Lärka som nu inför utställningen satts i produktion, inledningsvis stycketillverkad av möbelsnickare Peter Hellqvist.
Katarina Frifarare har hittat hem i det textila hantverket ”och dess oändliga mjuka hav att ösa ur”. Med 10 000 kr ska hon fortsätta att lära sig om och utforska hantverkets många tekniker. Estelle Bourdet får också 10 000 kr för att fördjupa sig i olika vävtekniker av mattor och för att kunna väva i storformat. Samma summa får Linnéa Eriksson som tidigare lärt keramik på skolan. Hon har nu hittat den perfekta blandningen av det hon lärt inom den keramiska skulpturen och det textila materialet – hattar!
– Vi hade besök i butiken av en resande affärsman från Nya Zeeland som hade i uppdrag av sin morbror att finna världens skönaste fåtölj under sina resor runt om i världen.I Vidars formvärld var alltid den skapande handen, slöjdkänslan, närvarande och han hade ett för tiden starkt engagemang i miljötänk, kring biodynamisk odling och hembygdsvård.
När utställningsperioden är över i mitten av oktober, kan projektet bäst sammanfattas med ordet succé. Även fransk media har visat stort intresse. Bland annat har franska Elle publicerat ett fem sidor långt bildreportage om gästlägenheterna och teveprogrammet Télématin utsåg Svenska institutet i Paris till en av top-tre-platser att besöka under Paris Design Week.
Den ettåriga utbildningen har sin grund i Carl Malmstens pedagogik om ”lärande genom görande”. På schemat står kurser i arkitektur- och bebyggelsehistoria liksom timmerkonstruktioner, takläggning, murning och målning. Allt varvat med riktiga projekt. Under hösten har man bland annat lagt torvtak, lagat en timmervägg, restaurerat fönster och en rutten gavel.Och i Sörgården, ett av de äldre husen på Capella som i början av 1960-talet inreddes som elevhem av Carl Malmstens son Vidar Malmsten, ska man återskapa hans inredning i ett av rummen.
Gesällarbetet som under sommaren visades på utställningen Trä Art i Bodafors, består av ett litet konsollbord med tillhörande väggskåp. Det senare med en intarsia med svarta fåglar, en grafiskt livfull bild skapad efter en målning hennes syster, konstnären Izabela Kita.
– Just nu fördjupar jag min kunskap inom finsnickeri här men i framtiden vill jag röra mig mot intarsian och konsthantverket. Min framtidsdröm är att ha en egen verkstad där jag kan tillverka enstycksmöbler och andra föremål av trä samt fortsätta experimentera med faner och intarsia.Skåpet ritades 1956 av Carl Malmsten i samarbete med inredningsarkitekten Eyvind Beckman till Jönköpings läns museum att visa föremål i, men lyftes först här om året fram för produktion och ingår nu i den nya Archive-kollektionen.
År 1936 tar Ingrid sin juristexamen från Stockholms högskola och påbörjar direkt en notarietjänstgöring på Stockholms Rådhusrätt. Efter den hinner hon med flera uppdrag innan hon börjar som fiskal vid Svea Hovrätt år 1940. Det är till denna tjänst hon känner behovet av en passande stol och kontaktar Carl Malmsten för att förverkliga sina planer.
Carl Malmsten såg vikten av att skydda och vårda kulturbyggnader och man skapade två byggarlag med sex elever i varje lag som under fem sommarveckor arbetade med olika renoveringsprojekt på Öland.
– Jag tyckte att Samsas passade väldigt bra när vi satte i gång för fem, sex år sedan, berättar Niklas Wollheim. Carl Malmsten har ju ritat många av möblerna i Stadshuset och vissa år har vi en fåtölj och en soffa. I år blir det två soffor, en vit och en rosa.
– Ja, nu har jag hur mycket som helst att göra, säger Vanja och ser ganska nöjd ut när hon visar på de upphängda anteckningarna med alla beställningar.Redan 1964 var Carl Malmsten inne på att starta en byggnadsvårdsutbildning på Capella. Skolan var då bara ett par år gammal och tillsammans med elever renoverade man steg för steg de olika byggnaderna på gården. Men Malmsten och hans medarbetare förfasade sig också över hur många hus som förstördes och förfulades runt om på ön.När lägenheten efter hans död 1961 tömdes placerades en stor del av inredningen på Backåkra. Bland annat flera möbler av Carl Malmsten – inklusive de tre meditationspallar Dag Hammarskjöld samtidigt beställde till sin etagevåning på 73:e gatan.
Konstnären Liselotte Malmsten (1922–2021), hustru och samarbetspartner till Vidar, har också fått en plats i utställningen, som är framtagen i samarbete med Stiftelsen Siv & Carl Malmstens Minne.
Förutom den första prototypen är två skåp nu aktuella, ett har nyligen levererats och det andra blir klart till hösten. Alla tillverkade av Martin i hans verkstad i Sandemar gamla skola där familjen också bor. Minst 50 timmar tar det honom att ta fram ett skåp. Hittills är de gjorda i björk men man funderar även på andra träslag.Affärsmannen besökte butiken fyra gånger under lika många år. Första gången provade han alla modeller innan han fastnade för Häggbom. Han noterade namnet på modellen och försvann. Nästa gång frågade han direkt efter fåtöljen, satte sig i den och konstaterade nöjt att den fortfarande var nummer ett.– Vi har redan fått mycket beröm och folk känner sig välkomna, konstaterar Richard Lindvall. Och kvalitén på möblerna måste vara den bästa – det är en miljö som ska klara upp emot 2000 gäster varje dag.Katarina Frifarare, Estelle Bourdet, Felicia Wallner och Linnéa Eriksson går alla på Capellagården. De är alla textilare utom Felicia Wallner som är möbelsnickare och hon får 15 000 kr för att arbeta med sitt gesällarbete, ett skåp med infällda stjärnor av aluminium. I skåpet ska hon förvara konstnärsmateriel, mängder med pennor, skissblock och färger.Idag bor Martin i den före detta skolan med Lilian de Souza och deras tre barn, och undervisar sedan tio år på Malmstens. Därtill driver han det egna snickeriet med Svenskt tenn och Källemo som kunder vid sidan om Malmsten. Och tillsammans med Lilian och driver han egna varumärket Ateljé Sandemar med en första kollektion ritad av formgivaren David Ericsson.
– Det är tufft att starta en ny utbildning, men det har varit väldigt roligt och vi har definitivt hittat rätt. Femtio sökande till tolv platser talar också sitt tydliga språk.
– Ja, det blev en tuff start, konstaterar Jessika. Varje dag, varje minut. Vi är en liten butik och det är mycket jobb. Men tänk att vi klarade av det – flytten, pandemin och ja, nu är vi igång! Ingrid fortsätter sin karriär rakt uppåt inom både politiken och juridiken och blir år 1968 den första kvinnan att bli invald i Högsta Domstolen. Hon driver kraftfullt frågor som till exempel att avskaffa sambeskattningen, att kvinnor ska ha rätt att behålla sitt efternamn vid giftermål och inte minst genomför hon en undersökning om varför kvinnor har svårt att få statlig anställning. En undersökning som hyllades i medier, resulterad
e i boken Hatt och huva och i lag- och föreskriftsändringar. När Ingrid i januari år 2009 avlider lämnar hon efter sig många lagar som då de klubbades igenom hyllades och som i dag har blivit självklarheter för många svenskar. Hon lämnar också efter sig minnet av en person som vågade gå sin egen väg i livet och ett stort kulturellt kapital, i vilken man finner en karmstol. – FN-huset bär än idag prägel av hans moderna stil, säger intendent Kristina Erlandsson på Backåkra. Sin lägenhet i New York lät han inreda med hjälp av framstående skandinaviska formgivare. Våningen skulle vara representativ och funktionell, och samtidigt en harmonisk plats för återhämtning och reflektion.
Att laborera med träets riktning är en självklar sak för en finsnickare och Peter har sett till att spegelvända riktningen i de främre benen så att betraktaren upplever en symmetri.
Följande möbelsnickare på Malmstens får stipendier på 10 000 kr eller 15 000 kr: Unni Strid, Robin Helgesson, Robert Landström, Oscar Wall, Victor af Wetterstedt, Gustav Larsson, John Funkqvist och Fredrik Höjer.
Ylva Hansen skriver avslutningsvis i sin dokumentation: Det är gripande att läsa Hjalmar Wergelands brev där han uttrycker sin tacksamhet till Malmsten, men också delar sina känslor. Svaret från Carl Malmsten känns så personligt och fyllt av medkänsla. Det är fint och jag är glad att jag fått ta del av denna historia, och också möjlighet att sprida den vidare. Jag riktar ett särskilt tack till Hanna Berndalen på Carl Malmsten-arkivet för all hjälp, utan henne hade denna historia ej blivit skriven!
Från april fram till midsommar är gräsen som vackrast och under några dagar får de torka bland tidningssidor under press. Sedan limmas de in på ljust papper och blir till de vackraste lampskärmar, små klassiker i svensk inredning. Helt tillverkade för hand och med ett unikt mönster av handplockade och handtorkade växter.Ett mer normalt år är schemat tight för pristagarna. När den högtidliga ceremonin i Konserthuset är slut framåt halv sex bär det av till Stadshuset och då finns cirka en timme för SvT att intervjua innan middagen serveras klockan 19.00.
Både Hjalmar och Helga Wergeland blev aktiva i den norska motståndsrörelsen och i boken A stand against tyranny, där bland andra Hjalmar Wergeland intervjuas, beskrivs det riskfyllda arbetet med att hjälpa nödställda landsmän med mat och pengar. Stora summor pengar behövde ibland smugglas långa sträckor för att nå ut till behövande i Norge. Vid ett sådant tillfälle skulle Helga transportera en resväska fylld med en halv miljon norska kronor på ett tåg. Hon kämpade för att få in den tunga väskan i tåget och bad till slut en Nazi-officer om hjälp, som vänligt hjälpte henne att lyfta väskan ombord på tåget. Nazisterna var i början av ockupationen måna om att vinna den norska befolkningens förtroende.
Från Malmstens får Alexandra Folin 15 000 kr för att arbeta med sitt gesällprov i möbeltapetsering. Hon har valt att arbeta med en dansk fåtölj som hon vill ge till sina föräldrar när de firar 30-årig bröllopsdag i juni – lagom till att Alexandra själv går ut sitt tredje år Malmstens. Även Klara Gunneström och Elsa Thorell Nordgren och går Malmstens tapetserarutbildning och får 15 000 kr vardera. Den senare ser en framtid med både gamla och nya möbler och hoppas kunna kombinera det traditionella tapetseraryrket med en mer konstnärlig ingång. ”Att få vara med att utforma nya möbler men också finna inspiration och kunskap genom de gamla.”
– Och de är snart slutsålda, konstaterar Elisabeth Ahlgren på Tre Sekel möbelsnickeri. Så ytterligare numrerade ska snart tas fram, oljade eller såpade och med sits av flätat sjögräs. Precis som det anges på Carl Malmstens ritning.Vid sidan om pinnstolarna valde han bord från Tre Sekel, bland annat några Visingsö av Carl Malmsten, och i den italienskinspirerade trädgården står möbler från Byarums bruk och Guteform.
