Barn Som Slåss Oprovocerat

Ett annat sätt ni kan pröva är att i möjligaste mån ignorera när det händer. Givetvis säger man aj och blir sur om det gör ont, men försök att istället uppmärksamma bra saker som han gör. Uppmärksamhet har nämligen en lurig förmåga att styra barns beteende och en bra tumregel är att fokusera på det man gillar att de gör. Ni behöver inte vara oroliga för att han ska ta det som att det är okej att slåss bara för att han inte får ordentliga tillsägelser. Sådant hör barn hela dagarna. Han vet det alltså redan, även om han inte lyckas låta bli. Om ni tror att teorin om kamplek kan stämma på er pojke så kan ni också pröva att ta udden av det här med att skoja bort det och vända det till en jagalek. Eftersom man som 3-åring har så dålig impulskontroll är inte konsekvenser särskilt effektiva, så den bästa strategin är att lite smidigt försöka avvärja eller parera det här slåssandet.”

Barnpsykolog Malin Bergström svarar på frågor som rör föräldraskap och barn, med särskilt fokus på de allra minsta. Malin har lång erfarenhet från barnhälsovården (bvc) och barn- och ungdomspsykiatrin (bup). Har du en fråga du vill ställa till Malin Bergström? Mejla din fråga till [email protected]är du ställer din fråga är du medveten om att publicering kan ske hos Mama och Expressen. Du är också medveten om att din fråga kan komma att bearbetas (till exempel kortas). Glöm inte att ange den signatur du vill ha under din fråga.

Hur bemöter man ett barn i affekt?

När ett barn är i affekt gäller det att minska stressen och frustrationen så snabbt som möjligt. Kräv aldrig ögonkontakt för att få barnet att lyda. Att skrika ”titta på mig” ökar affektsmittan och trissar upp konflikten. Undvik över huvud taget bestraffningar, utskällningar och tillrättavisningar.

En annan förklaring kan vara att han inte riktigt kan hejda sig när han blir irriterad. Som 3-åring har man ofta dålig impulskontroll och om man har man kommit in i en snurr där man fastnat i ett beteende kan det vara svårt att själv ta sig ur det.

Vad gör man med ett barn som slåss?

Ni behöver söka hjälp och stöd om utbrotten fortsätter, om barnet till exempel slåss eller spottar. Detsamma gäller om du tycker att ditt barn inte verkar få det lättare att hantera motgångar, eller att du tycker att utbrotten är för svåra att hantera. Cachad

Att han skrattar när ni säger åt honom kan stödja båda de här möjliga förklaringarna. Kanske skrattar han för att han egentligen söker lek och bus, eller för att han skäms över något han vet att han borde låta bli. Oavsett vad det beror på föreslår jag att ni försöker förekomma honom innan han hinner smälla till. Var uppmärksamma under ett par dagar, försök se i vilka situationer det händer och vad som sker strax innan – det brukar också kunna ge ledtrådar till varför han smäller till. Försök sedan avleda honom innan han hinner slå. Säg inte till honom och prata inte om det. Se bara till att något annat händer, eller att han kommer på andra tankar. På så sätt hjälper ni honom att bryta det här utan att hamna i en maktkamp. ”Jag vet inte riktigt på vilket sätt er son slår er. I ditt brev får jag inte intryck av att han är arg och vill bråka. Jag tänker därför på hur djurungar håller på med varandra. De slåss, brottas, jagar varandra och tumlar runt, både som lek och som en förberedelse för att så småningom skydda sig själva. Kan det vara en ledtråd till varför er son klappar till er? Att det är en inbjudan till kamplek? Vi har en pojke på snart 3 år som under det senaste året i perioder har slagit och sparkat oss föräldrar. Än så länge har han inte slagit någon annan än oss, och aldrig på förskolan. Det är aldrig kopplat till att han är arg eller frustrerad. Han är väldigt duktig på att prata så det är ingen frustration på grund av att han inte kan uttrycka sig. Vi försöker tydligt markera att det är fel genom att säga nej/stopp/sluta och sen förklara att vi blir arga/ledsna och varför man inte ska slåss. Men han skrattar bara åt oss.

Dels undrar jag varför han/små barn slåss. Han är oftast väldigt snäll och omtänksam så jag förstår inte varför han gör sånt vi har uttryckt att vi blir ledsna av.

Ibland går det att se när barnet är på väg att bitas. Barn kan till exempel få svårare att hejda impulser när de är trötta, hungriga, har ont eller vill vara ifred.

Små barn kan reagera starkt på motgångar eftersom de inte är klarar av att hantera starka känslor. De kan också bli rädda om någon säger till på skarpen eller blir arg. Barn är därför helt utelämnade till hur vuxna hanterar situationen. Var därför lugn och vänlig.

Hur pratar man med barn om att inte slåss?

Distrahera med humor eller annat som kan fånga hans uppmärksamhet om det är svårt att bryta. Undvik att ”skälla” det är inte hjälpsamt utan kan snarare trigga igång beteendet ännu mer. Om han slåss, ta bort honom lugnt men bestämt och försök avleda med något annat. Uppmuntra och beröm när han gör positiva saker.

Du kan säga något i stil med ”det är inte okej att bitas”. Men hjälp framför allt barnet att flytta sin uppmärksamhet. Barn tolkar det som händer genom de vuxnas reaktioner. Stanna inte kvar i det som har hänt för länge.

Får utbrott för ingenting?

Att ge upp det kan kännas som att ”de andra vinner”. Kanske kan du hjälpa din man att se att ingen vinner på att det fortsätter som det är, tvärtom finns då bara förlorare. Det är win-win och tecken på självövervinnelse och mod att anstränga sig för att behärska impulser och uttrycka sina känslor på ett klokare sätt.

Kom ihåg att det är skillnad på att ”göra fel” och att ”vara dålig”. Ett barn kan göra fel när hen bits, men ska inte behöva höra att hen är dum eller dålig. Barn behöver vuxnas förståelse och hjälp att göra rätt.

Varför slåss och bits barn?

Att små barn biter sig själva eller andra är vanligt. Ofta beror det på att barnet ännu inte har lärt sig att uttrycka sig i ord, och bitandet blir ett sätt att ta kontakt och visa känslor. Små barn biter inte för att vara elaka eller besvärliga. De har ofta nära till känslor och kan vara impulsiva.

Prata gärna med det andra barnets föräldrar eller andra som har ansvar för barnet, även om det känns jobbigt. Berätta vad som har hänt och hur barnen reagerade och gjorde utan att värdera eller anklaga något av barnen.Ibland kanske inte du är med när ditt barn biter någon annan. Ta hjälp av personalen om det till exempel händer på förskolan. De behöver hjälpa till för att barn inte ska bita varandra.

Ditt barn kanske blir ledsen och förstår att hen har gjort något fel. Ge då stöd genom att vara nära och trösta, och berätta att det andra barnet kanske gjorde sig illa och blev ledsen. Men lägg inte skuld på barnet.Att tvinga ett barn att säga förlåt löser oftast inga konflikter på lång sikt. Risken är att barnet till slut säger förlåt för att få ett snabbt slut på situationen. Men kom ihåg att barn gör som vuxna. Barnet kommer att lära sig att säga förlåt om du gör det i situationer där det har gått fel och någon kan behöva säga förlåt.Prata med andra vuxna i barnets omgivning om ditt barn blir biten av samma barn flera gånger. Prata med personalen på förskolan om ditt barn blir biten där. Då kan du fråga personalen om deras rutiner, till exempel om barnen lämnas ensamma när de leker eller ska vila.Med barn som är cirka tre år och äldre kan du prata om vad som har hänt. Gör det i så fall vid ett senare tillfälle, och när det är lugnt. Men lägg inte ansvaret på barnet.

Ta reda på vad barnet som har blivit bitet behöver. Trösta barnet om hen gråter eller har blivit rädd. Visa att du förstår att det gör ont, blås på bitmärket och kyl eventuellt med något kallt.

Barn från cirka tre år kan ofta göra sig förstådda och du kan fråga vad som hände. Låt båda barnen berätta vad som har hänt och hur det känns. Ge inte färdiga lösningar. Fråga om de själva har förslag på någon lösning. Hur känns det för den andra? Hur kan barnen hjälpa varandra att bli glada igen?

Du kan till exempel säga ”Jag förstår att du blev glad när du fick träffa Ludde”, eller ”jag tror att du blev besviken när du inte fick leksaken du så gärna ville ha”.

Försök att sätta ord på och bekräfta barnets känslor, till exempel ”Jag förstår att du blev arg när hen tog spaden. Ska vi tillsammans försöka komma på vad du kan säga när du vill ha spaden ifred? Titta här, det finns fler spadar att leka med.”Var fysiskt nära ditt barn när hen leker med andra barn. Be personalen att inte lämna barnen ensamma när de leker eller vilar, om barnet går på förskolan eller i familjedaghem.

Hur du som vuxen kan hjälpa till beror lite på barnets ålder. För barn som är yngre än cirka tre år och ännu inte kan prata så bra kan det räcka att du lyfter bort barnet och förklarar att det gör ont.

Du behöver hjälpa barnen i situationen, och också hjälpa dem vidare. Ge inte så mycket uppmärksamhet åt det som hände. Erbjud till exempel barnet en leksak eller något annat som kan bryta situationen.

Det är lätt att känna att man måste få sitt barn att sluta bita, speciellt om barnet biter andra personer. Det kan kännas bra att berätta att ditt barn kan bitas men att du finns nära ditt barn för att det inte ska hända igen.Fortsätt att vara lugn mot ditt barn även om hen fortsätter att bitas. Ge inte så mycket uppmärksamhet till själva bitandet, så länge ingen riskerar att skadas. Risker någon att skadas kan du försöka förändra situationen genom att till exempel distrahera barnet med en leksak eller genom att byta rum tillsammans.

När är barnets trots farligt?

Trots och tonårsbråk är normalt Men 1–5 procent av alla barn har ett allvarligt utåtagerande beteende, vars första tecken kan upptäckas redan i ettårsåldern. När dessa barn blir äldre får de ofta stora problem med uppförande, psykisk ohälsa, negativa relationer och så småningom kriminalitet.

Anpassa det du säger till barnens ålder. Ha inte för höga krav. Barnen kan sluta att lyssna om det blir för svårt att förstå eller om det blir för långa förklaringar.Ofta är det lättare för barnen att undvika bråk om de vet vad som ska hända och vad som gäller hemma. Det är också lättare om de håller på med sådant som det finns tydliga regler eller rutiner kring, att det till exempel är tydligt hur leken går till så att de vet vad de ska göra.

Hur får jag mina barn att sluta slåss?

Försök att hitta det som barnen tycker är roligt Det är viktigt att ha roligt tillsammans, det kan minska antalet bråk. Försök hitta på saker de kan göra tillsammans, det gör att de får en starkare relation. Hitta även på saker som du kan vara med på, eller som de kan hjälpa dig med.

Det är olika hur länge du behöver vara med och ge stöd. En del barn behöver stöd länge, även när de blir äldre. Det handlar bland annat om vilken personlighet barn har, till exempel om de är impulsiva eller blyga.

För yngre barn som har svårare att förstå behöver du vara med och visa, kanske avleda för att få dem att göra något annat. Om barnet till exempel har tagit en leksak kan du ersätta den med en ny.

Med barn som är äldre än sex-sju år kan ni träna på att lösa bråk genom att låtsasbråka och komma med olika lösningar. Det kan till exempel vara att leka att det blir bråk och att du är barn och barnet är du, och så leker ni olika lösningar.

Försök lära barnen att ha strategier hur de kan göra, och hur de kan tänka. Om ditt barn exempelvis blir väldigt arg och vill slå ett syskon, kan du ge rådet att i stället prata med dig eller någon annan vuxen.Upp till fyra-femårsåldern har barn svårt att förstå hur andra tänker och känner, och behöver stöd från dig. De förstår inte heller hur de själva är och kan därför råka skada varandra, till exempel genom att slå med en leksak eller bitas.Äldre syskon kan ha övertaget ibland eftersom de bland annat är större och starkare och förstår mer. Ge stöd åt yngre barn. Men var inte alltid på det yngre barnets sida, då känner sig det äldre barnet åsidosatt. Förklara för det äldre barnet att det yngre inte kan förstå på samma sätt.Barn kan ha många konflikter och bråk varje dag. Var uppmärksam på om bråkar hela tiden, eller på om de bråkar mycket mer än vad de är sams och har roligt tillsammans.

Hur hanterar man barn som slår?

Försök hålla dig lugn. Barnet behöver dig som en trygg punkt under utbrott. Om du också börjar skrika och får ett utbrott kommer barnets egna känslor och oförmåga att hantera situationen eskalera. Håll din röst lågmäld, utan att prata för mycket, med ett lugnt kroppsspråk.

När syskon bråkar behöver du ge stöd och hjälp så att de kan försöka lösa bråken själva. Avvakta därför och lyssna vad barnen gör och säger. Blir bråken allvarliga behöver du avbryta. Barn kan behöva mycket hjälp för att lära sig hitta lösningar. För de yngsta barnen behöver du alltid vara med lite mer.

Är barnen mycket upprörda eller slåss går det inte att hitta lösningar tillsammans. Stoppa då först bråket. När alla har lugnat ner sig kan ni försöka hitta en lösning. Hjälp barnen så att det känns bra igen. Var tydlig med att det aldrig är okej att göra någon annan illa. Det gäller allt från att slå och putta till att säga elaka saker.

Om det är knappt med tid en vardag kan ni till exempel fixa maten, duka eller göra andra sysslor tillsammans. Barnet kan också pyssla eller göra något när du exempelvis lagar mat, så ni kan prata och umgås samtidigt.

Från och med ungefär fyra-fem års ålder kan du också försöka hjälpa dem att lösa bråken själva. Då börjar de förstå hur andra människor tänker. För att barnen ska lära sig behöver du vara med och förklara.

Syskon lär sig av varandra. De lär sig att uttrycka hur de känner, prövar att få bestämma, lär sig ta hänsyn och finna lösningar. Hemma kan de träna på att klara konflikter och bråk, för att sedan kunna hantera det i exempelvis förskolan eller skolan. För de flesta människor är det lättare att bråka med någon man känner väl. Man vet att den personen finns kvar hos en, oavsett vad som händer.

Att syskon bråkar är vanligt. Här får du som vuxen råd om hur du kan göra vid småtjafs, när bråken ökar och när det blir så svårt att barnen slåss eller när barnen blir väldigt elaka mot varandra. Du får också tips på hur du kan göra för att undvika eller minska på bråken.

Ibland kan det kännas svårt och som att det inte går att lösa själv. Prata med personer som du tror kan hjälpa och ge råd, såsom släktingar, nära vänner eller personal i skolan eller förskolan.

Tänk också på att det kan bli ett för stort ansvar för det äldre barnet att vara den som alltid ska förstå och ta hänsyn. Du kan behöva vara med och ta hand om det yngre barnet så att situationen löser sig.

Det är viktigt att ha roligt tillsammans, det kan minska antalet bråk. Försök hitta på saker de kan göra tillsammans, det gör att de får en starkare relation. Hitta även på saker som du kan vara med på, eller som de kan hjälpa dig med. Att bråka är en naturlig del i utvecklingen. Barn lär sig och tar reda på hur de känner och vad som händer när de är tillsammans med andra. Barn lär sig oftast när de leker, det är det vanligaste sättet för barn att vara tillsammans. Då prövar de att känna och visa känslor på olika sätt. Om barnen inte alls verkar komma överens kan du behöva vara mer aktiv i leken och styra upp. Det gäller oavsett ålder. När de får hjälp med att hitta sådant som de tycker är roligt att göra tillsammans förstår de varför det är bra att komma överens.Fundera över när bråken uppstår. Är det till exempel när barnen är trötta, hungriga eller när det har varit för många aktiviteter eller intryck? Behöver barnet få mer uppmärksamhet? Har du någon roll i att bråken uppstår?

Hur får jag mitt barn att respektera mig?

Respektera ditt barn. Om ditt barn uppför sig oförskämt ska du ta honom eller henne åt sidan och diskutera det i enrum. Kritisera aldrig ditt barn framför andra eftersom han eller hon kan svara med att vara ännu mer oförskämd vid ett annat tillfälle bara för att hämnas på dig.

På en del orter finns också mottagningar som ger stöd till barn, unga och föräldrar. Det kallas ofta för samtalsmottagning för barn, eller för barnhälsan. Ofta finns det på vårdcentralen eller på en barnläkarmottagning.

jag brukar se hur min dotter reagerar. tar nån en grej hon håller på med och hon inte bryr sig, så bryr jag mig inte heller. om hon däremot ser förvånad ut och jag ser att hon inte riktigt fattar vad som hände för att hon inte var klar så tar jag tillbaka grejen. Hon är ju lite yngre, 1½, men det är ju ändå ungefär samma problematik! dom har ju lite svårt att uttrycka sig i den åldern.

Min pojke var också lite utsatt ett tag och vi tränade hemma på att skrika ”STOPP-SLUTA!!!!” och sätta upp handen. Högt och ljudligt. Numer är det aldrig någon som rör honom.Föräldrarna har i inget av de fall jag nämner gjort något. Mamman till flickan som slogs med regnkappan sade ”Alla barn slåss” med ett ursäktande leende – men min dotter slåss inte. ÄN kanske jag ska tillägga. Tycker det är bra att du markerar att man får hälsa istället, jag skulle bli glad om nån vars barn slagit min dotter gjorde så.

Ja jag tycker det. Inte slå kanske, men jag tycker att hon ska ta tillbaka sin målarbok om ett barn bara sliter åt sig den. En del barn är väldigt ”ägande” har jag märkt, de ska ha ALLA kritor i lådan och ALLA papper på bordet fast det finns så det räcker åt flera barn.Alla barn slåss verkligen inte, mitt barn har aldrig slagits heller (tacksam att bråka med). Ibland har man haft lust att säga att det är okej att klappa tillbaka.

Som sagt var, ni behöver få en tydlig bild av hur pojken uppfattar tillvaron och vilka styrkor och svagheter han har. Då först vet ni vad ni ska fokusera på när det gäller lärande och stöd, och vilken typ av anpassningar som eventuellt kan vara nödvändiga.

Något som barn generellt mår bra av är att bli sedda. Att vuxna intresserar sig för vad de gör och efterfrågar deras åsikter. Att de får uppmärksamhet för positiva handlingar. Att tillvaron är trygg och förutsägbar. Och att vuxna sätter tydliga gränser, utan att bli arga eller otrevliga.

Du beskriver pojken som verbal och samtidigt är du inne på att hans språkförståelse kan behöva utredas närmare. Vad är det som får dig att tänka i de banorna? Och hur ser det ut med hans utveckling i övrigt? Motorik? Socialt? Emotionellt? Kognitivt/intellektuellt? Vad är hans styrkor? Finns det anledning att misstänka att han har några utvecklingsförseningar eller funktionsnedsättningar? Eller är han rent av ovanligt tidig i sin utveckling på något plan och därför blir irriterad på sina mer omogna kamrater? Blir han otålig och vill bestämma för att han får fler och bättre idéer? Har han svårt att förstå det sociala spelet eller har han en stark vilja och svårt att kompromissa?Vi är ju inte personal som kan följa honom och jobba med honom hela tiden men behöver stöd i hur vi kan möta och hjälpa denna pojke. För jag tror på att barn gör rätt om de kan, så vad kan jag göra?

Jag törs påstå att det – med ytterst få undantag – är precis så som du tror, nämligen att små barn oftast försöker ”göra rätt” om de kan. I alla fall om du med ”göra rätt” menar att anpassa sig efter omgivningens förväntningar samt de rådande normer och regler som barnet har uppfattat och förstått. Vad som är ”rätt” i en situation behöver inte vara det i en annan, vilket kan ta lite extra tid för vissa att förstå, men de flesta barn i den här åldern brukar vara helt på det klara med att man inte oprovocerat puttar omkull eller slår sina kompisar.

I väntan på att ni ska få hela bilden klar för er måste ni förstås hindra pojken från att skrämma och göra illa sina kamrater. För att klara det uppdraget kanske ni behöver ansöka om en extra resurs till avdelningen. Det handlar om alla barns säkerhet och trivsel, och om att kunna skapa förutsättningar som gör att pojken har goda chanser att ”göra rätt” och slipper misslyckas gång på gång.

Jag rekommenderar att ni tar hjälp av en förskolepsykolog och gör en ordentlig kartläggning av situationen i förskolan. Ni behöver också involvera föräldrarna och förhöra er om pojkens hembeteende, samt om det finns familjeomständigheter som kan påverka honom negativt. Vad fungerar bra hemma? Går det till exempel bra att leka med en kompis i taget? Eller fungerar det alltid bra att leka på hemmaplan? Har föräldrarna några knep för att förebygga incidenter av den typ som du beskriver? Och om det inträffar incidenter, hur hanterar föräldrarna dessa situationer? Finns det något som föräldrarna oroar sig för när det gäller sonens utveckling och beteende?

Det bästa vore förstås om det aldrig förekom några våldsamheter, varken i förskolan eller någon annanstans, men det är nog en utopi. Barn knuffas och slåss ibland. Det kan vara en lek som går överstyr eller någon som retas. Eller det kan vara ett missförstånd som utlöser bråket. En del barn har en kombination av lättantändlig ilska och dålig impulskontroll och hamnar därför ofta i konflikter. Har du lång erfarenhet av att jobba med förskolebarn så har du med största sannolikhet mött flera av dessa temperamensfulla barn. Men den här pojken som du berättar om gör dig lite förbryllad. Han råkar inte bara slänga ut en arm och av misstag göra illa någon. Inte heller reagerar han reflexmässigt och slår till första bästa som råkar finnas i närheten när han blir arg, utan han springer efter andra barn och puttar omkull dem. Och det här sker till synes utan anledning, det vill säga du kan inte se vad som har utlöst beteendet.Betyder det här att pojken får plötsliga infall som är helt orelaterade till vad som sker i övrigt? Nej, men det kanske krävs en hel del detektivarbete för att få syn på utlösande och vidmakthållande faktorer. Och för att kunna hjälpa pojken på bästa sätt så behöver ni få kläm på vad det är som triggar igång beteendet och vilka konsekvenser det får. Jag arbetar med barn i förskolan och nu funderar jag mycket kring en kille som snart fyller 5 år. När jag idag sitter och observerar så är han med i en lek där vuxen finns som stöd. Sedan lämnar en flicka rummet, han springer efter och puttar omkull henne ordentligt. Han springer därifrån och börjar prata bebisspråk och räcka ut tungan åt mig innan jag ens hinner säga något. En stund senare händer samma sak och där emellan fler barn som blir puttade på. När det går en stund vill han krama om sin kompis som han gjort illa och säger förlåt. Då detta händer dagligen visar hon svårighet i att ta emot detta. Med tanke på din grundinställning är oddsen höga för att du hör till de vuxna som förmår att se hela barnet och inte låter de utagerande beteendena skymma resten av individen eller låter dig provoceras av en utsträckt tunga. Fortsätt därför att göra så gott du kan utifrån den kunskap du har om barnet, men tryck samtidigt på för att ni ska få hjälp att förstå pojken bättre och för att ni ska få de resurser som krävs för att ingen ska fara illa på er avdelning. Han är mycket verbal och kan berätta saker med röd tråd samtidigt som han ofta ger befallningar till sina kompisar, gör så här! Jag är fundersam över hans språkförståelse och funderar på att undersöka vidare. Problemet tilltog och vi bytte till kommunal förskola, då han var 3,5 år gammal. Personalen där säger att de arbetar med honom och att de har kommit långt i bearbetning, men fortfarande finns det mycket att göra.Vår son, snart 4 år, slår andra barn. Han började hos dagmamma vid 1,5 års ålder, men det slutade med att dagmamman inte kunde hantera honom, då han hela tiden slog sina kamrater.

Livet förändras och därför är det bra att se över sina försäkringar med jämna mellanrum. Ring oss för kostnadsfri rådgivning eller läs mer på egen hand. Vi ser fram emot att hjälpa dig!Det blir också lätt så att vi bara talar om för barnet vad han eller hon inte får göra. Att istället försöka förutse en jobbig situation och ge konkreta alternativ på hur barnet ska göra är bättre. Det gäller alltså att försöka vara steget före barnet istället för tvärtom.

Jag har en fundering kring diagnoser och vårt nu fjortonåriga barn. På två- och fyraårskontrollen verkar allt normalt, barnet presterar att rita huvudfoting och rita kors.

Barn som har svårt att hejda sina impulser stannar inte upp till eftertanke utan reagerar direkt. Det man många gånger gör både som förälder och personal är att språkligt tillrättavisa och förklara efter att det tråkiga har hänt.

Man ska alltid vara observant på om ett mindre lämpligt beteende dröjer sig kvar och blir befäst eller ”automatiskt”. Det är viktigt att ta reda på vad grundproblemet är så att man jobbar med problemet på rätt sätt. I förskolan är det säkert många situationer som blir mödosamma för er son. Det är mycket viktigt att han inte ständigt råkar in i situationer som han upplever som misslyckanden. Hans självkänsla blir sämre och det blir svårare att komma till rätta med problemet. Ett exempel var när han hade ett gevär i hårdplast, som han slog till en annan pojke i huvudet med. Det blir farligt för både honom själv och andra barn. Har en dotter som snart är 4 år. Som förskollärarna säger är hon beroende av kompisarnas val. Vid t ex fruktstunden på dagis då hon får frågan vilken frukt hon vill ha, frågar hon alltid sin kompis vilken frukt kompisen ska ha och väljer sedan samma frukt. Det hänger många gånger ihop med att språket inte kommit igång och många föräldrar som varit bekymrade för detta beteende kan berätta att det avtagit i samband med barnets utveckling av språket.

Många kommer ihåg att försäkra sina barn, men glömmer ofta bort att försäkra det viktigaste i barnens liv. Sig själva. Vi kan hjälpa till så att hela familjen, liten som stor, blir rätt försäkrad.

Punkten efter Dagens Nyheter har funnits med allt sedan det första numret 23 december 1864. Grundaren Rudolf Wall lär ha satt dit den med tanken att Dagens Nyheter inte bara är ett namn. Det är också en avslutad mening, ett konstaterande av vad som hänt. Därför sätter vi punkt även i vår tid.Genom att klicka på ”Godkänn köp” godkänner jag prenumerationsvillkoren och bekräftar att jag tagit del av Bonnier News personuppgiftspolicy. Dagens Nyheter är en del av Bonnier News AB, som ansvarar för kundrelationen samt för behandlingen av dina personuppgifter. Erbjudandet gäller endast nya prenumeranter. Alla artiklar gratis fram till 15 september, sen för halva priset i ett helt år (endast 75 kr/mån). Därefter ord. pris 149 kr/mån. Ingen bindningstid. Säg upp enkelt online. Utbrotten och bråken blir lättare att hantera om du gör det du kan för att hjälpa ditt barn och göra situationerna lugnare. Tänk att utbrotten oftast blir färre och lugnare med tiden. Time out vid utbrott är en metod som har fått en del uppmärksamhet de senaste åren. Använd aldrig timeout utan handledning och stöd från till exempel en barnpsykiatrisk mottagning, bup. Det är en svår metod som är till för familjer med stora problem. Metoden ska inte användas som bestraffning och kan vara mycket obehaglig och jobbig för barnet. I alla åldrar finns perioder då hjärnan utvecklas snabbt. Då kan barn ha fler utbrott eller svårare att hantera sina känslor. En del får utbrott många gånger varje dag, andra mer sällan. För att bättre förstå hur barn tänker och känner kan du läsa om utveckling i olika åldrar.

En del barn har lättare än andra barn att få utbrott, är mer envisa, impulsiva och utagerande eller har svårare att kontrollera sig. Hur barn reagerar ändras också från dag till dag.I tonåren brukar utbrotten mer handla om att barn diskuterar och hävdar sin vilja. De får mer självkontroll. Men även äldre barn kan reagera som yngre barn ibland.Utbrotten kan också göra att alla bråkar mer hemma, att det blir mer bråk med barnet, eventuella syskon och med din partner om du lever tillsammans med någon.Även du som är barn påverkas om en vuxen i din familj inte mår bra. Det kan vara bra att veta att många andra barn och unga också har någon nära som mår dåligt. Ofta hjälper det att prata med någon.

Prata med syskonet utifrån hens ålder och mognad. Prata om hur man kan reagera och känna, att man är olika och kan reagera olika. Berätta att det finns starka känslor, och att även hen har rätt att exempelvis blir arg ibland.

Du kan tipsa barnet att hen kan kontakta elevhälsan i skolan. Barn som är 12-13 år och äldre kan också kontakta en ungdomsmottagning. Du kan också tipsa om att det går att ringa, chatta eller mejla anonymt och gratis med Bris.

Den enda gång du kan hålla fast barnet är när hen är på väg att skada sig själv eller någon annan. Avbryt genom att exempelvis gå undan med barnet och stanna med barnet tills hen är lugn.

Fråga, förklara och ha med barnet i diskussioner så att hen förstår och tänker själv. Då har barnet lättare att även förstå andra saker och andra människor. Barnet lär sig också att bli lyssnad på och att känna sig värdefull, och då ökar självkänslan.

Det är vanligt att barn får utbrott, även för sådant som verkar vara små motgångar och misslyckanden. Det är en del av barnets utveckling. Du kan behöva söka hjälp och stöd om det är svårt att hantera, eller om barnet ofta får häftiga utbrott som påverkar livet med kompisar och i skolan.Du kan också ta reda på mer om dig själv och vad som gör dig upprörd. Det kan till exempel vara att du har dåligt humör på morgonen och behöver ta det lugnt då, eller att du behöver äta något så du inte är hungrig och lättirriterad när du hämtar barn i förskolan eller skolan.

Det är bra för alla att veta vad som ska hända och vad som förväntas. Det är också bra att veta hur allt ska vara, vilka rutiner och gränser som gäller, och hur de vuxna reagerar och är.

När syskon bråkar behöver du ge stöd så att de kan försöka lösa bråken själva. Du kan behöva avbryta bråket om det blir allvarligt. Här får du råd om hur du kan göra.

Små barn förstår inte allt men du kan förklara kort och enkelt. Förvänta dig inte att barnet ändrar sitt beteende, det är hen inte mogen för. Det blir inte alltid någon skillnad men barnet behandlas med respekt. Du visar att du har en god anledning till vad du gör, till exempel att avbryta leken.

Hur hanterar man aggressiva barn?

Tipsbladet innehåller tio förslag för att förebygga och hantera aggressivt beteendeUpptäck ditt barns mönster.Uppmuntra det beteende du vill se mer av.Hitta strategier för att avleda ilskan.Välj dina strider.Ha tydliga regler.Undvik vissa triggande situationer.Behåll ditt lugn.

Det är olika hur råden i denna text fungerar. För en del fungerar de mindre bra eller inte alls. Du kan också få prioritera, det kanske inte går att göra allt på en gång.

Den ni träffar gör tillsammans med er en bedömning av vilket stöd ni kan behöva. Ni får veta var ni kan få hjälp. Det kan vara olika för olika problem. Några exempel på hjälp är samtalsstöd, föräldrastöd och anpassningar i miljön.

När ni pratar om hur det var och vilken lösning ni vill prova kan barnet lära sig hur hen kan tänka. Barnet kan också hitta liknande lösningar om hen får utbrott igen. Ni har möjlighet till tolkning till andra språk om någon av er inte pratar svenska. Ni har också möjlighet till tolkhjälp om någon av er till exempel har en hörselnedsättning. En del orter har även första linjens psykiatri för barn. Sådana mottagningar kan bland annat kallas barnhälsa eller ungdomshälsa och finnas på till exempel en egen mottagning, en vårdcentral eller en barnläkarmottagning.

Barn som är äldre kan tycka det är skönt att få vara arga i fred en stund om de vet att du vill bli sams efter en stund. Ta kontakt med barnet för att försöka bli sams och göra det bra igen. Du kan till exempel höra hur hen mår eller föreslå att ni ska hitta på något tillsammans.

Affektanfall innebär att små barn gråter eller skriker så mycket att de tappar andan och svimmar. De kan också svimma utan att skrika. Anfallen kan se otäcka ut men är inte skadliga.Barn har egentligen samma behov i alla åldrar, men behoven är mer intensiva och tar mer tid med yngre barn. De behöver mer närhet, förklaringar och tid innan de själva söker sig mer utåt i världen. Er gemensamma tid behöver bestå av många fler positiva än negativa stunder. Ge mycket mer uppmuntran och kärlek än tjat och skäll. Ju fler bråk, desto fler mysiga stunder behövs. Det är bra om du och barnet tillsammans försöker ta reda på vad som hände. Då kan ni försöka hitta en lösning. Det är viktigt att anpassa ert prat efter barnets mognad och ålder. Det kan vara mycket svårt för barn att själva komma med lösningar och förstå vad som orsakade ett utbrott.

Svårigheterna brukar oftast minska eller försvinna när barnet blir äldre. Men den del av hjärnan som bland annat har hand om hur man planerar, löser problem och tar medvetna beslut är inte färdigväxt förrän vid 20–25 års ålder.

Var lyhörd för om barnet tycker att det är svårt, och om hen till exempel tycker att ni i familjen behöver få hjälp. Prata med barnet. Berätta att hen kan få träffa någon utanför familjen om det är jobbigt. Du kan också erbjuda dig att ta kontakt åt barnet.Under utbrottet kan inte barnet tänka klart och reagerar mer än vanligt på impulser. Allt barnet brukar kunna göra och hantera fungerar sämre. Det hjälper inte att förklara eller be barnet att lugna ner sig.Tänk också på att genom bråk lär ni känna varandra och lär er om varandra. Ni lär er hur man kommunicerar. Konflikter är viktiga för utvecklingen så länge de inte skadar eller blir dåliga för någon. En del barn är väldigt känsliga för intryck och nya miljöer. Det kan till exempel vara jobbigt i folkmassor eller i andra situationer där det händer mycket. Låt först barnet berätta med egna ord vad hen tycker och känner, och hur hen upplevde det som hände. Även små barn kan berätta, men kräv inte att barnet ska veta vad hen känner och varför.Marie Angsell jobbar som socionom på Bris. Här berättar hon vad som är viktigt att tänka på om du själv eller någon annan blir för arg på ett barn eller behandlar ett barn illa.

Lämna aldrig ett barn som är yngre än cirka sex år ensam i ett rum om hen är upprörd. Det kan bli för svårt för barnet att försöka ta hand om sina svåra känslor.

Efter ett utbrott är det bra om du som är vuxen försöker förstå vad som hände och se till att det inte händer igen. Tänk att barnet där och då inte klarade av det som krävdes. Om barnet själv blir slagen, hotad att bli slagen, eller ser någon i familjen bli slagen kan göra att hen blir mer rädd och att bråken och konflikterna ökar. Barn tar efter hur vuxna beter sig och kan därför bli mer aggressiva. Det kan vara bra att till exempel träna mindfulness eller meditation för att känna dig lugn på längre sikt. Att motionera är ett bra sätt för att må bra och känna lugn.

Det är vanligt att det känns svårt, jobbigt och att du gör fel. Det är också vanligt att bli arg, ledsen, att skämmas eller bli stressad. Det går inte alltid att behålla tålamodet. Du kan bli orolig för att förlora kontrollen.

Med tiden minskar behovet av din direkta närhet, och du blir mer en person som barnet pratar med om funderingar i vardagen. När barnet mognar klarar hen mer och mer att lösa situationer själv eller att ta hjälp av andra personer än dig.För mycket gränser, tillsägelser och kritik gör att det blir fler bråk och utbrott. Det kan göra att det blir jobbigt hemma och att er relation blir sämre.Sätt ord på upplevelsen efter utbrottet Under ett utbrott går det inte att resonera med ett barn, särskilt i yngre åldrar. Vänta med det till efter barnet har lugnat ner sig. När ni båda är lugna kan du börja sätta ord på vad som hände och på barnets upplevelse. Detta gäller oavsett ålder men kan anpassas allt eftersom barnet blir äldre. Att prata om situationen hjälper barnet förstå såväl sina känslor som begränsningar i vardagen ni måste förhålla er till. Säg något i stil med: