Hur Mycket Väger En Isbjörn

Eftersom isbjörnar har för vana att lämna stora rester av bytesdjur efter sig förföljs de ofta av polarrävar. Isbjörnen lever inte i mutualistiskt förhållande till rävarna, vilket ibland har hävdats, utan kommensalistiskt. Polarrävar kan mobba isbjörnar för att jaga bort dem från byten, och isbjörnar kan attackera polarrävar. Även ismåsar följer isbjörnar för att ta rester av bytesdjur men äter även dess avföring.Bland inuiterna ses isbjörnen som det mest intelligenta djuret i Arktis. Den ses även som uthållig, tålmodig och viljestark, egenskaper som sägs hjälpa den att överleva i en ogästvänlig miljö. Isbjörnen figurerar i legender och sagor som traderas mellan generationerna, inklusive i den lokala mytologin.

Isbjörn förekommer på havsisen i Norra ishavet och kringliggande öar och landområden. Regioner med en större population av isbjörnar är norra Alaska, Kanadas arktiska öar, Grönland, Svalbard, Frans Josefs land, norra Sibirien och Wrangels ö. Den sydligaste populationen lever vid Jamesbukten i Kanada. I extremfall har enstaka individer förekommit så långt söderut som Finnmark. En utmärglad unghanne sköts 1953 på ön Lille Ekkerøy i Norge. Isbjörnen har inga naturliga fiender. Fram till mitten av 1900-talet bedrev människan en intensiv jakt på arten tills den var utrotningshotad. 1973 undertecknade Kanada, Danmark (för Grönlands räkning), Norge, USA och Ryssland fördraget Agreement on the Conservation of Polar Bears för djurets skydd och idag har bara inuiter tillåtelse att jaga ett bestämt antal isbjörnar. Idag anses global uppvärmning utgöra isbjörnens primära hot; främst på grund av habitatförstöring då havsisarnas utbredning krymper (och kortare issäsonger) och minskad tillgång på dess huvudföda, men också skulle mängden patogener och parasiter riskera att öka i de arktiska områdena. Populationstrenden hos flertalet av de 19 populationerna är stabil respektive okänd. Våren 2006 kategoriserades isbjörnen återigen som sårbar (VU) av IUCN. 2015 uppskattade IUCN beståndet till 26 000 individer, men att en antropogen global uppvärmning kan leda till att detta är mer än halverat 2050. Efter att beståndet ska ha tre–femdubblats sedan 1960-talet har somliga forskare ifrågasatt teorin om att ett varmare klimat skulle utgöra ett hot mot isbjörnen.

Efter ungefär en månad slår de upp ögonen, och en halv månad senare tar de sina första steg. Honans mjölk är mycket näringsrik, och ibland är fettandelen 48 procent. I mars eller april har ungen uppnått en vikt på 10–15 kg och är tillräckligt stora för att lämna grottan för första gången.

Ett 14 000 år gammalt lårben från en isbjörn påträffades 1852 i en märgelgrav på Kullaberg, Skåne. Detta tyder på att isbjörnar förekom i södra Sverige i slutfasen av Weichsel-nedisningen.

Hos norra Kanadas inuiter är jakt av isbjörn en del av den traditionella livsföringen, även om den numera är hårt reglerad. Man tar tillvara pälsen och köttet, och man får inkomster genom guidningar av jakten samt försäljning av pälsar samt hantverksprodukter kopplade till isbjörnen. Pälsen ger kläder, madrasser, mattor, och verktyg, medan tänder och klor används till konstföremål och smycken.Isbjörnen är köttätare. Den äter huvudsakligen vikare, men även andra sälar (inklusive storsäl), valar, fågelägg, smådjur och en del växter kan ingå i dieten. Isbjörnar kan fälla byten som är lika tunga som den själv (500–600 kg). Under tider med god tillgång på föda äter isbjörnen bara huden och späcket av sitt byte och lämnar resten. Svaga isbjörnar eller fjällrävar som följer efter livnär sig senare av köttet. Från och till äter isbjörnar även as av bland annat val och valross, och det förekommer kannibalism genom att desperata vuxna hanar tar ungar av sin egen art. Mödrar med ungar undviker därför andra isbjörnar.

Isbjörnen beskrevs vetenskapligt av Constantine John Phipps 1774 i en text om 1773 års nordpolsexpedition och dess vetenskapliga namn Ursus maritimus betyder ”marin björn”. Isbjörnar har varit kända i Europa sedan vikingatiden, och exempelvis nämns isbjörnar 1345 ”Ultra Yslandiam per miliaria fere M est insula dicta Gronlandia ubi nascuntur falcones albi et ursi albi” – Bortom Island, en resa om tusen mil, finns en ö som heter Gronlandia. I detta land lever vita falkar och vita björnar” av Galvano Fiamma.Artens tandformel är I 3/3 C 1/1 P 2-4/2-4 M 2/3, alltså 38 till 42 tänder. De långa hörntänderna har en något böjd form. Isbjörnens premolarer är mindre bra utvecklade och de första premolarer i över- och underkäken finns bara rudimentärt.

Hannar har 35 till 41 cm långa skallar och honornas skalle är 31–38 cm lång. Mankhöjden för vuxna exemplar kan ligga mellan 130 och 160 cm. Svansen är med en längd av 7,6–12,7 cm bara en liten stubbe.

Isbjörnens närmsta släkting brunbjörnen brukar kategoriseras som dess systerart, och den placeras därför oftast i släktet Ursus tillsammans med bland annat brunbjörnen. Vissa auktoriteter placerar den dock i det egna släktet Thalarctos, närbesläktat med Ursus. Idag finns det 19 mer eller mindre separerade populationer av isbjörn, men genetiska studier indikerar att det förekommer genflöde emellan dem och att ingen av populationerna ur ett evolutionärt perspektiv varit separerade under särskilt långa perioder. Eftersom aerten är så beroende av havsis kategoriseras den som ett marint däggdjur.

Isbjörn (Ursus maritimus eller Thalarctos maritimus) är en köttätande björn. Den lever i arktiska områden, vilket omfattar Norra ishavet, dess omgivande hav och landmassor. Den är tillsammans med kodiakbjörnen den största björnen inom familjen, och den har utvecklat en rad egenskaper anpassade för låga temperaturer, för att förflytta sig på snö, is och öppet vatten, och för att jaga säl (dess huvudföda).Isbjörnen är viktig inom ursprungsbefolkningars kulturer i Arktis, där den varit en viktig naturtillgång för både tjuktjer och jakuter. Den utgör en viktig gestalt inom flera olika religioner i området. Isbjörnen är anpassad till ett liv i och runt vatten, med vattenavstötande päls samt breda och årlika fötter. När isbjörnen simmar används bakbenen endast som en styråra. Merparten av isbjörnarna föds på land men lever till största delen på havsisen. Till skillnad från brunbjörnar går isbjörnar normalt inte i ide. Isbjörnen simmar gärna och kan ses simmande flera kilometer från land, men rör sig och jagar gärna på land. En isbjörn kan lätt fälla en människa. Björnen kan uppnå en hastighet av 40 kilometer i timmen då den springer på land. Vanligtvis går den med en hastighet av omkring fem kilometer i timmen. Isbjörnen kan bli 20–30 år gammal.

Medan vi observerade dessa björnar som levde sina liv på isen, sågs en annan björn långt borta på packisen gå mot insidan av fjorden. Så snart vi förstod att hans mål var den motsatta kusten från fartyget hoppade vi i våra flytdräkter, satte oss i Zodiacen och började ta oss mot kustlinjen.Dock fick vi förhinder innan vi kom fram, i det stilla vattnet precis utanför hamnen var det en flock vikvalar som bestämt sig för att ha middag. De simmade runt båten och gapade stort för att stoppa i sig så mycket plankton och småfisk de bara kunde. Plötsligt hade vi inte så bråttom att ta oss iland, vi höll valarna sällskap en stund innan vi lämnade dem i ro för att fortsätta med efterrätten. 1) Isbjörnen är en väldigt bra simmare. Dess enorma ramar fungerar som paddlar i vattnet och gör att den kan simma upp till 50 mil i det iskalla vattnet. 11) En isbjörn som står på bakbenen är större än en mindre elefant. Den har en kroppslängd på 2–2,5 meter och kan väga upp till 800 kilo. En isbjörns livslängd är 20–25 år.Efter att ha lämnat Longyearbyen och Isfjorden med M/S Quest sent på eftermiddagen och startat resan mot nordvästra udden av Spitsbergen gick de flesta till sängs, några av gästerna bestämde sig dock för att sitta uppe till midnatt för att se sin första midnattssol medan vi tuffade norrut innanför Prins Karls Forland.Plötsligt plaskade det till bredvid oss och en valross stack upp sitt huvud bara tio meter bort. Plask, plask och där var en till. Efter ytterligare några minuter såg vi även några av dessa magnifika djur på ett isflak. De verkade inte bry sig nämnvärt om vår närvaro. Två och en halv timme senare var förmiddagspasset över och vi återvände till M/S Quest för att äta lunch.

2) Isbjörnen är snabb. På samma sätt som ramarna fungerar som paddlar i vattnet så tjänar de som snöskor på land och gör att isbjörnen kan springa i 40 kilometer i timmen.Sedan 1999 har vi arrangerat oförglömliga resor till Svalbard. Från maj till september färdas våra tre små expeditionsfartyg som endast tar 12 och 51 passagerare genom denna arktiska vildmark med gnistrande glaciärer, sagolika fjordlandskap, vidsträckt tundra och dramatiska bergskedjor. Valrossar vilar på stränderna och valar söker efter föda, medan Arktis konung, isbjörnen, majestätiskt vandrar över isarna.Efter en god middag på båten tog vi oss till en av de mest sevärda glaciärerna på Svalbard; Lilliehökbreen. En fantastisk glaciär med en bredd på 8 km. I solen med en drink i handen, spektakulär glaciär framför oss, valrossar på ett isflak – då finns det inte mer att önska just denna dag

9) Isbjörnen går inte i ide. Undantag är nyblivna isbjörnsmammor som tillbringar vintern i idet och ger mjölk till ungarna. Hanarna är normalt ute hela vintern men kan ta skydd i ett provisoriskt ide vid hårt väder.Vi kom bara två timmar norrut sen stod packisen som en vägg och vi åkte tillbaka till vår grävande vita fluffiga vän. Inget nytt här inte, isbjörnen grävde o sov. Klockan var tio på kvällen och alla var lite trötta efter denna långa men spännande dag.

När vi i tystnad proppat våra sinnen fulla av bilder och intryck var det dags att bege oss mot Ny-Ålesund där vi skulle gå iland och få röra på oss lite. Museum, chips-shopping och skickande av vykort stod på schemat, samt en promenad till tornet där Amundsens och Nobiles gigantiska luftskepp var förankrade innan de begav sig mot Nordpolen.Förklaringen ligger i hur glaciärer bildas. Allt börjar med snöflingor som faller och lägger sig lager på lager. Mellan alla snöflingorna finns väldigt mycket luft. När denna snö pressas samman till is så pressas också denna luft samman mer och mer. När glaciärisen är relativt ung innehåller den fortfarande mycket luft och då reflekteras allt ljus, och isen är vit. Allt eftersom isen pressas samman mer så minskar luftbubblorna så allt ljus, utom det blå absorberas. Slutligen när isen pressats samman så att luftbubblorna är otroligt små, och osynliga så framstår isen som helt klar. Promenaden genom det lilla samhället i strålande solljus gav oss en inblick i vardagen för alla forskare och avslutades uppe vid masten som höll ankar för det luftskepp som Amundens, Nobile och Company använde när de flög till Nordpolen. Den sista promenaden till masten var inte lätt då vi möttes av en blöt och djup snö. 8) Isbjörnen kan klara sig i flera månader utan mat. Den äter upp sig mellan april och juli för att klara den isfria perioden som kan vara upp till fem månader. Den lever då på sitt späcklager.7) Isbjörnen måste röra sig sakta för att inte överhettas. Pälsen är mycket tjock och varm och för att klara de kalla vintrarna och simturerna så har den även ett 10 cm tjockt fettlager. För att den inte ska bli för varm ser man ofta isbjörnen röra sig långsamt, som att den lufsar fram på isen.

5) Isbjörnen lever oftast ensam. Detta bortsett från när det är isfritt och den blir fast på land och under parningsperioden. Honor parar sig vid tre års ålder och får 1–3 ungar. Ungarna stannar hos mamman tills de är två år. Under denna tid lär de sig hur de ska överleva i den arktiska miljön.När man tänker sig en Svalbardkryssning så är det lätt att bara tänka på det fantastiska djurlivet och glömma bort det otroligt spektakulära landskapet, med spetsiga berg och stora glaciärer. Svalbard täcks till 60% av glaciärer, så man befinner sig verkligen i isens rike. Uppe i nordvästra hörnet av Svalbard ligger en av alla dessa glaciärer, Smeerenburgglaciären som kalvar i Bjørnfjorden.

Båten tog oss norrut med första destinationen Fjortonde Juli bukten, som fått sitt namn från den kända hertigen av Monaco, Albert den första. Vi tog en mindre Zodiac-tur runt bukten och fick fina möten med både Lunnefåglar och Spetsbergsgrisslor som trängdes på klipp-hyllorna I full färd med att börja sin häckningssäsong. Vi passade även på med att landsätta Zodiacerna på en liten strand och tillsammans tog vi en strandpromenad med vackra istappar som den smälta snön skapat utmed stranden. Promenaden tog oss hela vägen upp på en brant ,där vi fick fantastiska vyer över buktens vackra glaciär med sin djupa blå färg. Tillsammans på toppen av en morän fick vi alla även vara delaktiga när en man frågade sin fru om hon ville gifta sig med honom. Hon sa Ja! Vilket underbart ställe att förlova sig på. På avstånd kunde vi se detta vackra däggdjur gå längs isen tills han hittade vad vi först trodde var en sten. Vi förvånades dock över att den släpades av isbjörnen och flöt på vattnet! Vi var sedan inte säkra på om det var en stor säl eller en död valross, men vi valde det senare när vi såg att isbjörnen inte kunde få sina vassa tänder genom skinnet på den flytande klumpen. Isbjörnen försökte få tag i den och få upp den på land, men utan större framgång. Vi hade turen att få observera detta intressanta beteende ett tag innan vi återvände till fartyget för en välförtjänt lunch och ännu en eftermiddag full av spännande äventyr. Så, när vi kryssar fram i detta islandskap kan vi med hjälp av färgen på isen grovt avgöra hur gammal den är. Vit is är tiotals till hundratals år, blå is, hundratals till tusentals år, och slutligen helt klar is, flera tusentals år.Vårt fartyg M/S Stockholm, nyss fyllda 70 år gled obehindrat fram mellan isflaken. Att få möjlighet att vara här i dessa vildmarkstrakter, på en lyxig skuta full med allt man behöver och bara kunna njuta av allt det vackra, är verkligen ett privilegium.

Så var jag då äntligen uppe på Svalbard. Jag flög från ett soligt 22-gradigt Göteborg till minus 7 grader och snöfall och började nästan undra vad jag gett mig in på. Den kommande veckan som guide skulle dock ge mig upplevelser som gjorde att jag glömde bort sommaren i Sverige totalt.Vi färdades långsamt mellan isflaken och gästerna fick höra historien om Andrées luftfärd och den tidigare och omfattande valjakt som bedrivits här. Jag hade tidigare läst mycket om ballongfärden och det kändes svindlande att befinna sig mitt i historien – på samma plats som Andreé startade sin resa.

Idag vaknade vi med ett fantastiskt väder. Dagens program innehöll ett besök i Ny Ålesund, ett litet samhälle på Nordvästra Svalbard där mycket forskning genomförs. Samhället har även en lång historia med först och främst kolbrytning med start 1911. Kolbrytningen i Ny Ålesund pågick ända fram till runt 1960-talet. Och det var även då som de första forskarna hittade Ny Ålesund och etablerade sina studier och undersökningar.

Dagen började med en fantastisk förmiddag vid glaciären Kongsbreen och dess storslagna omgivningar. Vattnet framför glaciärisen låg spegelblankt och solen lyste sitt allra starkaste.

Ingen dålig första dag på jobbet tyckte jag. Och intet visste jag om dag nummer två som skulle bli än mer spännande med vår numera mycket nära vän som grävde o sov på stranden!

I Bjørnfjorden har man Göteborgnuten i söder och Uddevallaryggen i norr så många känner sig kanske som hemma, om det inte vore för den otroligt vackra blå glaciärisen som flyter omkring i vattnet. Men varför är den blå?

Det var dags för att lägga i de fem gummibåtarna. Först ska man hissa ner Zodiacen från övre däck samtidigt som man sitter i den, bara det kan vara en spännande resa. Strax efter detta hämtade vi upp gästerna från landgången, klockan var nio på morgonen och äventyret kunde börja!

I den lätta brisen denna tidiga morgon seglade vi in i Raudfjorden och gick från det ena isflaket till det andra tills vi nådde kanten av den fasta isen.Djurlivet runt Ny Ålesund berikade oss med vildren och knubbsälar som värmde sig i den arktiska solen. Avslutade dagen med glass och postade brev till nära och kära på det lokala postkontoret innan det var dags att stiga på båten igen.

Varför blev det fel? Den frågan har två svar – mitokondrier och artgränser. Om man vill uttrycka sig mer vetenskapsfilosofiskt skulle kan man säga att felen var att det dels fanns för få oberoende datapunkter, och dels en allt för stark tro på arter som ogenomsläppliga kategorier.Problemet med mitokondrier är dels att de bara är en markör som berättar en av de många släktskapshistorier som finns i den mosaikartade arvsmassa som alla levande varelser bär omkring på. Dels är problemet med mitokondrier att de i stort sätt bara ärvs via mödernet. Om en isbjörnshona får två ungar, en son och en dotter, så får ungarna alla mitokondrier från henne. När ungarna sedan vuxit upp och kan få egna ungar så är det bara dottern som kan sprida mitokondrier. Sonen är så att säga en återvändsgränd när det gäller att sprida mitokondrier. Sättet som mitokondirer sprids gör att enstaka ovanliga händelser kan få stort genomslag när forskare försöker rekonstruera en släktskapshistoria.Det är just vad som verkar ha hänt med isbjörnarna.

Vi kan börja med mitokondrierna. De brukar kallas cellens energifabriker och har egen arvsmassa, en genetisk rest från den tid för tusentals miljoner år sedan då mitokondrierna var frilevande bakterier. När forskare försöker utvinna dna från gamla ben så är mitokondrierna lättast att hitta helt enkelt därför att det kan finnas hundratals i samma cell. Många mitokondrier ger mycket dna. Hur kan det komma sig? Isbjörnar kan då och då para sig med brunbjörnar. Om en isbjörnshanne parar sig med en brunbjörn och de får ungar, så har björnungarna från den parningen, hybriderna, mitokondrier från brunbjörn. Om sedan dessa ungar ger sig ut bland isbjörnar och parar sig med dessa så sprids mitokondrierna. Det har hänt förr. Andra undersökningar har visat att isbjörnar har mitokondrier som bär spår av utdöda irländska brunbjörnar. Det verkar helt enkelt som att isbjörnar inte riktigt håller sig till artgränserna. Det kanske inte är så konstigt, för trots att deras ålder som art nu tredubblats så är de fortfarande en ung art ur ett evolutionshistoriskt perspektiv. Hanar av tidiga giraffdjur stångades i sin kamp om honor, visar analyser av kinesiska fossil. Det kan ha lett till att dagens giraffer har så långa halsar.Forskning & Framsteg berättar om fackgranskade forskningsresultat och om pågående forskning. Forskning & Framsteg har rapporterat om vetenskap sedan 1966 och drivs utan vinstsyfte.

De nya undersökningarna gav ett helt nytt resultat. Medan mitokondrierna hade visat att isbjörnar skiljde sig från brunbjörnar bara ca 150 000 år sedan så visade kärn-dna att isbjörnar var betydligt äldre som art. De nya resultaten visade att det var mellan 338 000 till 934 000 år sedan isbjörnar och brunbjörnar gick skilda vägar. Samtidigt fick forskarna samma resultat som tidigare när de undersökte mitokondrierna.Min fråga är: Hur mycket vägde den tyngsta björnen som någonsin observerats(hela världen)? Har hört jakt historier från guldruschen’s alaska att man skjutit björnar på över 1 ton. Är det möjligt med såna stora björnar

6) Valrosshanar kan sjunga! Under parningsperioden kan de producera en mängd fascinerande läten i form av skall, grymtningar, blås- och klickljud. En session med sammanhängande sång kan vara i upp till två och ett halvt dygn.4) Valrossar parar sig i vattnet. Med tanke på deras stora kroppshydda skulle denna aktivitet vara omöjlig på land. Honorna blir sexuellt mogna när de är runt 6 år, men hanarna först när de är 10 år. Eftersom en hane är intressant för en hona först när denne i fråga nått en viss vikt och position inom gruppens hierarki, har de flesta tjurar inte en chans förrän de är omkring 15 år gamla. 10) Valrossen äter främst musslor, snäckor och kräftdjur, men det har hänt att de även setts jaga säl. Forskare har till och med hittat små familjemedlemmar i magen på vissa tjurar. • Isbjörnar är köttätare och lever mellan 20-25 år. De jagar sin föda på packisen och äter främst sälar, men också döda valar och valrossar, fågelägg, smådjur och en del växter. Björnarna lever oftast ensam men när isen försvinner under sommaren drar en del sig upp på land.SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

• Pälsen är vit året om och är den tjockaste i världen. Varje hårstrå är ihåligt för att ge bästa isolering mot kyla. Pälsen är vattenavstötande och fötterna har delvis simhud och är därför anpassad till ett liv i vatten.Isbjörnens hela tillvaro är knuten till väldiga istäcken i polarhavet. Men i och med att klimatet blir allt varmare och isarna allt mindre förändras isbjörnens levnadsförhållanden drastiskt. I takt med att isflaken försvinner får isbjörnarna svårt att överleva.

Isbjörnar använder sig av sin styrka och uthållighet när de simmar, och de är också duktiga på att hålla huvudet ovanför vattenytan medan de andas. Detta gör att de kan simma långa sträckor utan att bli trötta eller utmattade.Edvin Berggren är en skribenterna på hemsidan. Edvin är stolt husse över de två Pomchi-hundarna Basse och Gurra. (Pomeranian-Chihuahuamix) Förutom hundar och djur är Edvin även passionerad av internetmarknadsföring. Det rimmar därför väldigt bra att Edvin har fått möjlighet att arbeta med både djur och internet här på lurvigt.se I fångenskap kan isbjörnar bli ännu äldre än i det vilda. På djurparker och zoo kan de få en regelbunden matförsörjning och de behöver inte konkurrera med andra djur om maten. Detta gör att de kan bli upp till 40 år gamla i fångenskap, men det är fortfarande ovanligt att en isbjörn blir så gammal. Isbjörnar på Svalbard är viktiga för ekosystemet på öarna, och de är en viktig byttedjur för andra rovdjur såsom järvar och lo. Isbjörnar är också viktiga för turismen på Svalbard, då många besökare vill se dessa imponerande djur i deras naturliga miljö.

Det är viktigt att skydda isbjörnarna på Svalbard, och det finns flera olika projekt och organisationer som arbetar för att bevara dessa djur och deras habitat. Genom att skydda isbjörnarna på Svalbard kan vi säkerställa att dessa unika djur kan fortsätta leva och trivas i deras naturliga miljö.En isbjörns livslängd påverkas av en rad olika faktorer, såsom matkälla, väderförhållanden och eventuella hot från andra djur. På Svalbard, där isbjörnar är väldigt vanliga, är det vanligt att de blir mellan 15 och 20 år gamla eftersom det är svårt att hitta mat och konkurrensen om maten är hård.För att ge de bästa upplevelserna använder vi teknik som cookies för att lagra och/eller komma åt enhetsinformation.Cookies används för att anpassa annonser. Genom att godkänna dessa tekniker kan vi behandla data som surfbeteende eller unika ID:n på denna webbplats. Att inte samtycka eller återkalla samtycke kan påverka vissa funktioner och funktioner negativt.

Isbjörnar finns inte naturligt på Antarktis. Isbjörnar är anpassade till de kalla och torra förhållandena i Arktis, medan Antarktis är en kall och blåsig kontinent med stora mängder is och snö.Isbjörnar är kända för att vara mycket skickliga jägare. Deras huvudsakliga byten är ringsel, men de jagar också andra djur såsom valrossar, sälar och renar. Isbjörnar använder sig av sin styrka, sin snabbhet och sin uthållighet för att fånga sina byten, och de är också duktiga på att simma och dyka efter sälar och andra vattenlevande djur. Istället finns det andra djurarter som är anpassade till de specifika förhållandena på Antarktis. Dessa djur inkluderar pingviner, sälar, valrossar och olika sorters fåglar. De är viktiga för ekosystemet på Antarktis och bidrar till att hålla det i balans. Isbjörnar är ett av de största landlevande rovdjuren och de kan bli ganska gamla. En isbjörn kan bli upp till 30 år gammal i det vilda, men det är vanligt att de bara blir mellan 15 och 20 år gamla.Isbjörnar är en fascinerande och imponerande djurart som är hemma i de kalla och vida regionerna i norra Arktis. Dessa stora och mäktiga djur är kända för att vara mycket skickliga jägare och för att kunna anpassa sig till de krävande förhållandena i deras hemområde.

Isbjörnar är en djurart som finns på Svalbard, en ögrupp belägen i Barents hav norr om Norge. Detta är ett av de främsta områdena där isbjörnar lever, och det är möjligt att se dessa imponerande djur när man besöker Svalbard.

Deras huvudsakliga byten är ringsälar, men de jagar också andra djur såsom valrossar, sälar och renar. Isbjörnar använder sig av sin styrka, sin snabbhet och sin uthållighet för att fånga sina byten, och de är också duktiga på att simma och dyka efter sälar och andra vattenlevande djur. Det finns ingen vegetation på Antarktis, och det finns därför ingen matkälla för isbjörnar. Detta gör att det inte är möjligt för isbjörnar att överleva på Antarktis. Det finns därför ingen befolkning av isbjörnar på Antarktis. I slutändan är det svårt att säga exakt hur gammal en isbjörn kan bli, eftersom det beror på en rad olika faktorer. Men generellt sett är isbjörnar långlivade djur som kan bli upp till 30 år gamla i det vilda, medan de kan bli ännu äldre i fångenskap.

Isbjörnar har en speciell fysiologi som gör att de kan leva i de kalla och otillgängliga områdena i Arktis. Deras hud är täckt med ett lager av fett som fungerar som en naturlig isolering, och deras päls är tjock och lockig, vilket gör att luften blir kvar mellan håren och håller dem varma. Isbjörnar har också en stor kropp och korta ben, vilket gör att de har en låg yta mot marken och därför inte förlorar så mycket värme.En annan intressant förmåga hos isbjörnar är deras förmåga att anpassa sig till olika förhållanden. De kan exempelvis anpassa sin kost efter det som finns tillgängligt i deras område, och de kan även anpassa sig till olika jakttekniker beroende på vad som är mest lämpligt i den aktuella situationen.

Isbjörnar lever oftast ensamma, men ibland kan man se att flera individer håller ihop och jagar tillsammans. Dessa djur är territoriala och de försvarar sitt revDet latinska ordet ursus betyder björn. Ordet americanus är en latinisering av Amerika och beskriver helt enkelt att det är där svartbjörnen förekommer.

Namnet Ursidae kommer från det latinska ordet ursus som helt enkelt betyder björn. Ordet ursus i olika böjningsformer förekommer frekvent i en del av de vetenskapliga namnen. Vårt svenska ord björn, härstammar från fornsvenskans biorn, och är troligtvis besläktat med likaartade germanska ord som betyder brun.

Den är en skicklig klättrare, och tar sig upp i höga träd där den plockar nötter och frukter. Den bygger även provisoriska bon uppe i trädkronorna, och vilar sig i solen. I den vegetabiliska födan ingår även kakteer.

För att få reda på så mycket som möjligt kring björnens biologi har det Skandinaviska Björnprojektet studerat björnar i två områden sedan 1984-1985. Cirka 250 björnar har försetts med radiohalsband, och de har sedan kunnat följas upp med hjälp av pejlingsutrustning.Den är en skicklig simmare och väl anpassad för livet utmed stränder och på isflak. Den går inte i vinterdvala. Isbjörnen är till skillnad från de andra björnana, en utpräglad köttätare och lever av sälar, fisk, sjöfågel och dess ägg, samt as. Men när det råder brist på kött kan den äta växter såsom blåbärsris.

Det stora utbredningsområdet jämte den stora variationen i brunbjörnens utseende har resulterat i att olika forskare har gjort olika tolkningar av artbegreppet. Det som nu anses vara brunbjörn inkluderar sådana björnar som tidigare ansågs vara egna arter. Alaskas jättebjörn (Ursos arctos middendorffi) med en längd av 240 cm (maximimåttet är 275 cm) och med en vikt på 752 kg, och grizzlybjörnen (Ursos arctos horriblis) kan tjäna som ett par representativa exempel på detta.Ordet ailur kommer från det grekiska ordet ailourus som betyder katt. Detta i kombination med poda som kommer från grekiskans pous eller podos och betyder fot, syftar på jättepandans sätt att gå, att sätta ned hela foten likt en katt, och inte den gängse hälgången som hos de övriga björnarna. Orden melan och leuca kommer från de grekiska orden melas och leuco som betyder svart respektive vit och adekvat beskriver jättepandans färgteckning.Glasögonenbjörnen är Sydamerikas enda björnart. Den förekommer i de skogsbeklädda delarna av Anderna. Utbredningsområdet täcker i stort sett den västra delen av den sydamerikanska kontintenten från Colombia i norr (eventuellt kanske även Panama) till Chile i söder.

Brunbjörnen är den näst största av alla björnar, med isbjörnen på god förstaplats. Den blir 200-300 cm lång, med en svans 5-15 cm. Vikten varierar mellan 60 och 600 kg. Medelvikten för en hane är 100-300 kg, och för en hona är den 60-200 kg. Vikten varierar beroende på årstiden, men är som högst på hösten innan vinterdvalan. Pälsen varierar i bruna nyanser från grågul till närmast svart.Malajbjörnen förekommer i Asiens fuktiga regnskogar, med en nordlig gränst från Indien i väster till södra Kina i öster, vidare söderut ned till Malaysia.

Svartbjörnen är en av de större björnarterna. Längden från huvud till svansspets är 130-180 cm lång, och med en mankhöjd på 80-95 cm hög. Storleken är mycket varierande beroende på lokal- och näringsförhållanden. I den östra delen av utbredningsområdet (se nedan) där det finns god tillgång på energirika bok- och ekollon väger de vuxna honorna 70-120 kg (genomsnitt 90 kg). I den västra delen väger honorna 45-90 kg (genomsnitt 65 kg). Hanarna är 10-50 procent tygre. Den högsta säkra uppgiften för hanar från östra USA är 272 kg. Pälsen är svart, kanelbrun eller hos vissa individer till och med nästan vit. Ansiktet är alltid brunt. En vit fläck förekommer på bröstet.

Björnarna är närmast besläktade med hundar och tvättbjörnar. Om man betraktar en liten vit golden retrievervalp så ser man stor likhet med en liten isbjörnunge. Björnarnas systematik är svår, vilket har resulterat i att många olika vetenskapliga namn har florerat på arterna. Det har även varit växlande uppgifter om jättepandans systematiska placering – björn eller halvbjörn. I äldre litteratur före 1995 indelade man familjen Ursidae i två underfamiljer – de egentliga björnarna Ursinae med 7 arter, och halvbjörnar Ailurinae dit jättepandan hörde.Tidigare var det enbart människans jakt som hotade björnarna. Nu har även uppodlingen av skogsmarker till jordbruksarealer i kombination med miljöförstöringarna minskat björnas livsrum. Illegal jakt förekommer fortfarande dessvärre.Svartbjörnen förekommer från Alaska och Kanada i norr, ner till norra Mexiko och norra Kalifornien, och österut till de Stora sjöarna, Newfoundland och Appalacherna. Isolerade förekomster finns i Florida-Mexikanska buktens nordkust.Det är bara helt nyligen, med hjälp av moderna metoder, som dess blod, anatomi och inre byggnad av tänderna har undersökts mera noggrant. Resultatet av alla dessa undersökningar har lett till slutsatsen, att pandan är en mycket specialiserad björn, som skilde sig från huvudgrenen av björnar för ungefär 13 miljoner år sedan. Likheterna i tanduppsättningen med kattbjörnen kan förklaras av en parallell utveckling beroende på likartad föda.

Det latinska ordet ursus betyder björn. Ordet ornatus kommer från latinets ornamentum och betyder helt enkelt dekoration eller ornamentering och syftar på den glasögonliknande teckningen i ansiktet. Ordet tram skulle kunna komma från det latinska ordet trama som betyder väva, och skulle då syfta på det provisoriska boet som björnen bygger.Kraniet visar att brunbjörnen är allätare. Den har långa hörntänder och rovdjurständer längst bak som används för att döda byten. Den har även kindtänder som har stora flata ytor som används för att mala sönder den vegetabiliska födan.

Björnen lever huvudsakligen på rötter, örter och bär, men periodvis av animalisk föda som kan variera från små myror till stora däggdjur såsom älg och ren. Brunbjörnen lägger upp en fettdepå till vintern då den går i vintervila i ett ide. Ordet hel kommer från det grekiska order heli som betyder sol och syftar förmodligen på den guloranga fläcken på bröstet. Ett äldre svensk namn på malajbjörnen är just solbjörn. Ordet malayanus är en latinisering av Malaya, ett äldre namn på en region i nuvarande Malaysia. Kragbjörnen förekommer i Asiens skogar på 2000-4000 meters höjd i ett område från Afganistan i väster till Japan i väster, och ned till Vietnam i söder. Jättepandan finns bara i några få bergsområden (kanske endast sex stycken) i sydvästra Kina, och områdena ligger långt från varandra så något genetiskt utbyte mellan populationerna förekommer inte. Där lever de en och en i den täta vegetationen. Det finns bara spridda, och ibland motsägande uppgifter om pandans levnadssätt. Att en panda finns i en dal avslöjas lättast av deras låga (1,5 m), vindlande, tunnellika stigar. Dessa stigar används ofta av andra djur, t.ex. kragbjörnar, leoparder och vildsvin. Man kan ofta träffa på högar av pandans exkrementer. Jättepandan lever nästan enbart på bambu. Största delen av bambun passerar nästan obehandlad genom matsmältningskanalen och hamnar efter ca. 10 timmar i de många stora spillningshögarna. På grund av detta använder jättepandan största tiden av sitt liv åt att äta för att hålla sig vid liv. Vanligen så sitter jättepandan upprätt när den äter och håller födan i den ena framtassen. Ibland äter den små växtdelar direkt från marken. Man känner till att frittlevande jättepandor även äter en del lökar och gräs samt en och annan insekt och smågnagare.I sitt östra område lever den i skogs – och sumpmarksområden, emedan de björnar som lever i den västra delen av utbredningsområdet lever i bergsområden. Den är en utpräglad växtätare och äter körsbär, ekollon, björnbär. Även om arten är marklevande, så kan den klättra upp i träd för att komma åt lockande mat såsom ollon av bok och ek. Animalisk föda förekommer i mindre utsträckning, bin i samband med att deras bon plundras på honung, och skogsmurmeldjur. Svartbjörnen simmar bra.

Läppbjörnen blir omkring 140-180 cm i längd, med en mankhöjd på 61-92 cm, och med en svans som är 10-12 cm lång. Massan uppgår till 55-95 kg för honorna och till 80-140 kg för hanarna. Pälsen är svart. Nosen är gråvit. En hästsko- eller V-formad ljus (vit eller läderbrun) fläck är belägen på bröstet.Glasögonbjörnen är den näst minsta av björnarna, tätt efter den lilla malajbjörnen. Den blir blott omkring 120-140 cm lång, med en mankhöjd på 60-80 cm. Vikten varierar från 100 till 155 kg, honorna är circa 30-40% mindre än hanarna. Pälsen är sotsvart. Nos och strupe är brun eller vit. Ansikten har en speciell teckning, ett ljusgult band sträcker sig från näsan upp över ögonen – vilket har gett glasögonbjörnen dess svenska namn.

För att skydda djuren så finns alla björnarterna med i CITES-konventionen (Convention on International Trade in Endagered Species of Wild Fauna and Flora), som förbjuder all handel med hotade arter av djur, växter eller delar av dessa. Det är ett sätt att skydda björnarna.

Wozencraft, W. C., 1992, Order Carnivora: Ursidae. I: Wilson, D.E. & Reeder, D.M. (Red.), Mammals species of the world – a taxonomic and geographical reference: 336-340. (Washington & London)

På uppdrag av Naturvårdsverket koordinerar museet inventeringen av brunbjörn i Sverige. Genom att samla in och göra DNA-analyser på björnspillning kan man få reda på antalet brunbjörnar och deras utbredning i Sverige.