Husqvarna 1900 Helstock

Här presenterar vi begagnade vapen, där vi skrivit kortfattad beskrivning om vapen. Vi listar begagnade hagelgevär, kulgevär, kombi, drilingar, dubbelstudsare, Pistoler/revolvrar och klass 3-4 vapenProducerades i 14 år Produktionen av modell 1640 startade 1953 och under åren fram till 1967 pågick tillverkningen av dessa studsare för fullt. Modellen har egentligen bara en allvarlig svaghet och det är den otroligt korkade lösningen på slutstyckets spärr/utkastare. Konstruktionen kan leda till tappade slutstycken. Funktionsmässigt hoppar slutstycksspärren in och ut i ett hack i slutstycket varje gång skytten repeterar. Skulle snö eller något annat förhindra spärren att hoppa in i spåret kommer slutstycket att trilla ut. Detta har hänt mig. Därför går jag aldrig med slutstycket utdraget om pipan pekar uppåt.

Fabriken övergick på 1700-talets mitt till privat ägo, vilket gällde i cirka 100 år tills vapenfaktoriet 1867 ombildades till aktiebolag. Mer civil produktion Även om Husqvarna vid 1800-talets senare del hade stor vapenproduktion var den liten i förhållande till den övriga produktionen. Husqvarna gick mer och mer över till civil produktion. Militärt var Husqvarna fram till och med AK4:ans införande i svenska armén 1964-1965 djupt involverade i vapenproduktionen, bland annat med Remington-gevär, Suomi-kpistar, Mauser-gevär och armépistoler.

Två olika säkringar På min drevjaktsbössa har jag både en vanlig Mauser m 98 flaggsäkring och Husqvarna originalsidosäkring. Jag använder flaggsäkringen på drevjakterna. Då sitter Aimpoint-siktet på bössan, eller annars används de öppna riktmedlen. Sidosäkringen används när jag sitter på pass och har ett kikarsikte monterat på bössan. Vapen tillverkade fram till 1957 hade stålunderbeslag. Efter 1957 övergick Husqvarna till aluminiumunderbeslag. Det innebär att flertalet vapen är tillverkade med aluminiumunderbeslag. Dessvärre är urfräsningen för stål och aluminium totalt olika. Därför är det viktigt att inte försöka byta från ena underbeslaget till det andra. Urfräsningen i stocken är mer utfräst till ett aluminiumunderbeslag.

Första repeterstudsaren som kom från Huskvarna var modell 46, som var baserad på karbinlådan från mauserkarbin modell 1894. Första modellen kom 1927 och den fanns i lite olika varianter. Husqvarna hade senare även en egen civil variant på den egentillverkade mauserlådan och det är den så kallade förstärkta m 38-lådan. Det är alltså en helt vanlig m 38-låda (i princip samma sak som m 96) som inte hade tumurtag.9,3×62 kom aldrig att kallhamras, utan alla de piporna är dragbrotchade. En mindre smart detalj är den långa mauserutdragen. Husqvarna-folket var så påhittiga att de konstruerade en egen utdragare, istället för att använda en av typ m 96 eller m 98.

Rost i loppet vanligt Många äldre vapen är rostiga i loppet och ser rätt hopplösa ut. Fram till 1950 dragbrotchades alla pipor på Husqvarna. Men från 1950, när Husqvarna byggde sin kallhamringsmaskin, kallhamrades piporna i allt högre grad. Det går inte att se på pipan om den är hamrad eller skuren. Jag tror att räfflingsmetoden, ur normal precisionssynpunkt, är helt ointressant. En välgjord räffling, oavsett metod, ger bra precision. Avståndet blir fel Bakkappan sitter på tok för lågt vid användning av kikarsikte, så att avståndet mellan axel och öga blir helt fel. Givetvis går detta att åtgärda, antingen genom en ny stock eller genom en förhöjning av den befintliga. Själv har jag på två av mina vapen laminatkolvar från Johnny Boberg och på den tredje en ombyggd monte carlo-kolv som blivit klassiskt rak. Kindkammen sågades av. En ny limmades på och bakkappan höjdes 30-40 millimeter, varpå överflödet på stockens undersida sågades av. Själv har jag länge funderat på att konstruera en ny slutstycks-stopp. Dessvärre har det bara kommit till funderingsstadiet. Vapnet på bilderna, som är i extremt bra originalskick men dessvärre borrad för sidomontage, finns till salu på Jakt & Friluftsgården för 3 000 kronor.1640 har även slutstycksspärren och utkastaren i samma detalj. Det innebär att om skytten trycker ner utkastaren släpper slutstycksspärren och slutstycket kan hoppa ut. Det händer ibland när magasinet laddas och pipan är uppåt. Ibland lägger man en patron ovanpå utkastaren. När patronen trycks ner i magasinet släpper samtidigt slutstycket ur bössan och trillar raka vägen ner i gyttjan. De här mäkta irriterande slutstycksproblemen är det dock inga problem att leva med. Det går faktiskt att anpassa sig lite, men man måste vara medveten om problemet. Ibland går fjädern sönder, men Tommys vapenverkstad i Huskvarna har gjort nya sådana. Så detta är inget större problem. De har även nya fjädrar för magasinslocket till stålunderbeslaget. Utmärkt för jakt 1640-systemet är ett alldeles utmärkt jaktsystem. Ofta hörs kritik på slutstycksgången och byrålådseffekten. Även om kritiken är berättigad är den samtidigt helt betydelselös för all jakt. 1640-seriens efterföljare modell 1900 har så extremt bra slutstycks­gång att svenskar har blivit världsmästare i att kritisera alla bössor med sämre gång än 1900. Jag ser inte 1640-bössornas slutstycksgång som något som helst problem. Jag har skjutit flera 20-poängare på löpande älg med ett skott mot stillastående älgtavla och sedan tre skott på ett och samma löp. Det är alltså uteslutande en träningssak. Sällan behöver man skjuta så mycket snabbare än så. Och behöver man det är det faktiskt inte vapnet som begränsar skyttet. Tryck aldrig åt höger Att repetera en 1640 handlar bara om att dra slutstycket rakt tillbaka. När slutstycket förs fram görs det antingen rakt framåt eller med att trycka slutstyckshand-taget till vänster. Trycker skytten slutstycket till höger kommer byrålådseffekten, så det finns det absolut ingen anledning att göra. 1640-studsarna skjuter i allmänhet mycket bra om de är skötta och underhållna.Fram till 1600-talets senare skede fanns en del vapenproduktion för militär verksamhet utspritt i trakterna runt Huskvarna och Jönköping. Trots idoga försök att få dessa samlokaliserade misslyckades detta. Men 1689 lyckades Karl XI:s ämbetsmän få pipborrare och andra smeder att flytta in till Huskvarna och sätta upp en fabrik.

Att köpa nytt är inte självklart för alla, i synnerhet inte om man är 20 år och fortfarande går i skolan men ändå vill jaga. Likaså finns det givetvis många andra som inte prioriterar fabriks­nya vapen. Det finns många begagnade vapen på marknaden som kommer att fungera utmärkt för ytterligare flera jägargenerationer. Dessutom är många av dessa vapen väldigt lågt värderade. Husqvarnas 1640-serie är ett mycket bra exempel på detta. 1640-vapen kan hittas i prisklass från 1 000-6 000 kronor, beroende på modell och utförande. En vanlig standardbössa i den ultimata gubbkalibern .30-06 ligger normalt mellan 1 000 och 3 000 kronor. Enda undantaget är förmodligen helstockarna och de gevär som tillverkats för 9,3×62 och .358 Norma Magnum. Dessa ligger högre i pris eftersom de är ovanliga och populära på grund av svinexplosionen.

Stockningen på 1640 följer Husqvarnas standardmått. Det innebär att bakkappan på Husqvarnas alla modeller från m 46 till 1900 är på samma ställe. Även alla olika former av monte carlo-kolvar har samma höjd på bakkappan. Husqvarna hade även i grova drag samma pistolgrepp. Däremot fanns en hel uppsjö olika typer av framstockar. Otrevlig rekyl Ofta säger skyttar att gamla Husqvarna-bössor i .30-06 och 9,3×62 är mycket otrevliga i rekylen på grund av den krokiga stocken. Då är det alltså bakkappans höjd under piplinjen som avses. Jag instämmer fullständigt i kritiken. Dessa vapen, med sina originalstockar, är otroligt tråkiga och plågsamma att skjuta med. Att bakkappan sitter i samma höjd på alla modeller ser jag som stockens största fel.

Erik Dahlberg startade tillverkning av muskötpipor och blev förste chefen för Husqvarna gevärsfaktori. Statligt faktori Från 1689 till mitten på 1700-talet var Husqvarna ett statligt vapenfaktori för produktion av vapen för krigsmakten. Under faktoriperioden producerades stora mängder luntlåsvapen, pikar, kärror, trummor och annat. Höjdpunkten för produktionen var under Sveriges långa försvarskrig mot Polen, Danmark och Ryssland runt 1700-1721. Vid denna tidpunkt fanns närmare 1 000 anställda.1640-mekanismen är också lämplig för att bygga fina customstudsare. 1640-gevären har dessutom en av marknadens lättare långa lådor och är därmed alldeles utmärkt för den som vill ha en lätt bössa.

Modellnamn, produktnummer, serienummer och andra produktdata, som mått, vikt, energiförbrukning och ljudnivå, finns på typskylten på din Husqvarna-produkt. Ibland finns även ett Husqvarna-ID och en QR-kod på typskylten.

Om du har registrerat produkten är vissa av de data tillgängliga på Mina sidor. Om du har lagt till din produkt i Husqvarna Connect kan du visa produktdata i appen Husqvarna Connect.

Typskyltar ser olika ut på olika produkter och modeller. Det kan vara en etikett, en plastplatta eller en metallplatta och vilka data som ingår är olika för olika produkter. Exempel på typskyltar:Husqvarna grundades 1689, har en stark passion för innovation och erbjuder professionella skogs-, park- och trädgårdsprodukter. Prestanda och användbarhet möter säkerhet och miljöomsorg i våra ledande innovationer, där batterilösningar och robotteknik leder vägen.

Nyare produkter har Husqvarna-ID:n, vilket är en kod som kan användas till att identifiera din produkt, till att registrera den på Mina sidor och till lägga till den i Husqvarnas appar, som Husqvarna Connect. Många produkter har också en QR-kod som du kan använda din telefon eller en liknande enhet till att skanna för samma ändamål.Serienumret innehåller information om när produkten tillverkade och ett sekvensnummer. Vilken information som ingår och hur du läser det är olika för olika produkter. Användarhandboken för produkten innehåller information om hur du tolkar serienumret för den.

Typskyltar sitter på olika ställen på olika produkter och produktmodeller. Nedan visas de vanligaste placeringarna av typskyltar för olika produkttyper.

Patronantal 5, piparrangemang EP, piplängd 53 cm, klass 1. Helstock med pistolgrepp och kindstöd, facettslipat slutstycke, graverat underbeslag, toppmonterad Simmons 2,5-8×32.

Svenska armén har som nämnts ovan två typer av granatkastare, 12 cm m/41 och 8 cm m/84. 120 mm-varianten kan skjuta en mängd olika granattyper: spränggranat, rökgranat, lysgranat och även STRIX, en typ av hårdmålsammunition som aktivt söker mål och styr sig själv med banmotor.I Sverige konstruerades under första världskriget en medeltung granatkastare m/18, i huvudsak liknande de franska granatkastarena, med en vikt av 100 kilo. Den kunde skjuta 25 kilos granater upp till 500 meter och 12 kilos granater upp till 1000 meter. Senare infördes granatkastare av typen Stokes-Brandt, granatkastare m/29.

Moderna granatkastare började utvecklas under tidigt 1900-tal och användes först under första världskriget. Granatkastarkonceptet är dock en modern version av den föråldrade artilleritypen mörsare, varav båda vapen delar namn och historia på flera språk, exempelvis engelska: ”Mortar”.81mm-varianten används i insatsorganisationen i alla manöverbataljoner samt K3:s jägarförband och amfibiebataljonen men även artilleriet har 81 mm granatkastaren i sin arsenal. Amfibiebataljonens granatkastare var tänkta att inom en snar framtid ersättas av systemet SSG 120 (splitterskyddad granatkastare, dubbla 120 mm granatkastare i splitterskyddat torn) monterat på en stridsbåt. SSG 120 har testats på stridsbåt 90 men den versionen kommer inte att tas i bruk, istället kommer i framtiden en ny, större stridsbåt tänkt att bl.a. kunna bära SSG 120-systemet. SSG 120 är även planerad att monteras på stridsfordon 90 för att utgöra en flexibel eldplattform för pansarbataljoner. Projektet SSG120 avbröts dock 2008 av Genomförandegruppen.Granatkastarförband är oftast av plutons storlek och består i Sverige nästan uteslutande av tre pjäser (amfbat fyra), och någon form av batteriplats-/rekognosceringsfunktion vars uppgift är att mäta in pjäserna, bibehålla samband samt räkna ut skjutelement (angivning i bäring och elevation av hur granatkastaren skall ställas in, kan räknas ut med hjälp av skjutbord eller så kallad SKER, skjutelementräknare). Två granatkastarplutoner ingår ofta i ett stabs-/grk-kompani, som en del av en manöverenhet (oftast av bataljons storlek) och är enhetens egna indirekta eld till skillnad mot haubits, fristående granatkastarkompanier eller flygunderstöd som alla normalt tilldelas behovsvis.

Eftersom granatkastarens eldrör saknar räfflor är granaterna fenstabiliserade och kallas vinggranater. Fenorna sitter på ett skaft bakom granatkroppen och drivladdningen sitter i eller runt skaftet. Granatkastaren laddas genom att granaten helt enkelt släpps ner genom mynningen. Lättare granatkastare har en fast tändspets som tänder drivladdningen så fort granaten når eldrörets botten. På tyngre granatkastare utlöses slagstiftet manuellt. Eftersom granaten måste kunna glida ner genom eldröret kan man med en vanlig granatkastare inte skjuta med elevation mindre än cirka 60°.

Granatkastare har kort eldrör i förhållande till kalibern, är mycket lättare än en kanon eller haubits med samma kaliber, använder utgångsvinklar över 45° och har en utgångshastighet upp till ungefär ljudhastigheten (331 m/s vid 0°C). Eldröret är vanligen slätborrat och mynningsladdat men det förekommer exempel med räffling och bakladdning. Rekylen tas upp utan fjädring genom en bottenplatta som vilar direkt på marken, med undantag för vissa fordonsmonterade vapen. Ammunition är traditionellt vinggranater; hylslösa granater vars granatkropp har stjärtstycke med vingar för aerodynamisk stabilisering och en liten drivladdning för utskjutning. Mynningsladdade granatkastare fungerar traditionellt genom att släppa granaten genom eldröret så den faller med stjärtstycket mot ett slagstift i botten av eldröret som antänder drivladdningen och skjuter iväg granaten.2014 startade Hemvärnet försöksverksamhet med granatkastarförband. Nuvarande målbild är att fyra hemvärnsgranatkastarplutoner skall vara operativa år 2020. En hemvärnsgranatkastarpluton har fyra stycken 12 eller 8 cm granatkastare och använder samma ammunition som reguljära svenska arméförband. Till plutonen hör även eldledningsgrupper och ledningsresurser.

I de flesta arméer (till exempel i den svenska armén) har man två typer av granatkastare, 81 mm och 120 mm, som används av olika typer av förband. Arméerna i den forna Warszawapakten använde oftast granatkastare med kaliber 82 mm.Vapnets kaliber är vanligen 8 eller 12 cm, med räckvidd upp till 8 km. Granatkastare på 8 cm är bärbara om de delas upp så att en man bär markplattan, en bär eldröret och en bär lavetten. Större granatkastare är oftast fordonsmonterade eller transporteras på en kärra av något slag.

Grunden till dagens granatkastare konstruerades 1915 av den engelske ingenjören Wilfred Stokes och förbättrades av Edgar Brandt som arbetade för Hotchkiss. Denna typ kallas allmänt för Stokes-Brandt. Det lätta, vanligen slätborrade eldröret stöder baktill mot en bottenplatta, som ligger direkt mot marken och tar upp rekylen. Framtill bärs eldröret upp av en lavett med riktinrättning.

Det finns även mindre granatkastare, med kaliber från ca 4 till 6 cm. De bärs och betjänas i regel av en man. Tunga granatkastare med kaliber upp till 24 cm förekommer. Dessa är dock bakladdade.De första granatkastarna var överkalibriga och bestod i princip bara av en bottenplatta försedd med en uppåtstående metallstav. Granaten hade ett ihåligt skaft vilket träddes över utskjutningsanordningen. I botten av skaftet fanns granatens drivladdning. Man kan säga att eldröret satt i granaten i stället för i vapnet.

Vapenverkan består traditionellt av spräng- och rökgranater, men i modern tid förekommer även styrd- och målsökande ammunition. Det förekommer även så kallade lysgranater, vilka skjuts upp i luften med fallskärm för att lysa upp slagfält på natten. Den indirekta elden med olika ammunitionstyper kan utnyttjas med stora möjligheter för verkanseld, nedhållande eld, belysning och avskärmning. Med bra träning och expertis kan granatkastare göra stor skillnad i ett förbands stridsförmåga, varav egna granatkastarförband betraktas som en mycket viktig stridsresurs. Detta objekt nådde inte reservationspriset och har flyttats till förhandling. Du kan se objektet under Mina auktioner i menyn. Under 24 timmar kan höjningar i budet bara ske av vinnaren av objektet, efter det öppnas objektet för alla som deltog i auktionen. Här blir det hög poäng igen. Det är få grejer som hängt med sen 1960- och 70-talen och fortfarande funkar. Men det är faktiskt vad som gäller för Husqvarna och Carl Gustaf 1900. Enda gången som 1900 inte funkar är när folk missköter vapnet så att det geggar igen av smuts och olja. Fast det finns svaga punkter om vi ska vara ärliga. En känd sådan är underbeslaget som är gjort av aluminium. Detta går sönder ibland och måste bytas. Däremot brukar själva magasinsfjädern hålla.Mattias bullar upp sandsäckarna i skjutkuren för att få ett maximalt bra stöd. Vi ska provskjuta en 1900 i kaliber 30-06 och en i 308 Win. Så går provskotten iväg: – Åker du ut till ett vanligt älgjaktslag i Värmland där 20 man ingår så kan jag lova att minst fem av dem har en 1900 på axeln, säger Mattias Tyrefors. 1900 är fortfarande ett populärt vapen bland vanliga landsbygdsjägare. Nästan 35 år efter att det sista svensktillverkade exemplaret lämnade fabriken! Vapenmodellen 1900 är ett stycke spännande svensk industrihistoria. Studsaren utvecklades på 1960-talet vid Husqvarna Vapenfabrik som också stod för tillverkningen åren 1967-1970.Modellen har också fått uppleva en renässans under senare år, enligt flera vapentekniker vi talat med. Främst bland äldre jägare över 50 år. Ofta handlar det om personer som provat någon modernare bössa ett tag och sedan valt att gå tillbaka till sin ungdoms 1900. Bland dagens yngre jägare är 1900 däremot sällan särskilt efterfrågad.

Bland de kopior som tillverkats finns en som gjordes på 1980-talet av Antonio Zoli med benämningen ”Husqvarna-Sweden 1900.” En annan hette Viking 1900; denna sattes ihop i Sverige med delar från Zoli. Italienska Antonio Zoli tillverkar fortfarande studsare med beteckningen 1900. Men dessa vapen saknar sexsiffriga serienummer som börjar på 3, 5 eller 6.– Oj, då, säger han efter en omrepetering. Märker du vilken smidig och mjuk gång som slutstycket har. Jag vet skyttar som skjuter snabbare med 1900 än vad många gör med moderna rakrepeterstudsare av typ Blaser.

Gamla, hederliga 1900 har fått en renässans på senare år. Men hur bra är egentligen denna klassiker bland svenska jaktstudsare jämfört med dagens moderna vapen? Vi har provskjutit två FFV-Husqvarna 1900 för att få svar.Provskjutningen med testvapnet gjordes med treskottserier. Följande jaktammunition användes: Remington Core-Lokt, Norma Oryx, Norma Alaska samt Sako Hammerhead.

Här hittar vi en av 1900-modellens svaga punkter. Säkringen, som sitter på höger sida ovanför varbygeln, säkrar bara själva avtryckarmekanismen. Och alltså inte slagstiftet. Till och med gamla Mauser 98 har ett mer säkert system. Mausern har ju en flaggsäkring med tre lägen – i ett av dessa kan vapnet plundras i säkrat läge. Jämför gärna med Blasers, Merkels mfl moderna lösningar som innebär att slagfjädern spänns först när säkringen trycks framåt. Mycket säkrare!

Visst går det att få tag på reservdelar som passar att montera på bössan. Men i och med att tillverkningen av 1900 lades ned i slutet av 1970-talet så är det numera svårt att få tag på originaldelar. Ett exempel: om underbeslaget i aluminium går sönder kan ett nytt av italiensk tillverkning köpas och sättas dit. Detta beslag passar men det ser inte 100-procentigt ut. Fästen för kikarsikte som funkar ihop med 1900 finns däremot hur många som helst.Husqvarnas studsartillverkning såldes 1970 till FFV (Förenade Fabriksverken) som fortsatte produktionen vid anrika Carl Gustafs Gevärsfaktori i Eskilstuna. Vapnet döptes om till Carl Gustaf 1900 och fortsatte att tillverkas utan större förändringar. Produktionen i Eskilstuna lades ner 1979.

När man står på skjutbanan och håller i en 43 år gammal Husqvarna 1900 blir man riktigt varm i kroppen. Detta är klassikernas klassiker. Ingen annan studsare har lyckats bli så genuint omtyckt under så lång tid ute i de svenska jägarleden.1900 är en enkel och robust konstruktion. Alla delar är självklara. Inget onödigt tingeltangel så långt ögat ser. En nackdel är att löstagbart magasin saknas. Det främre rembygelfästets placering under förstocken kan vara en temperamentshöjare. Det är lätt att få rivsår av rekylen i främre stödhanden – speciellt när man skjuter många skott i skjutbänk. Samtidigt är detta lätt att åtgärda. Låt en vapensmed flytta fram fästet till framstockens kortsida längst fram.

I slutet av 1960-talet arbetade cirka 225 man på vapenfabriken i Husqvarna. Den årliga produktionen låg på 15 000 studsare. 1900:an gjordes i varianterna Standard, Monte Carlo, Monte Carlo Lyx och dessutom i en sportskyttemodell.Testvapnen är oerhört lättrepeterade och behagliga att skjuta med. Trots att det är över 40 år sedan de tillverkades. FFV-Husqvarna 1900 kan definitivt mäta sig med de bästa moderna studsarna i denna gren. Det finns inget i själva konstruktionen som förhindrar högsta precision. Däremot kan förstås pipan vara slut. Funderar du på att köpa en 1900 bör du låta någon van vapensmed kontrollera pipan invändigt. Efter 5 000-6 000 skott med samma pipa brukar det vara dags för pipbyte. I varje fall om du vill få ut riktigt täta träffbilder.

– Zoli-studsare ska man vara försiktig med att köpa, säger Mattias Tyrefors. De har inte alls samma kvalitet som 1900-originalen från Husqvarna och Carl Gustaf. Väldigt mycket kan gå sönder på en Antonio Zoli, vanligast är att de skjuter illa

Resultatet blev att det så småningom dök upp plagiat på marknaden som försökte utnyttja Husqvarnas och Carl Gustafs goda varumärken på olika sätt. Ett av dessa är italienska Antonio Zoli som fortfarande gör en kopia av 1900 för försäljning.Resten är en trist historia. Ryktet säger att Gevärsfaktoriet fick besparingskrav på sig i slutet av 1970-talet och därför undersökte om det gick att hitta billigare delar som tillverkades utomlands. Av något skäl ska då detaljerade ritningar på 1900:ans konstruktion ha skickats ut till olika möjliga underleverantörer i Sydeuropa.– Båda de här bössorna verkar vara ordentligt använda. Bakkappan på den ena är helt ihoptorkad och måste bytas. Men de skjuter faktiskt riktigt bra. 30-06:an klarar 2 cm träffbild med Sako Hammerhead och 3 cm med Norma Alaska. 308:an går bäst med Sako Hammerhead där träffbilden är 4 cm. Klart godkänt!– Vårt test visar att 1900 som tillverkats i Husqvarna eller Eskilstuna kan vara ett jättebra begagnatköp. Det stämmer ju också med de erfarenheter många av oss vapensmeder har. Men ett så gammalt vapen måste naturligtvis provskjutas innan det köps. Viktigt är att låta någon vapenkunnig titta på pipan invändigt för att se hur pass sliten den är.

Kaliber 6,5X55, totallängd (mm) 1130, piplängd (mm) 580, vikt 3,2 kg. Geväret har – som många andra av Husqvarnas jaktvapen – ett gott rykte för sin kvalitet och funktion. En del av serien tillverkades dock inte i Huskvarna utan i Italien.Från och med 2022-01-01 kommer Jonsered inte längre att vara tillgängligt på marknaden. Vi fortsätter att erbjuda våra Jonsered-kunder bästa möjliga kundtjänst.Det omfattande nätverket av serviceverkstäder och experter på Husqvarna kan hjälpa dig med all service och support som behövs för Jonsered-produkter. Hitta ditt närmaste serviceställe nedan. Hitta Jonsered-bruksanvisningar, serviceställen och kontaktuppgifter till kundtjänst nedan. Letar du efter en ny produkt? Husqvarna erbjuder ett brett sortiment av skogs- och trädgårdsprodukter. Svensk Jakt / Chefredaktör och ansvarig utgivare: Martin Källberg / Lämna nyhetstips – Tipssidan / Adress: Svensk Jakt, Öster Malma, 611 91 Nyköping / Telefon: 077-183 03 00 / Prenumerations- och medlemsärenden: 020-22 00 10, [email protected]

Eftersom det tidvis florerat en hel del militära patroner finns det större anledning att kolla upp pipans skick om vapnet är kamrat för just .308 Win eller 6,5×55. Vapen i snabba magnumkalibrar kan också ha en pipa som levt ett hårt liv eftersom de ”äter” pipor mer än standard­patroner. Men problemet med slutskjutna pipor är nog ändå inte så vanligt utanför de gamla miltär- och skyttekalibrarna.Utbudet av nya och billiga studsare har ökat på senare år, men många väljer att istället leta i vapenhandlarnas vapenställ för begagnat. Här kan man göra både bra och dåliga fynd.