Lisa Larson Gustavsberg

Det finns fem stycken ABC-flickor som heter Amalia, Beata, Charlotta, Dora och Emma. Alla flickorna utom Dora läser böcker och var från början tänkta som bokstöd, dock var de alldeles för lätta, så de klarade inte av sitt uppdrag “att stötta” böcker.Väl hemma plockade “min jägare” fram alla andra saker först och visade och sist plockade han fram Amalia. Jag såg direkt att det var en mycket fin Amalia med en ovanlig glasyr som heter cromotryck. Priset för dessa brukar ligga ungefär 5 gånger högre än med vanlig dekor. De cromotryckta flickorna gjordes i en begränsad upplaga mellan 1958-73 och är omåttligt populära hos samlare.

Min man nynnade och sjöng hela helgen och var ovanligt gladlynt. Anledningen var att han varit på loppis och gjort ett sådant där helt otroligt fynd. Ett sådant där fynd som bara händer andra och aldrig en själv. På ett snyggt uppdukat loppisbord bland lite finare saker stod hon – Amalia. Min man trodde knappt att det var lönt att gå dit och fråga om priset. Dock gick han dit och lyfte upp henne och såg att hon var både signerad undertill och med etikett, så ingen kunde missa att det var en Lisa Larson-flicka. Framförallt var hon i perfekt skick. Han frågade vad de ville ha för henne och svaret fick honom att snabbt plocka fram plånboken och betala och snabbt gå iväg med Amalia.

Traditionellt har forskningen beskrivit åtta underarter av tigrar, bengalisk, indokinesisk, sydkinesiskt, Java, Bali, Sumatra, kaspisk, och Amurtiger. Senare föreslogs efter genetiska studier att de tigrar som finns på majasiska halvön tillhörde en separat underart, malajtiger, vilket gav nio olika underarter av tigrar. Fyra av dessa är idag försvunna, bali-, java-, kaspisk- och sydkinesisk tiger (som bara finns i ett begränsat antal i hägn).

Om tigern bara har tillgång till vatten och föda samt skydd för sig själv och sina ungar trivs den i flera naturtyper och klimat. De flesta tigrarna lever i olika typer av tropisk skog, men de finns även i tempererade barr- och lövskogar.Tigern lever och jagar mest ensam. Den äter främst större och medelstora klövvilt, till exempel hjortar och vildsvin, men tigern är opportunistisk och jagar även andra djur som apor, harar, piggsvin, myrkottar, fiskar, och stora marklevande fåglar. Om det är nära till människor så kan tigrarna också ta tamboskap ibland. Tigrarna jagar oftast vid gryning eller skymning och smyger sig på sina byten. De flesta jaktförsöken misslyckas och bara var tionde till tjugonde jakt är framgångsrik – det kan gå dagar mellan måltiderna. Uppskattningsvis äter en tiger runt 50 djur av hjortstorlek per år, alltså runt ett per vecka. De är mest aktiva under dygnets mörka timmar och tillbringar resten av dygnet i vila.

Resultatet av deras studie är mycket intressant. Analysen visade att de nio underarterna bara är två! Det var bara de tigrar som funnits på den indonesiska övärlden som vara så pass olika så att de skilde ut sig statistiskt från alla de som kom från fastlandsasien. Forskarna föreslog att man nu skall tala om ötigrar (dvs de från Java, Bali och Sumatra) med föreslaget namn Panthera tigris sondaica, och fastlandstigrar (alla övriga) med föreslaget namn Panthera tigris tigris.Källa: Wilting, A., A. Courtiol, P. Christiansen, J. Niedballa, AK Scharf, L. Orlando,N. Balkenhol, H. Hofer, S. Kramer-Schadt, J. Fickel, AC. Kitchener. 2015. Planning tiger recovery: Understanding intrespecific variation for effective conservation. Sci. Adv. 1, e1400175

Tigern har god syn – generellt sett behöver kattdjur bara en sjättedel av det ljus som människor behöver för att kunna se. Hörseln är så skarp att de kan höra ljud med mycket låg frekvens som människor inte kan uppfatta. Tigerns luktsinne är däremot inte det bästa och används mest för att kommunicera med andra tigrar, då de använder sig av doftmarkeringar.

År 2016 fanns det uppskattningsvis 3900 tigrar kvar I det vilda. Tack vare det omfattande arbetet som bedrivs i länderna som har tigrar så har antalet förhoppningsvis ökat sedan dess. Under 2022 kommer en ny uppskattning över antalet tigrar att presenteras.Den kaspiska tigern hade tidigare ett stort utbredningsområde, från Kazakhstan till Kaspiska havet, men är sedan 1970 utdöd. I dag finns långt framskridna planer på att återinföra ryska tigrar till Kazakhstan – Till ett område söder om Balkansjön som tidigare var ett hem för tigrar.

Tigern är störst av alla kattdjur och enligt den senaste globala uppskattningen från 2022 fanns det då ungefär 4 500 vilda tigrar i världen. Det finns två olika underarter av tiger utspridda över tio länder i Asien.Tigerns karaktäristiska päls bidrar förutom med värme även med kamouflage som gör att bytesdjur har svårare att upptäcka den. Varje tiger har ett helt unikt mönster, som inte bara finns i pälsen utan även i huden därunder. Trots sin imponerande storlek är de väldigt smidiga och snabba – de kan uppskattningsvis springa i över 50 km/h i kortare sträckor. Till skillnad från många andra kattdjur trivs tigrarna bra i vatten och är goda simmare. Bland fastlandstigrarna är det dock stor skillnad i utnyttjat habitat. De som finns i norr (Ryssland och angränsande Kina) lever i skogar med kalla snöiga vintrar. Många tror att vita tigrar är en utrotningshotad underart av tiger, men det stämmer inte. De är inte en egen underart utan den vita färgen beror på en genetisk mutation som i sällsynta fall kan uppstå hos tigrar i allmänhet.Vita tigrar kan inte överleva i det vilda på grund av deras oförmåga att kamouflera sig som gör att de inte kan jaga. De som finns hålls i fångenskap och är ofta inavlade (något som generell sett är vanligt vad gäller tigrar i fångenskap). Det innebär ofta många hälsoproblem så som deformerad ryggrad, organ som inte fungerar som de ska och svagt immunförsvar.

Idag finns det vilda tigrar i tio länder. Majoriteten av tigrarna finns i Indien, men de lever även i Bhutan, Nepal, Bangladesh, Thailand, Myanmar, Malaysia och Indonesien (Sumatra), Ryssland och Kina. Arbete pågår också för att inom några år återintroducera tigern till Kazakstan, där de försvann för ca 70 år sedan.Stora tigerhannar kan vara över 300 cm långa (inklusive en svans på 100 cm) och väga 300 kg. Honor är i regel något mindre. Vad gäller storleken varierar den mer hos tigrar än hos andra kattdjur. Exempelvis är honor av ötiger på Sumatra i en del fall endast 220 cm långa och väger runt 90 kg. Kallades tidigare för Sibirisk tiger och finns idag i Ryska fjärran östern och ett mindre antal i det angränsande Kina. Senaste ryska inventeringen visar att de ökar och att det finns minst 433 tigrar i Ryssland. Den är tillsammans med den bengaliska tigern den största av tigrarna. – Jag hade ingen royalty på det jag gjorde. Och lägst lön. Om jag ville ha en sak ur min produktion, fick jag köpa den, det fanns en särskild avdelning för det. Prototyper och annat ur produktionen tillhörde inte mig.

– Kanske låter det fånigt, men det känns som om vi har kontakt, Gunnar och jag. Jag pratar med honom som jag alltid gjort. Och han svarar. Stina, han var … så stilig.Lisa Larson kom till Gustavsberg i rättan tid. Kriget var slut, det fanns åter pengar, intresset och möjligheten att konsumera ökade. Världen öppnades igen – och sinnet. Konstnärer anställdes i industrier som tillverkade konsumtionsvaror i plast, trä, rostfritt stål, keramik, textil. Stig Lindberg blev ett unikum inom svensk keramik. Och inte bara den förresten. Tyger, illustrationer, kakelugnar, reklam – allt gjorde han med en makalös frenesi och kreativitet, och inte ett ganska litet mått av egocentricitet. Han var hyllad av flertalet – dock hårt kritiserad av några. ­Medarbetare vittnade om att deras idéer blev hans, att han tog mer plats än han borde, kapade åt sig de finaste uppdragen.

– Han var så fantastisk, hade själv en son men tog hand om min syster och mig, satte in pengar på ­banken som vi skulle ha när vi blev stora. Han dog tyvärr innan vi blev vuxna så jag fick aldrig tacka honom. De pengarna var länge min trygghet. Jo, nog minns jag morbror Bengt.– Utan dem hade det inte gått i dag, säger Lisa. Alla har blick för form och konst, det är väldigt fint att höra deras åsikter. Barnen är absolut ärliga, och kan vara ganska hårda i sina bedömningar. Jag är så tacksam för att de vill och kan. Jag brukar likna oss vid en lantbrukarfamilj.– Äh, det stämmer inte. Och kvinnorna som ­målade mina saker hade bättre betalt än jag! Jag har aldrig någonsin spekulerat i vad som kan ”slå”, jag tror inte någon i förväg kan avgöra vad som ska bli en succé. Gjorde jag katter var det för att jag älskar katter. Gjorde jag barn var det för att jag hade barn omkring mig. Kreativitet och sorg har gått hand i hand. Den konstnärliga begåvningen fick systrarna Lisa och Titti från mamman, som dog när Lisa var tre år. Pappan – sågverksinnehavaren, entreprenören och nämndemannen – var konstintresserad. Medan han fyllde hemmet med tavlor levde minnet av mamma vidare i de saker flickorna skapade. Titti Wrange blev så småningom en mycket framgångsrik kläddesigner, hon grundade bland annat företaget Annamodeller 1958. Lisas öde beseglades när hon för första gången fick arbeta med lera på Slöjdföreningens skola. Hon hade inte sökt keramiklinjen, mer blivit placerad där. Lisa Larsons konst gör sedan många år åter segertåg. Nu är det svenska och utländska auktionsfirmor som håvar in provision på hennes läsande och ­badande flickor, på hennes lejon och luciatåg, på hennes vaser och skålar, och inte minst hennes egen, unika produktion, bortom massproduktionen.

Gunnar Larson var en av eleverna på den prestigefyllda konsthögskolan Valand. Han hade varit i Paris sommaren innan och upptäckt existentialismen. Nu var det svart, manchester och cigg som gällde. Följande dialog utspelade sig vid bordet där Lisa stod:Lisa Larson hade precis fyllt 18 år när hon antogs till Slöjdföreningens skola, den som senare skulle heta Högskolan för design och konsthantverk. En granne hade sett teckningar hon gjort och uppmanat henne att skicka in en ansökan.

Hon är en av Sveriges mest framgångsrika konstnärer. Sedan länge säljs Lisa Larsons älskade figurer för dyra pengar på auktioner. Japanerna avgudar henne. Men under alla sin år på Gustavsberg kämpade hon på med dålig lön och obefintlig royalty.Lisa Larson berättar om barnahänderna som inte kunde låta bli papper, tyg, garnstumpar och träbitar. Allt skulle formas, omformas. I huvudet växte bilder, fingrarna dansade fram figurer.

– Han arbetade ständigt, läste halva nätterna, vi såg inte mycket av honom. Men han var en väldigt varm och fin person. Jag beundrade honom livet igenom.

”Jag startar under hösten en fri ateljé, där några ungdomar får arbeta cirka ett år. Var och en får använda vårt material och fritt utan uppgift från fabriken arbeta med sina saker. Dessa alster blir varje konstnärs egendom. Det är även möjligt, att fabriken kan inköpa en del saker.”

– Hon var skild, hade två söner sedan tidigare, den yngste skulle bo hos oss. Det var väl inte direkt något fel på henne, men jag fick uppleva hur det var att ha en styvmor med egna barn.

– Jo, men det odlades ingen stjärnkultur på fabriken. Jag tyckte att det var bra. Och förresten, jag tycker fortfarande att det är fantastiskt att mina saker kan skapa arbete åt andra.– Vi klädde ut oss till ett bröllopspar. Gunnar hade hög hatt och svart kostym, säger Lisa. Ett ­nattlinne blev min bröllopsklänning och en gardin slöja. Bröllopsbuketten bestod av torkade midsommarblomster. Till festen kom ett telegram, men alla trodde att det ingick i vår maskeradklädsel.

– På begravningen sprang jag omkring och ropade förtvivlat efter henne. Den bilden är väldigt levande för mig, men har visst berättats av andra. Jag har gjort deras minne till mitt.– Däremot var det viktigt för mig att jag bidrog till att hitta på saker som gav arbete åt hela ­företaget, det var en stor fabrik med många anställda. Stig var väldigt noga med att allt vi sålde skulle vara fullödigt ur ett estetiskt, praktiskt och funktionellt perspektiv. Och möjligt att köpa för de flesta.

Mitt hej då har hängt i luften minst en halvtimme. Lisa Larson är trött, ämlig. Plötsligt tar hon sats och sjunger en lovsång över kooperationen, över Tidningen Vi och märkligt nog över mig. ”Jag läser allt du skriver. Det har jag alltid gjort.”Jag låter saken bero. Andreas, den andra sonen som hjälper till under vårt andra möte, antyder att Lisa börjar bli trött. Det återstår en del arbete med fotografen, men för mig är det dags att runda av. Jag ställer en sista fråga:

– Jag kände direkt att jag hade hittat hem. Kan man säga så? Doften när de brände leran, mjukheten, formbarheten. Efter ett år fick vi elever byta om vi ville. Där fanns inriktningar som textil, metall, möbler, grafik … men jag hade fastnat.

Eländig, bedrövlig står som förklaringar till ordet ”ämlig” i SAOL, men inte behövs några akademiska studier för att inse att Lisa Larson är trött. Hon har just bankat leran mjuk – slagit den som det heter på keramikerspråk – för att göra fotografen glad. Vi har talat timvis, knatat upp och ner i trappor. Ryggen värker av artrosen. Inte min, men hennes. Yrseln får marken att gunga. Inte min, hennes. Tröttheten efter en sömnlös natt vrider orken ur kroppen. Ändå vill Lisa göra sin del av den intervju som hon tackat ja till. Det är andra gången vi ses, nu är det dags att ta farväl. Jag lämnar henne med en svag olust, en oro i kroppen. Har jag ­kramat musten och lusten ur denna 90-åring? – Kring lucia varje år ordnade ”Slöjdis” en basar där vi kunde sälja våra produkter för att få in pengar till en skolresa. Varje inriktning hade ett eget stånd, och jag stod förstås vid keramiken. Plötsligt gick ett sus genom salen när tre, fyra killar släntrade in. ”De kommer från Valand. De är konstnärer, riktiga konstnärer!”– Där pappa hade sin fabrik fanns en lång backe med stora tuvor av gräs. Jag hämtade sax och kam och gjorde frisyrer på gräsgubbarna, lekte att tuvorna var huvuden med hår. Så roligt det var. Och gräs, vilket bra material att jobba i!

– Visst kunde andra reta sig på honom, men jag upplevde aldrig den där konkurrensen som en del andra keramiker verkade lida av. Kanske för att jag aldrig propsade på att få göra det som ansågs särskilt statusfyllt, nämligen serviserna och praktpjäserna? Jag höll mest på med konstgods, något som många inte ansåg fint nog för riktiga konstnärer.

– Han kunde säga om jag jobbade med en skulptur: ”Gör inte mer nu, låt den vara! Den är bra!” Han såg verkligen vad jag gjorde. Han var ofta positiv, men också kritisk.– Det är inte så lätt förstås, men får jag bara arbeta så blir det bra. Då försvinner bekymren. Eller blir i alla fall mindre. När Gunnar fyllde 90 år, han tvekade inför att fira dagen, sa han efteråt att det hade varit så trevligt att han nog kunde tänka sig att leva till hundra. Så gick han och dog när han skulle fylla 95 … Därför vågar jag knappt uttala orden, men jag skulle gärna vilja vara med ett tag till. För barnen och barnbarnen … och arbetet. Det finns så mycket att göra.

– På kvällen var det fest, han dansade med alla tjejer utom mig. Sista låten bjöd han upp – sedan dröjde det inte länge förrän jag hade flyttat in hos honom.Många var intresserade av erbjudandet berättade han: ”Då jag fick se Edra saker på tävlingen mellan skolorna, vill jag först höra, om Ni är intresserad, då Edra saker tilltalade mig mycket.”– Figurer, presenter, serier av luciafirande barn och läsande flickor, vaser, skålar. Stig Lindberg såg och gillade emellertid det jag gjorde, bad mig hela tiden fortsätta.

– Pappa stod tillbaka genom att din framgång kom så tidigt, mamma. Han brukade ju skoja om det ibland, presenterade sig som ”Herr Lisa Larson”. Ibland kunde man ana en liten, liten bitterhet i det.

När framgången kom – och den kom fort – hördes också en del kritik. Var hennes alster verkligen konst, fanns en ekonomisk beräkning i det Lisa Larson gjorde?Jag skyller mitt slarv på Lisa. Det är hon som hela tiden styr in på det som inte är hennes yrke, som om keramikern Lisa Larson bara haft tur i livet. Som om karriären och framstegen, begåvningen och styrkan liksom bara ramlat över henne.

När ryktet spreds om att Lisa Larson inte längre var knuten till Gustavsberg, ramlade nya uppdrag in. Nej, de sköljde över henne, från hela världen. Hon fick arbeta med glas, serviser, vaser, trä, brons, lera förstås. Lisa Larsons älskade syster Titti är död sedan en tid. Maken Gunnar, konstnär även han, är också borta. Hon saknar dem båda djupt, sörjer att döden deras inte kom utan ångest och smärta. Varje kväll talar hon med fotografiet vid sin säng. Sumatratigern är ett smidigt kattdjur som har lätt att röra sig i tät vegetation. Tigrarna jagar mest i gryning och skymning men kan också jaga under dagen. Deras ränder gör att de är väl kamouflerade när solstrålarna som skiner igenom trädkronorna bildar mönster vid marken. Detta underlättar vid jakt, då bytesdjuren inte upptäcker tigrarna förrän det är för sent. Tigern som art globalt är det största kattdjuret men sumatratigern som är den minsta underarten väger bara strax över 100kg. Sumatratigern är den underart av tiger som är mörkast i färgen och har de smalaste ränderna. Idag finns det mellan 400 och 500 sumatratigrar kvar i det vilda och de finns bara på ön Sumatra i Indonesien. Illegal jakt är ett stort hot och tigern jagas tyvärr fortfarande trots att den är fridlyst. På Sumatra har man också enorma problem med att skogar avverkas och ersätts med plantage för till exempel produktion av palmolja. Skogsskövlingen innebär att sumatratigerns hem försvinner, bytesdjuren försvinner och tigern blir ett lätt offer för tjuvjägare. Vi kan alla vara med och bromsa skogsskövlingen, exempelvis genom att låta bli att köpa produkter som innehåller palmolja.Om du letar efter en originell och unik present är Lisa Larson keramik perfekt. Verken är så kända att de flesta känner igen hennes design direkt. De smälter bra in hos de flesta inredningsstilar, oavsett stil, och kan med fördel kombineras med andra typer av keramik eller konstverk. Lisa Larsons lejon är en stor favorit som du garanterat stött på förr. Lejonet är runt och finns i olika storlekar, så du kan enkelt sätta ihop din egen lilla lejonfamilj.Adventsbarn, Lilla Zoo och Larsons ungar är bara några av alla kända keramikverk som Lisa Larson skapat. Hon är känd för sin unika stil samt de teman hon ofta följer; systerskap och moderskap. Vissa av hennes serier tillverkas ännu, andra slutade produceras och är idag stora samlarfavoriter.Det finns givetvis något även för hundälskaren. Lisa Larson hund finns i flera modeller, till exempel bulldog och tax. Hitta ditt favoritdjur och unna dig en originell prydnadspjäs från den kända keramikern. Hos oss kan du både delta i budgivningar och därmed ha chans att göra riktiga fynd. Men för dig som inte orkar vara med och hålla koll på buden kan även hitta föremål som har ett fast pris och som går att köpa direkt.

Mellan åkrarna i utkanten av småländska Värnamo ligger Vandalorum, ett museum där vår tids mest tongivande konst och design visas. Ett stenkast bort möts E4:an och riksväg 27 som gemensamt binder samman Sverige. Stanna till för att uppleva våra utställningar, njuta av den vällagade maten och upptäcka god design i vår shop. Vandalorum är ett levande museum, här visas unika utställningar som presenterar framstående nutida formgivare och konstnärer, såväl svenska som internationella. Byggnaderna, som minner om den monumentala torklada som en gång låg på platsen, är uppförda efter ett originalkoncept av den prisbelönte italienske arkitekten Renzo Piano. Inredningen är framtagen av den isländske arkitekten Sigurdur Gustafsson i samråd med Vandalorums initiativtagare Sven Lundh. En av Vandalorums lador är hemvist åt Smålands Konstarkiv, vars utställningar främst lyfter fram konstnärer med koppling till Småland.Lisa Larson har sedan 1950-talet skapat keramik som gått rakt in i hjärtat på miljontals människor. Humoristiska djur, känsligt utförda barnporträtt och kraftfulla kvinnogestalter tillhör hennes återkommande motiv. Vid sidan av unika objekt och serietillverkade föremål visas även prototyper och skisser samt folkkonstföremål som Larson köpt under resor världen över och låtit sig inspireras av. Utställningen bygger på Larsons egna samlingar och innehåller många verk som aldrig tidigare visats. Utställningen formar en berättelse om mer än sju decennier av skapande med en stark kärlek till leran som material.

Lisa Larson är en svensk keramiker som mellan 1950-1954 studerade vid Slöjdföreningen i Göteborg. Larson var mellan 1954-1980 verksam vid porslinsfabriken Gustavsberg, där hon arbetade tillsammans med Stig Lindberg. Följande år arbetade hon som frilandsdesigner för bland annat Rosenthal, Rörstrand och Åhlens. Sedan 1991 är Larson konstnärlig ledare för Keramikstudion i Gustavsberg.Larson är känd för hennes humoristiska, mjuka figuringer och konstverk som t.ex.”Lejon” från 1965.I utställningen visades föremål från skoltiden och nedslag i produktionen: unikat, djurserier, väggplattor, skisser till offentlig utsmyckning och skulptur. En del av utställningen belyste Lisa Larsons och hennes man Gunnar Larsons tid som gästkonstnärer hos skulptören Peter Voulkos på Berkeley-universitetet i Kalifornien. En annan del rörde resande och inspiration med inlån från Lisa Larsons egen samling. Utställningens fokus låg på tiden vid Gustavsbergs porslinsfabrik 1954–1980 och omfattade omkring 200 föremål. Det är nära till omöjligt att redovisa hela Lisas karriär i föremål. Inte ens Lisa Larson själv vet nog hur många hon gjort. Istället gav utställningen genom nedslag i kända och kanske mindre kända verk inblick i arbetet bakom figurinerna – från unikat till serier, från inspiration till produktion, hantverk och industri. Förhoppningsvis kunde utställningen därigenom bidra till att belysa mindre kända sidor av Lisa Larsons omfattande konstnärskap. Lisa Larson är kanske Sveriges mest kända keramiker och hennes figuriner är säkert de mest folkkära. Hennes adventsbarn och katter pryder många hem. Utställningen Lisa Larson, den första tillfälliga utställningen efter återöppningen av det nyrenoverade museet, omfattade cirka 200 föremål varav merparten var från konstnärens tid på Gustavsbergs porslinsfabrik 1954–1980.När Lisa Larson började på Gustavsberg 1954 var tanken att hon skulle stanna i ett år. Uppdraget var att skapa ”bästsäljare”. Det blev 26 år med stora fö
rsäljningsframgångar. Hon lämnar fabriken 1980 och grundar Keramikstudion 1992 tillsammans med sina medarbetare Franco Nicolosi och Siv Solin. Här, i Gustavsbergs hamn, produceras de älskade figurerna än idag, på platsen där allt började för nära 70 år sedan.Sittande liten grå mus, skapad av Lisa Larson, tillverkad på klassiska Keramikstudion i Gustavsberg. Så gullig och glad en mus kan bli – ingen kan som Lisa Larson ge sina keramikfigurer ett personligt uttryck!1972 formgav Lisa Larson ännu en riktig klassiker, sparbössan Sträng, inspirerad av dåvarande finansminister Gunnar Sträng. Sparbössan tillverkades 1972-1984 och är kanske en av de vanligast förekommande Lisa Larson figurerna.

Samma år formgav Lisa Larson även serien Lilla Zoo, bestående av djurfiguriner i brun stengodslera som delvis var glaserade. Tre stycken olika katter, en räv, en häst, en tax och en bison ingick i serien som kom i produktion 1956 och tillverkades ända fram till 1978.Keramikern och konstnären Stig Lindberg var konstnärlig ledare på Gustavsberg från 1954. Han lät anställa Lisa Larson och de började jobba tillsammans. De första föremålen designade av Lisa Larson som kom i produktion var serien Paloma. Serien bestod av en figurin i form av en duva samt två stycken askfat i olika storlekar. Paloma formgavs 1955 och var i produktion 1955-1956.

Med ABC-flickorna tar Lisa Larsons figuriner ytterligare en riktning genom att också föreställa människor, och inte bara djur. Under de kommande åren formger Lisa Larson flera figurer föreställande människor. Ofta på temat familjeliv, systerskap eller moderskap. Ett av de tydligaste exemplen på det är skulpturen Samhällsdebatten formgiven 1968. Samhällsdebatten föreställer en kvinna som håller en man ovanför sitt huvud. Skulpturen gjordes i två olika storlekar och den större versionen tillhör Lisa Larsons allra dyraste serietillverkade skulpturer.Serien Traffic formgiven 1970 och i produktion endast 1971-1973 är även dessa ovanliga på auktionsmarknaden. Serien skiljer sig mycket från övriga Lisa Larson serier då de är vitglaserade och har dekor av cromotryck.

Lisa Larson föddes 1931 i Härlunda i Småland. Studierna företogs vid slöjdföreningens skola i Göteborg där hon studerade just keramik åren 1950-54. Direkt efter studietiden fick hon anställning vid Gustavsbergs porslinsfabrik strax utanför Stockholm.

Det är nog få svenska konstnärer som bättre bär upp epitetet ”folkkär” än keramikern Lisa Larson. Hennes figurer och skulpturer i stengods tillverkade vid Gustavsberg finns idag i var och vartannat svenskt hem och på auktioner slåss både svenska och utländska samlare om hennes alster. Lisa Larson har blivit ett fenomen inom svenskt konsthantverk.

En annan av Lisa Larsons idag mest åtråvärda figurer är Pippi Långstrump, formgiven 1967. Den gjordes bara under en kort tid mellan 1969 och 1971, då produktionen av den ansågs allt för komplicerad. Många gånger har Pippis ben eller flätor skadats och ett felfritt exemplar är idag svårt att hitta på auktionsmarknaden.

Under sina 26 år på Gustavsberg formgav Lisa Larson hundratals klassiska figurer som samlare världen över tagit till sina hjärtan. Den sista serien som hon formgav var serien Utrotningshotade djur som såldes till förmån för WWF och skiljde sig mot tidigare serier då dessa gjordes i numrerade upplagor. Speciellt igelkotten är idag åtråvärd bland samlare.

För Scandia Present i Karlshamn tog Lisa Larson fram fem stycken skulpturer i brons, Myran, Tummelisa, Tonåringen, Storseglaren och Meditation. Samtliga gavs ut i en numrerad upplaga och är idag hett eftertraktade på auktionsmarknaden.

Vi har ett utvalt sortiment av Lisa Larsons stengodsfigurer med tillverkning i Gustavsberg. Figurerna tillverkas för hand och är handmålade. Glasyrerna kan variera något i olika bränningar. Lisa Larson var anställd på Gustavsbergs Porslinsfabrik mellan 1954 och 1980. Under hennes tid på Gustavsberg skapade hon flera hundra modeller som många blivit designklassiker.

Betala med kort, faktura eller dela upp betalningen via Klarna i vår webbhandel. Få dina varor levererade till dörren eller hämta ut hos ditt närmsta postombud.Inledningsvis kommer elefantfigurinen att säljas enbart på Rian designmuseum i Falkenberg, i samband med den stora retrospektiva utställningen Lisa Larson – En resa genom åren som visas under perioden 21 maj till 28 augusti 2022. Utställningen, som nu får svensk premiär, är en omarbetad version av en utställning som visades i Japan 2020-2021 där den turnerade till sex olika platser. Curatorer för utställningen är konstnären Mattias Larson, son till Lisa Larson, och Love Jönsson, museichef på Rian.

Lisa Larson är världskänd för sina många personliga och humoristiska figurer som ofta föreställer djur och människor, exempelvis i serierna Adventsbarn, ABC-flickorna och Lilla zoo. Lisa Larsons verk ställdes nyligen ut på Nationalmuseum och på Porslinsmuseet i Gustavsberg, där Lisa var formgivare i 26 år. Lisas konst har ofta haft de stora frågorna i fokus som världens barn, jämlikhet, utrotningshotade djur och klimat.

– Vi är glada att kunna visa upp denna omfattande utställning som bygger på Lisa Larsons egna samlingar och innehåller mycket som tidigare inte har visats. Föremålen i utställningen formar en berättelse om mer än sju decennier av arbete, skapande fantasi och en stark kärlek till leran som material – en livsresa med keramiken, säger Love Jönsson, museichef på Rian museet i Falkenberg.