Absolut, den som läst sin Liv Strömquist känner igen de drastiska slutsatserna och den bitska humorn och inte minst henne sätt att referera till kända figurer, både ur världshistorien och ur skvallerblaskorna. Till exempel genom Whitney Houstons destruktiva relation med Bobby Brown, eller Britney Spears skruvade självbild eller Glenn Hyséns många kvinnoaffärer.Ja, och det var det som gjorde mig så glad – att det som inledningsvis känns mest som roliga charader utifrån Liv Strömquists serierutor allt mer blir scenkonst i sin egen rätt. Regissören Ada Berger har vridit fram situationer och gestalter som fyller rummet med osäkerhet.
Sen är det här ju en pjäs som vänder sig till unga så även om jag som feministi sen decennier tillbaka kan känna att det är ju inte direkt något nytt som sägs så är jag full nöjd med att det viktiga som sägs görs med sån schwung och sån övertygande intelligens.
Och vad som är så fint är att vi rör oss bort från plakatfeminismen till allas vår osäkerhet i en galen värld, instängda i förvrängda föreställningar om oss själva och om varandra.Vi har sett böckerna bli teater, filmerna bli teater, dagstidningsnyheterna bli teater och nu har de tecknade seriefigurerna tassat in på scen. Henrik Bromanders serier blir föreställning på Turteatern i Stockholm om ett par veckor och i helgen hade Unga Dramaten premiär på ”Liv Strömquist tänker på dig!”, en föreställning baserad på Liv Strömquists serier, regisserad av Ada Berger.
Liv Strömquist tänker på sig själv är en humoristisk betraktelse över den komplicerade jakten på den rätta, fritt efter Liv Strömquists senaste seriealbum Den rödaste rosen slår ut.
I rollerna ser vi den hyllade ensemblen från ”ettan”: Eric Stern, Sanna Sundqvist, David Book och Ana Gil de Melo Nascimento. Denna gång har de sällskap av Lotta Tejle, Nina Dahn, Per Svensson och William Spetz. Regi och bearbetning av Ada Berger, Unga Dramatens konstnärliga ledare, som även låg bakom föregångaren.“Vi möter Whitney Houston, Agneta Hysén, Britney Spears och en massa andra personer som drabbats av ojämlika relationer. Och vi får fundera på sådant som Liv Strömquist tänker på: Som varför kvinnliga fångar inte får kärleksbrev och varför alla blev arga på Yoko Ono när John Lennon valde att vara med henne.” (Unga Dramaten)Pjäsen är baserad på Liv Strömquists seriealbum Prins Charles känsla, Einsteins fru och Ja till Liv! Liv Strömquist belönades 2015 med DN:s Kulturpris för seriealbumet Kunskapens frukt.
Ensemblen är en mycket samspelt grupp med Lotta Tejle som klart lysande. Lilla scenen passar utmärkt som spelplats för denna pjäs som kommer att bli långlivad.
48 röda stolar och åtta skådespelare utgör ram för denna betraktelse över aktuella fenomen i vår tid. Publiken och ensemblen samarbetar fram föreställningen på ett intressant sätt och inga döda stunder inträffar.
Föreställningen är en uppföljare till Liv Strömquist tänker på dig!, en komedi som hade urpremiär 2014 och spelade 182 föreställningar för fullsatta salonger, sändes i SVT och nu även finns på Dramaten Play.
För regi och bearbetning står Ada Berger som är Unga Dramatens konstnärliga ledare. Hon låg också bakom föregångaren. Ada Berger har varit verksam som regissör och dramatiker på bland annat Radioteatern, Uppsala Stadsteater och Malmö Stadsteater. Hon har arbetat på Sveriges Radio P3 med humorprogram som Hej domstol och Morgonpasset, samt varit konstnärlig ledare för Unga teatern, en barn- och ungdomsscen på Malmö Stadsteater.Föreställningen ställer viktiga frågor och får oss att fundera vidare. Kan vi överhuvudtaget älska någon annan? Hur väljer vi? Finns det en handbok för hur vi kan välja? Vad har de gamla filosoferna sagt?Ja vad kan vi lära oss av en så blandad lista som Sokrates, Beyoncé, Lord Byron och Leonardo DiCaprio? Eller är vi alla på väg att bli kräsna konsumenter på marknaden för singlar?
I pjäsen gestaltas serier ur Liv Strömquists album Prins Charles känsla, Einsteins fru och Ja till Liv. Det handlar om relationer och tvåsamhet, om normer och könsroller. Mekanismerna bakom könsstereotypiska beteenden lyfts fram och demonstreras på scen. Kända personer som Whitney Houston, Amy Winehouse och Jackson Pollock får agera exempel för Strömquists feministiska analys.
Som det Liv Strömquist-fan jag är hade jag höga förväntningar på föreställningen. Samtidigt var jag lite orolig för ett eventuellt magplask, för vad händer egentligen när serieformatet översätts till teater? Kommer den Strömquistska berättarrösten till sin rätt på en teaterscen? Och vad händer med humorn, som uppstår i kombinationen av text och bild?Pjäsens scenografi är sparsmakad och rekvisitan är obefintlig så när som på ett par stolar. Den asketiska estetiken innebär ett ökat fokus på skådespelarnas kroppsspråk, mimik och ordutbyten, vilket gör den Strömquistska humorn vassare än någonsin; på scen är den överrumplande och fullständigt omöjlig att värja sig mot. De fyra skådespelarna lyckas gestalta Strömquists berättarröst på ett sätt som får publiken att ömsom fnissa obekvämt och ömsom skratta högt, från början till slut. Det är helt enkelt brutalt kul. Nästa uppsättning av Liv Strömquist tänker på dig! hoppas jag kommer att spelas för en bredare publik än den som fyllde konserthuset. Ett tillvägagångssätt för detta vore att förflytta pjäsen från kulturens finrum till mer inkluderande miljöer. Jag är säker på att pjäsen skulle göra succé även där. Liv Strömquist, okrönt drottning av feministisk seriekonst, hyllades i Dramatens uppsättning Liv Strömquist tänker på dig! i början av 2014. I höst fick pjäsen nytt liv när den fria teatergruppen Revet framförde sin version, i regi av Dan Andersson och Annelie Horáková Eriksson, på flera platser i landet. Den 8–9 december var det Göteborgs tur att ta del av föreställningen, och det gjordes i ett fullsatt konserthus.
Däremot upplever jag inte att det fulla känslospektrum som finns i Strömquists serier är närvarande i Revets teaterföreställning. Det stundvis beklämmande allvaret och eftertänksamheten hamnar i skrattens skugga. Mindre klockrena är de sista 20 minuterna, då pjäsen saktar ner en aning i tempot och förlorar en del av sin intensitet. Skådespelarna gör en fortsatt fantastisk insats, men manuset tappar i styrka och tid spills på ett antal mindre träffsäkra scener.När jag sitter där i Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus och ser mig omkring, slås jag av vilken homogen folkmassa jag befinner mig i. Det är den unga, vita, kulturintresserade och vänsterorienterade medelklassens kväll. Det är en kväll för de redan frälsta. Och inget ont i det. En behöver få ta del av kultur som bekräftar ens feministiska världsbild; kultur som ger en fördjupad förståelse för de strukturer som vi är fångade i. Det problematiska ligger i den exkludering som sker i valet av scen. Visst är konserthuset ett strategiskt val då det rymmer och drar en stor publik, men det har sitt pris. Människor som inte känner sig hemma i den medelklassiga, vita kontext som konserthuset är en del av, fråntas möjligheten att ta del av den kulturella upplevelsen; en möjlighet som i och med Strömquists folkbildande konstutövande känns ytterst relevant i sammanhanget.Men det finns naturligtvis oerhört mycket allvar bakom komiken. Strömquist sysslar faktiskt med en skarp och ögonöppnande politisk satir över flickors och kvinnors livsvillkor, vare sig du råkar heta Anna och jobba på Konsum eller stå på Oscarsgalan som Nicole Kidman och vara 43. Nej, det handlar inte om ålder – det handlar om skostorlek. Sådant som anses viktigt att ta upp i media när det gäller kvinnor. Ett suveränt tydligt exempel på hur kvinnor blir förminskade.Whitney Houstons ”I´m every woman” inleder och avslutar föreställningen. Vi får se bl.a. Yoko Ono, Amy Winehouse, Elvis, Glenn Hysén med hämndlystna exfruar och framför allt hur absurd dagens romantiska kärlek egentligen är.Pjäsen ”Liv Strömquist tänker på dig” är utsåld på Dramatens scen Elverket. Pjäsens manus baseras på seriealbumen; ”Prins Charles känsla”,”Einstens fru” och ”Ja, till liv”. Här finns det bett i repliken så det räcker, enormt mycket humor och krumbukter. Skådespelarna använder verkligen hela kroppen. Det måste ha varit ett fantastiskt material att jobba med både för regissör och skådespelare. Mina bänkgrannar skrattar sig nästan fördärvade. När jag sitter på t-banan hem sitter två, unga, vackra och välsminkade tjejer i gången mitt emot. Den ena frågar, hur hennes ansikte ser ut och säger i nästa andetag, att det kan de fixa på en salong. Föreställningen fortsätter… Varför blir alla killar ofta kära i tjejer som är 5 cm kortare än de själva? Och tjejerna i killar som är 5 cm längre? Och hur kan det komma sig att de våldsammaste mördarna i fängelse får kärleksbrev av kvinnor? Kvinnor som ständigt ska trösta och rädda mannen. ”Skrattar jag för högt nu”? När en sådan replik fälls av en man, blir det komiskt. En man får ta plats. Sanna Sundquists rollfigur tar extremt mycket plats, skriker och rasar nerför väggarna. När en smal, liten tjej tar så mycket plats skrattar man av skräckblandad förtjusning. Eller blir äcklad och tar avstånd.Whitney Houston och Bobby Brown, John Lennon och Yoko Ono – och Elvis och Priscilla Presley. Det är några av de ojämlika kändisrelationer som Liv Strömquist har gjort tecknade serier om.
Pjäsen bygger både på tidigare seriealbum och nyskrivet material av Liv Strömquist. Hon är känd som en träffsäker politisk tecknare, och för henne själv är temat kärlek ett av de mest aktuella ämnena i samhället i dag.
SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.I pjäsen får serietecknarens tankar ta plats på teaterscenen. Precis som det ofta gör i hennes tankevärld, handlar det om relationer ur ett femnistiskt perspektiv. Och så om kändisar och deras män.
– Jag tycker det är kul att läsa skvallertidningar. Det har rätt låg status och är rätt typiskt kvinnor att göra det. Men jag tycker att det fyller en funktion. Genom att läsa om andra människors öden kan man genomgå någon slags katarsis, säger Liv Strömquist.
– Ofta blir jag såhär: Va? Har jag tänkt så? Hur kan man säga så?! Men det är ju jag som har skrivit det här. En tydlig grej är att när man sitter hemma och skriver så hör man inte någon skratta. Men om man sitter i en salong är det väldigt härligt att höra hur folk skrattar i publiken. Det är kul att få den bekräftelsen.
– Det finns sociologisk forskning som visar att vi som lever nu lider mer av hjärtesorg, än vad man gjorde för några generationer sedan – och att det beror på att vi har mycket av våra privata liv i centrum, medan man innan kanske hade sin identitet i en by eller religiös ordning. Så om man blir hjärtekrossad nu, blir hela ens jag pulvriserat. Jag tycker det är roligt att kolla på hur det blir.
”Welcome to Sweden” av Lukas Orwin och Fredrik Haller. I flyktingläger på ön Leros lär volontären Lukas Owin känna två syrier som under dramatiska former just anlänt från havet. Ett samarbete mellan Malmöbaserade scenkonstkollektivet Teatr Weimar och Teaterhögskolan i Malmö. Den spelas för en publik om 25 personer per tillfälle. Planerad premiär 11 november, Tornrummet.
”Kvinnostaden”, ”Maj”, ”Tröstrapporter”, ”Röde Orm”, ”Svenska berättelser på scen”, ”Spoken word” och ”Till Kärlekens Antarktis” skulle ha haft premiär under våren men har fått nya premiärdatum i höst.
Först ut i höstens repertoar är dock ett helt gäng medeltida kvinnor, som Hildegard von Bingen, Heliga Birgitta och Marie de France och deras idéer. ”Kvinnostaden” av Christine de Pizan gestaltas av tio skådespelare, däribland Stina Ekblad, Lena Endre, Elin Klinga och Marie Richardson och bjuder på ”kampsport, bön och gregoriansk karaoke”.”Vi har en mycket rik och attraktiv repertoar som ensemblen verkligen brinner för att få visa. Hur många vi får ta in vid varje tillfälle och vilka andra restriktioner som kommer gälla försöker vi förhålla oss flexibla och kreativa kring”, säger teaterchefen och konstnärlige ledaren Mattias Andersson i ett pressmeddelande.
Det bjuds också på en mängd specialsamarbeten under rubriken ”Dramaten &”. Den populära komediföreställningen ”Liv Strömquist tänker på dig!” får en uppföljare i ”Liv Strömquist tänker på sig själv”, som bygger på seriealbumet ”Den rödaste rosen slår ut”.
De yngsta besökarna får också sitt under hösten. ”I väntan på att gå” av Alexander Mørk-Eidem är en absurd komedi som handlar om vad som kan hända när man väntar. Planerad urpremiär den 19 november.William Spetz debuterar på Dramaten i höst – i en ny föreställning som bygger på Liv Strömquists serier. Förhoppningen är att publiken ska kunna återvända till teatern som rivstartar säsongen med en tio kvinnor stark föreställning om medeltidens gudinnor, hjältar och sagofigurer.
USA-podden live med Sara Stenholm Pihl och Ginna Lindberg. Tillsammans med artisterna Jill Johnson och Nina Persson bjuds på en afton av politisk analys och USA-inspirerad musik, inför presidentvalet. Planerad till den 11 oktober, Lilla scenen.Spoken word. Musikkollektivet Random Bastards med bland annat Cleo tar över Stora scenen tillsammans med poeter från hela Sverige och ett sjumannaband. I samarbete med SVT. Regi: Niklas Mesaros. Den 24–25 oktober, Stora scenen.
I december är det planerad premiär för ”Tvillingarna” som har dramatiserats av Jon Fosse, efter romanen ”Den stora skrivboken” av Ágota Kristóf. Den beskrivs som ”en brutal och poetisk berättelse om exil och överlevnad” i regi av Sofia Jupither.
Den planerade urpremiären är satt till den 11 september och ensemblen med Eric Stern och Sanna Sundqvist i spetsen får nu sällskap av Lotta Tejle och William Spetz, som gör sin Dramaten-debut.
”Till Kärlekens Antarktis” av Nina Jeppsson, efter Sara Stridsbergs roman. En scenisk undersökning av människornas, kärlekens och tidens orimliga villkor. Föreställningen är framtagen i samarbete med tonsättaren Kent Olofsson och videoscenografen Johannes Ferm Winkler. Planerad urpremiär 16 september, Målarsalen. Humoristisk, analytisk och feministisk föreställning om kärlek, baserad på Liv Strömquists serier. Vi möter Whitney Houston, Agneta Hysén, Britney Spears och en massa andra som drabbats av ojämlika relationer. Och vi får fundera på varför kvinnliga fångar inte får kärleksbrev och varför alla blev arga på Yoko Ono när John Lennon valde att vara med henne. Baserad på Liv Strömquists seriealbum Prins Charles känsla, Einsteins fru och Ja till Liv! Regi: Ada Berger. En färgrik, musikalisk och humoristisk föreställning med både bisarra och vardagsnära scener. Vad händer med kärleken när vi försöker välja partner på ett rationellt sätt? Hur mår romantiken när vi bara bryr oss om vår egen lycka? Och vad kan vi egentligen lära oss av Sokrates, Beyoncé, Lord Byron och Leonardo DiCaprio innan vi alla blir kräsna konsumenter på singelmarknaden? Regi och dramatisering av Ada Berger inspirerad av Liv Strömquist bok ”Den rödaste rosen slår ut”. I rollerna: Sanna Sundqvist, Eric Stern, Lotta Tejle, David Book, Magnus Ehrner, Ana Gil de Melo Nascimento, Nina Dahn och William Spetz. I bakomfilmen ”Kom med på fest med Ada Berger” kikar kameran in bakom kulisserna och följer hur föreställningen tagit form, från första repetitionsdagen till premiären.Med smarta repliker och väldigt vältänkt agerande tar regissören på problem som ofta skjuts undan. Problem som ligger så djupt rotade i samhällsnormen att det nästan blir passé. Men som, genom humor, lyfts fram och gör att publiken får tänka till. Skratt som övergår i reflektion.
Destruktiva förhållanden är förmodligen mer vanligt än siffror kan bevisa. Antagligen finns det människor som befinner sig i ett sådant förhållande utan att ens veta om det. För att det existerar i så många nivåer. Det handlar inte bara om att visa upp blåmärken och söndriga kläder, eller att bli kallad fula namn för att definiera en destruktiv relation. I ”tänker på dig” blir jag mer och mer säker på att många i min omgivning säkert känner sig lite som Priscilla Presley eller Britney Spears. Att de känner att de måste ge upp en bit av sig själva för att passa normen. För att fortsätta bli älskade.
Vi får bland annat träffa Elvis och Priscilla Presley. Jackson Pollock och Lee Krasner. Bobby Brown och Whitney Houston. Olika par från olika tider men med snarlika situationer. Kvinnorna formas utefter hur männen vill att de ska vara, och fungerar som stöttepelare när männens vardag är lite kämpig. ”Som att plocka en blomma och sätta den i en vas. Och låta den dö utan näring”.
Man kan analysera feminism på många olika sätt. Radikalt. Liberalt. You name it. Ett sätt att synliggöra de underliggande problem som i allra högsta grad existerar idag är att sluta skjuta undan dem. Sluta göra dem alldagliga. Regissören Ada Berger lyckas att på en timme och sexton minuter öppna mina ögon för situationer jag inte riktigt orkat tänka på tidigare. I och med att jag börjar analysera dessa dilemman är det enklare att börja analysera mig själv och mina val här i livet.Många stereotyper tas upp, som att flickor helst ska vara små och lätta. Så att man kan svinga runt med dem tills de skriker nej nej släpp ner mig! Och att kvinnor som pratar för mycket, eller kräver för mycket uppmärksamhet blir stämplade som irriterande. Kontrasterande nog målas svåra män upp som artistiska och djupa.
Det är med både glädje och allvar jag tar mig igenom pjäsen ”Liv Strömqvist tänker på dig”, baserad på Liv Strömquists serier. Men hysteriska gester och skrikande färgsprakande scener tar fyra väldigt skickliga skådespelare oss på en resa genom orättvisa kärleksförhållanden. Förhållanden där kvinnan ständigt undermineras.
William Spetz debuterar på Dramaten i höst – i en ny uppsättning som bygger på Liv Strömquists serier. Den hyllade regissören Michael Thalheimer återvänder också, med ett drama om Elektra.Under våren har det rått undantagstillstånd på Sveriges nationalscen men förhoppningarna om att kunna slå upp portarna till hösten igen är stora. Kungliga Operan presenterade sin säsong i måndags, Dramaten på tisdagen:
