Din sökning gav ingen träff. Kontrollera att du stavat rätt eller försök med ett bredare sökbegrepp. Kontrollera också om du valt rätt huvudkategori (Böcker, Skivor etc). Om du söker bland en enskild säljares annonser kan du nollställa sökmotorn med krysset vid sök-knappen ovan och sedan söka bland Bokbörsens alla annonser.På fasaden står det Aktiebolaget Södra Sverige. Om dom var ägare är okänt. Men ekonomiska problem efter kriget gjorde att fastigheten fick säljas. 1925 köpte Tandläkare Josheph Weidinger fastigheten och hade sin praktik här fram till mitten av 50-talet. Undertecknad fick ”förmånen” att få tänderna lagade gratis, men vid åsynen av trampborret valde jag en annan tandläkare. Tandläkaren hade sin mottagning till vänster om dörren på gaveln. Hemsidan använder cookies för att optimera din användarupplevelse. Vi utgår från att du godkänner detta men du kan välja att lämna oss om du önskar. Acceptera Läs om vår integritetspolicy På bilden är det Olssons Tricotaffär. Systrarna Olsson flyttade sedan till Ö. Järnvägsgatan och Järnvägshotellet men här har varit väldigt många affärsidkare genom åren. 1930 startade Einar Oredsson, Oredssons Elektriska. Arbetsförmedlingen hade sitt kontor i huset åren 1944 – 1957. Där har varit en Charkuteriaffär och Begravningsbyrå och Lions hade förskola 1961 – 1981. Idag är det Peckorino som har sin verksamhet här.
Det här är den version av vår webbplats som är riktad till personer som talar Svenska i Sverige. Om du är bosatt i ett annat land eller en annan region väljer du den lämpliga versionen av Tripadvisor för ditt land eller din region i rullgardinsmenyn.Stället mitt för vägen till Sjövik har varit ett gammalt soldattorp. Nils Engström köpte det av Nordström ca. 1920. Engström var vägfogde. Milstolpe står vid landsvägens norra sida. Oskar Nord (1882 – 1955) kom med sin familj från Gudmuntorp till Osbyholms Säteri den 13 januari 1909. Oskar var gift med Maria . Hon var född 1881 och dog i unga år 1920. Oskar var fördräng på Osbyholms gård. För att ta reda på om denna tragiska händelse ägt rum bänkade jag mig en dag denna sommar på Landsarkivet i Lund. Tidigare har jag under mina universitetsstudier skrivit om emigrationen från bl.a. Hörby socken och visste därför att det funnit en dräng på Ådalen vid namn Nils Nilsson som emigrerade till Amerika år 1880. Han var född 1857.
I samband med Laga skifte år 1849 flyttades flera gårdshus ut från Ousby By till ägorna som låg längs vägen mot Hörby. På 1890 talet kom järnvägen till byn och man beslöt att dra järnvägen söder om kvarndammen i Osbyholm och Ousby 21 revs och en stor del av marken togs i anspråk för järnvägen. På 50-talet kom riksvägen att dras parallellt med järnvägen och ytterligare mark togs i anspråk från Ousby 21. Ousby 9 fanns kvar in på 1900 talet men brann ner efter att gnistor från ett ånglok antänt halmtaket. Rester av Ousby 9 och 21 finns fortfarande kvar i form av breda stenagärden där stenen från husen har lagts upp för att frigöra åkermark åt Ousby 5.
Men var är då bilden tagen? Jo, jag är ganska säker på att den är tagen vid vägövergången en km väster om Osbyholm, vid campingplatsen. Man ser på skuggorna att vägen går söderut från järnvägskorsningen. Det ligger ett hus i vägens förlängning, den bör alltså utmynna i en T-korsning. Till höger och lite före vägkorsningen ligger ett hus. Det finns en allé utmed den korsande vägen. Det finns ingen annan plats i närheten av Osbyholm som passar.
För många år sedan (innan Internets tid) var det en jägare som hade sitt 4-åriga barn med sig ut på jakt. När pappa ligger på passet och väntar knallar 4-åringen själv omkring och helt plötsligt befinner sig barnet framför jägaren (pappan). Det prasslar till i buskarna och pappan skjuter! Resultatet behöver nog inte skrivas ut. En tragedi som kommer att vara livet ut.
Torpets (Osby 11) benämning, Kungatorpet, förklaras därigenom att det var kungen som vådaskjutit pojken. Enligt min far var det Karl XV och pojken skulle varit i 6-årsåldern.
Men hur kunde Ellen, boende i Norrto en halv mil från vägövergången vid campingplatsen, sköta grindbevakningen? Begav hon sig dit, (cyklande eller per bil?) till dagens första tåg och blev kvar till det sista?
Om kungen varit Karl XV måste händelsen skett före år 1872 eftersom Karl XV dog detta år. Jag läste därför igenom Hörby sockens dödsböcker från 1860-talet fram till 1872 i hopp om att finna någon pojke som dött av vådaskjutning. Helt säkert var det ju inte att man angett dödsorsaken. Jag fann ingen pojke under 10 år som var son till en statardräng i dessa böcker.
Farfar hette egentligen August Månsson och var från Helsingborg. När han gjorde militärtjänsten var det så många som hette Månsson, så han tog namnet Palmquist. Eftersom han var så mager, tyckte han egentligen att namnet Spinkenhjelm skulle ha passat bättre. Han hade en bror som var lantbrukare i Stavröd utanför Hörby.
Man kan ha lite funderingar på stinsen Emil Axdorff utlåtande till Gustaf när han steg av tåget, vad menade han egentligen? Var han rädd för nya inflyttningar i byn? Denne stins var både hjälpsam och humoristisk tyvärr tittade han lite djupt i flaskan ibland. Men skötte sina plikter ut i detalj. Om balansen var för skranglig orsakad av för starka drycker tog frun honom under armen och banvaktare Lindh under andra armen och ledde honom ut på perrongen. För det var viktigt för en stins att vinka iväg tåget i vilket tillstånd. Då han gick i pension byggde han en stor villa mitt över vägen så han kunde kontrollera tågen då de kom och åkte iväg. Tala om att vara sitt yrke troget.
Finns det nu någon substans i denna berättelse? Oftast finns det det i sådana bygdehistorier men den verkliga händelsen brukar förändras genom generationerna.Ingmar och Eva Malm. Torpet var nu i behov av ytterligare renovering och förbättring. Huset tilläggsisolerades och fick ny träpanel, en vindskupa byggdes vilket gjorde att ovanvåningen kunde utnyttjas på ett bättre sätt, el.ledningar byttes ut, utrymmen för badrum och tvättstuga skapades
Ivan och Helvig fortsatte i samma spår som August och Johanna med några kor, några grisar och några höns och tog tillvara det de odlade på det lilla torpet.
Mellan de båda marmorskivorna placerades en trärulle, från vardera kortsidan, med lakanet eller duken, eller vad som skulle manglas, pårullad och ytterst en mangelduk. När man skulle lägga rullarna mellan skivorna drog man i någon spak (en för varje kortsida), som gjorde så att övre skivan lyftes och man kunde lägga in eller ta ut rullarna. Med hjälp av hjulet och veven drogs den övre marmorskivan fram och tillbaka och då följde rullarna med, fram till mitten, där de vände tillbaka. Detta upprepades ett antal gånger, för det var viktigt att tvätten och i synnerhet linnedukarna, blev släta och fina. Innan man begav sig ner för att mangla dänkte och lade (vek) man tvätten på ett speciellt sätt.Gustafs stora önskan var att äga en egen torva att bruka det var därför han drog sig mot hemtrakterna igen. 1908/09 sålde Osbyholmsgården ifrån ett torp som Gustaf köpte för 3.500 kr. Det var Ousby 23 till gården hörde 10 tunnland jord med mycket fäladsmark så det blev ett stort arbete för honom att gräva upp nästan alltsammans.Fotografier som saknar konstnärligt och/eller vetenskapligt värde och som togs före 1969 är fria att använda. I regel handlar det då om amatörfotografier, olika slags nyhetsbilder samt enklare porträtt. För beställda porträtt gäller dock särskilda regler.”Sprängningen räddningen. Utan vidare kan konstateras att sprängning av kvarndammen i Osbyholm räddade köpingen från en översvämningskatastrof. Tillflödet i Hörbyån och pressen på dammen i Osbyholm var så stor att det lilla utsläppet i kvarndammen inte på långt när räckte till. Enbart värdet av den förstörda dammbyggnaden i Osbyholm torde ligga omkring 50 000 kronor. Kvarnägaren var inte helt nöjd med katastrofledningens beslut att spränga dammen. Han trodde i det längsta att dammluckorna skulle klara av det enorma tillflödet. Men vattnet steg oroväckande och så småningom fick han ge sig.”August och Johanna Malm. Det blivande torparparet August f.1882 och Johanna Malm f.1884 flyttade år 1908 från Hörby in på torpet Ousby 5 med sina två döttrar Edit f.1905 och Ebba f.1906 Paret var inte helt obekanta med Osbyholm eftersom de något år tidigare hade träffats på Ousby 10, Karlslund.
På inrådan från sin bror bestämde han sig för att köpa ett litet lantbruk i Söderto 1908. Där bodde farfar och farmor till 1925. År 1923 hade farmor brutit sitt ena ben, så hon kunde inte arbeta som tidigare. De sålde stället till Malte Wallberg. Farfar köpte en tomt i Osbyholm av Nils Olsson som ägde fastigheten Osby 14:16 och byggde det hus som senare snickare Ivar Nilsson bodde i. (Hagadalsvägen 25 – Lugnet))
Oskar förvarade annars sitt gevär hos min far i ett vagnsgarage på Osby 12. Han hade även ett skåp i vårt uthus där han förvarade sina slaktredskap. Oskar var ofta behjälplig på gården hos oss med diverse arbeten och belöningen var att mor bjöd på middag mm samt att far bjöd på gök. I slutet av september 1955 kom han hem till oss en dag när vi plockade potatis och hängde sitt gevär i vagnsgaraget. Han ville även taga adjö av oss eftersom han inte orkade leva längre på grund av att han inte fick ha sitt gevär. Den 30 september 1955 använde han sin slaktmask och tog sitt eget liv.
I mitten på 50-talet insjuknade Johanna och avled 1956. August som nu var över 70 år avvecklade jordbruket och 1961 flyttade han in på det nybyggda ålderdomshemmet i Osbyholm. År 1962 avled August och nya krafter tog vid när sonen Ivan med hustrun Helvig övertog torpet 1963.Var hade hon i så fall sin uppehållsplats mellan tågen? Var det kanske bara säsongsbevakning och inskränkt till de tider på dygnet då det förekom trafik till camping- och badplatsen vid Ringsjöstrand?
Jag har tittat på er bildsamling med gamla bilder från Hörby och de bilderna är mycket fina och trevliga. Jag har några bilder, som jag kunde tänka mig att bidra med. Min farfar hette Sven Henriksson och ägde och drev Karlslund nr 10 i Osbyholm.
För storjakten som huvudsakligen siktades på fasan hare och kanin hade uppbådats ett 30-tal klappare bland vilka sågs åtskilliga intresserade jägare från orten. Man satt igång redan kl 8.30 dimman låg tät över nejden och sikten alltså var inte den bästa. I det första drevet som förlades till det angränsande Fulltofta där skeppsredare Jahre arrangerade jakten blev bytet rikt och fortsättningen blev början lik. Sju drev signalerade jägare Hilding Lundh som organiserat jakten på vanligt välsmort vis.
Ellen flyttade som änka i mitten av 1950-talet till Norrtou 11:24 i Lyby och inom något eller ett par år till Norrtou 11:18 med postadress. Norrtou 11, Hörby. (Platserna ligger på var sin sida av vägen. Där var hon mantalsskriven 1958 så 1959 bör hon ha bott där.
Ytterligare barn kom att se dagens ljus på detta torp Ellen f.1909, Gunni f.1911, Harald f.1914 och lillebror Ivan f.1916 ( min far). Livet var säkert strävsamt för August och Johanna men samtidigt fanns det en trygghet i en ganska säker försörjning genom kontraktet med Säteriet och tillgången till en bit mark som räckte för att förse familjen med de nödvändiga basmatvarorna såsom mjölk, ägg, kött, potatis, spannmål och grönsaker.Husförhörslängderna innehåller däremot fylligare uppgifter eftersom dessa har ett eller flera uppslag för varje fastighet och man fyllde i de boendes kunskaper i kristendom och läsning under 5 år. Därför noterade man också i anmärkningskolumnen om något skett under de fem åren och skrev sidhänvisning till andra böcker som fördes av socknen.
Gustaf Andersson född år 1866 och uppvuxen på Gamla Staveröd även kallat “Bossaren” i Fulltofta. Han flyttade till Hörby församling år 1901 och jobbade som huggedräng på olika orter. I husförhörslängder står det oftast ”gossen” fastän han hade nått mogen ålder.
Under lanthandelsepoken fanns tillgång till mangelbod både hos Björklunds och Bergknuts. (Olssons) lanthandlar. Bodarna användes av respektive butiks kunder.
Av ett bevarat arrendekontrakt framgår att August var skyldig att årligen utföra 113 dagsverken på Osbyholms säteri och Johanna skulle utföra 10 dagsverken per år. Mot detta fick de bruka den jord som tillhörde torpet vilket var ca 5 tunnland eller 2,5 ha. För detta ändamål fick de använda säteriets hästar och redskap.
August var huggedräng vilket innebar att han tillverkade och reparerade allehanda träredskap. Den mesta tiden gick nog åt för bulstervagnar med tillhörande vagnshjul. Detta finns även beskrivet i Ernst Åkessons bok ”Osbyholm – herrgården, torpen, människorna, samhället.
Under en jakt på Osbyholmsgården där kungen deltog någon gång på 1870-talet hade kungen efter middagen föreslagit att de skulle jaga räv. Man hade då gått ner till Sven Henrikssons (dåvarande ägare till Osby 10, Karlslund) äng vid ån där någon visste att det fanns ett rävgryt. Bakom stenröset hade de fått syn på en räv som de skjutit. När de kom fram till sitt jaktoffer såg de att det ej var en räv utan en liten pojke klädd i röd mössa som de dödat. Pojken var son till en statardräng på Osbyholmsgården, Johan August von Seth, (dåvarande ägare till Osbyholmsgården) kompenserade familjens förlust ekonomiskt genom att skänka torpet Osby 11 och senare också enligt fars återgivning av händelsen genom att betala en Amerikabiljett till en av sönerna som vid denna tid arbetade som dräng på Ådalen, vars ägare då var Sven Åkesson (min fars farfar). Johan August von Seth hade också betalat lärarinneutbildning för en av döttrarna.Vi kommer dock under lång tid framåt att leverera båda versionerna så du klickar på den Wordikon som passar din programversion. Att klicka på doc versionen gör att det inte spelar någon roll vilken version du har av programvaran. PDF-filer är ett välkänt och etablerat format sedan lång tid tillbaka och oftast den dokumenttyp som ger minst problem.
Min morfar hette Oscar Persson och min mormor Ima (egentligen Imalia). De köpte runt årsskiftet 1914-1915 en gård som hette Ousby 22 och som tillhörde Östra Frosta kommun. Anders Olsson hade byggt huset 1908. Det låg snett emot vägen till Sjövik.
Fastigheten var även benämnd med Lugnet, Osbyholm. På den stora tomten byggde Ivar en snickeriverkstad. Han tillverkade en mängd alster där såsom exempelvis fönster, dörrar, trappor, inredningar. bland annat köksinredningar. Han utförde många snickeriarbeten åt folket i bygden. Bland annat gjorde han många arbeten, till skeppsredare Jahre, på Osbyholms slott och gårdsbyggnader. Han gjorde även arbeten till sin barndomsvän TV-legenden Lennart Kjellgren.
”Militär rekvirerades från P2 i Hässleholm och var under söndagskvällen sysselsatt med att spränga bort dammluckorna vid kvarnen i Osbyholm. Åtgärden var, bedömde man det, nödvändig för att sänka vattennivån, man lyckades också efter tre sprängningar sänka den ungefär tre decimeter. Senar under kvällen och natten sprängde och schaktade man bort jordvallar i åns närhet för att ytterligare öka genomströmningen. Ett tag var det också aktuellt att spränga bort den gamla stenbron i Osbyholm men den planen kom aldrig till utförande.”
I boden fanns en stor stenmangel bestående av en träkonstruktion med en fast undre och en övre rörlig marmorskiva samt ett stort hjul med vev som drev några kugghjul.Det första kontraktet undertecknades 1910 som sedan förnyades vart femte år fram till 1938 då säteriets ägare Anna Trolle sålde torpet till August och Johanna för 5000:-. De påbörjade omgående en förbättring av huset genom att byta ut halmtaket till tegelpannor. Nu var detta för en torpare en kostsam affär och som därför genomfördes i två etapper. Därför ligger det Veberöds tegelpannor på södra sidan och Börringe pannor på den norra sidan.
Som jag minns så var Oskar en mycket snäll och hjälpsam man. Han hjälpte till hos många i bygden. Oskar var i folkmun kallad slaktare Nord eftersom han utförde slakt av grisar till de flesta småbrukarna på orten. Han bodde kvar i torpet ensam sedan hustrun hade avlidit och barnen hade flyttat ut. Han hade inga bekvämligheter och moderniteter så när Pensionärshemmet hade byggts flyttade han in där. Oskar var sedan många år tillbaka ägare av ett jaktgevär och jagade småvilt och skadedjur hos många småbrukare och boende i Osbyholm. Detta var hans stora intresse. Emellertid tyckte inte de äldre damerna på hemmet om detta eftersom han ibland hade tagit sig en gök. Kommunen ville ta ifrån honom geväret.Jag minns att mor packade ner tvätten i en bananlåda som sattes på pakethållaren på cykeln och trampade ner till Björklunds för att mangla. Jag minns även att vi barn fick hjälpa till att ”dra” mangeln och när vi var för korta för att nå att dra runt hjulet med veven, fanns det en trälåda som vi kunde stå på.Ivan och Helvig Malm. En totalrenovering av torpet var nödvändig bl.a byttes både golv och innertak ut, all elektricitet drogs om, en hydrofor för vatten sattes in och en elektrisk spis samt kylskåp och frys installerades. Dessutom installerades centralvärme genom en vedeldad kökspanna. Torpet ligger på marken till Ousby 13 även benämnd Ådalen. Under större delen av familjen Nords boende i torpet tillhörde marken (Ådalen) Johan Svensson. Idag äger Per Erik Andersson Ådalen och även torpet. Han har restaurerat och renoverat torpet till dagens skick. Torpet användes under en del år av scoutrörelsen efter att Oskar hade flyttat. I husförhörslängden för år 1870–1881 är familjen struken från Osbyholmsgården och finns på Osby 11 men sonen Anders, född 1863, finns ej längre med. Han har dött den 27 augusti 1874. I anmärkningskolumnen står: Skjuten av våda. Ej heller äldste sonen Nils finns med. Han finns på Osby 13, Ådalen men i anmärkningskolumnen där står: Amerika. I nästa periods husförhörslängd står i anmärkningskolumnen att även dottern Anna, född 1868, flyttat till Amerika år 1886.
Gustaf hade gården till år 1930 då sonen Bror tog över den han bodde också där i hela sitt liv. Tredje generationen brukar den idag. Boningshuset som Gustaf byggde är rivet sen flera år tillbaka. Så länge jag kan minnas växer där ut mot vägen varje sommar Brandliljor, denna vackra orange lilja som även kallas torplilja.När huset var färdigt 1925, flyttade de direkt dit från Söderto. Farmor blev besviken på att huset var alldeles för litet. Det gick inte att få plats med en säng utan att den nådde ut förbi dörrkarmen. Då sa farfar att han kunde bygga ett hus till, och han köpte då en tomt av Georg Nilsson för 1:- per kvm. och byggde det hus som jag bor i nu. (Hagadalsvägen 14) Det blev färdigt 1927.
