Tänk om någon hade sagt att det var OK och till och med vanligt att känna sig illa till mods innan man ska iväg på en social tillställning. Ibland måste man ju bara, men utöver stressen inför att man måste umgås med folk utan att kunna fly, så har man även behövt känna sig som ett UFO för att man känner just så. Chefen tog sedan med sig en EXPERT på området för att förtydliga hans vision. Experten hade visserligen aldrig själv tillverkat mobiltelefoner, men han visste precis hur de skulle fungera och hur enkelt det var att göra sådana, bara man ville och inte kom med en massa invändningar som bara kostade pengar. Ingenjörerna höll ändå med experten om att en telefon av den typ som han beskrev skulle vara ett himlarike att äga. Alla dessa funktioner! Den fulländade designen! Batteriet som aldrig tog slut! Det var bara det att han inte kunde beskriva HUR den skulle tillverkas. Men det var ju å andra sidan ingenjörernas sak att veta. De hade ju utbildning inom området och skulle föreställa professionella… Visserligen flämtande och trötta. Men nu är det klart och visst var det värt det, fast jag hellre hade velat haft en sådan panglön från början så att jag hade haft råd att gå ner i tid för att plugga utan blodsmak i munnen.Dagarna gick, men inget svar kom. Ingenjörerna var lite förbryllade för det lät ju som om den nye chefen var väldigt angelägen om att de fort skulle komma igång med det nya, och så kände de ju själva. Passar på att blogga om detta eftersom det krävde lite mer ord och bilder för att göra den här upplevelsen rättvisa, än vad det får plats med direkt på FB. Vi fick lämna vår ordinarie hyrbil på Fuerteventura och hyra en liten fyrkantig låda på hjul istället. Helt otroligt rymlig fast den såg ut som en skokartong! Den hade man kunna köra ”hur många elefanter-”historier med, på riktigt!Som gran finale dukade TJ upp en picknick med diverse portugisiska specialiteter, bla chorizo bombardeiro – korv som grillas i en liten lerbytta med sprit under som antändes. Här satt vi och åt och pratade tills det blev kolmörkt. Strax före 23.00 gick vi tillbaka till vanen för hemfärd.
-Vet inte ingenjörerna vad de håller på med? Varför tillverkas så många dåliga mobiler idag? Och detta gnäll om otidsenliga lokaler och otillräcklig resurser… Kan de inte bara drämma näven i bordet och kräva det som behövs av sin arbetsgivare? Dessutom kan man tydligen bli ingenjör även om man presterar jättedåligt på Högskoleprovet. Ja, det är nog ingenjörernas fel, alltihop. De är inkompetenta och bara VILL INTE…
Så kom dagen då chefen gick i pension. Ingenjörerna skulle få en ny ledare. De var förväntansfulla för de var ju vana vid att ha en bra chef och varför skulle nästa vara annorlunda?-Han kanske måste förhandla lite med VD:n för att få loss mer medel för att införskaffa det allra senaste så att det ska gå riktigt bra för oss att prestera goda resultat och framställa den bästa telefonen av alla. Det tar nog tid.
Samtidigt i grannfabriken… sjukskrev sig den tionde ingenjören på kort tid, på grund av utbrändhet. Han hade tagit hem arbete under flera månaders tid och suttit hemma vid sin egen dator, som hade högre prestanda än den gamla trötta datorn på jobbet. Om han arbetade vidare hemma under kvällar och nätter så kunde han åtminstone få de viktigaste delarna i den nya mobilen att fungera. Med hans och hans närmaste kollegors obetalda övertidsarbete hemma, skulle målet gå att nå.Den nya chefen kom på besök och redan med detsamma talade om han om att mobiltelefontillverkningen skulle förändras. Han hade varit ute i den stora världen och sett att de allra senaste telefonerna var något helt annat än de som tillverkades i denna verkstad nu. De moderna människorna krävde något annat, något nytt som passade det moderna livet.
– Skumt år, 2017. Det har spretat än hit och än dit. De senaste åren oftast haft något tema som ”håller ihop” året på något sätt. Men inte mig emot – måste säga att det varit ett varierande och ganska spännande år ändå. 🙂
Ingenjörerna stirrade förskräckt på varandra. De kunde inte tro sina öron. Hade han inte fått deras konsekvensanalys? De hade ju inte fått en enda av de resurser som de, utifrån sitt yrkeskunnande och mångåriga erfarenhet av telefontillverkning, hade punktat upp? Var han inte minsta nöjd med de ansträngningar de ändå gjort med hjälp av…ingenting? De hade ju trollat med knäna!Det började med att jag läste en reseblogg skriven av en amerikansk tjej som rest till Portugal. Hon hade fått nys om TJ, en kille som tar ut mindre grupper på hajk utmed sydvästra Algarvekusten utanför Sagres. Här finns området som brukar omnämnas som ”världens ände”.
Ytterligare en kollega som nu dragit sig tillbaka till ett silent retreat för att försöka bli av med sitt höga blodtryck och tinnitus, hade lämnat över en ritning av den nya telefondesignen strax innan han sade upp sig på grund av hälsoskäl. Designen var snygg, men – erkände han för sin kollega – den skulle nog gå sönder väldigt lätt. Den såg bra ut på ytan, men materialet var av så dålig kvalitet att den sprack vid minsta stöt. Men det var allt de hade råd med utifrån den budget som stod till buds. Chefen sa att de skulle hålla god min och sälja så många som de kunde innan kunderna upptäckte att den var värdelös. Huvudsaken att det ser bra ut, mot omvärlden.
Ingenjörerna var ju väldigt ambitiösa, så istället för att låta tiden gå, så började de själva läsa manualer om moderna telefoner för de visste ju hur viktigt det var att genomdriva denna förändring. De började göra egna hack och fix på befintlig programvara. Det var inte alltid lätt att tolka det som stod i manualen och programvaran blev inte riktigt som de önskade – men visst blev det en förändring. Designen på telefonen var inte mycket att göra åt. Det material och de maskiner de hade i verkstaden var anpassade till den gamla generationen mobiler – men de gjorde så gott de kunde med vad de hade tillhands. De stretade på och uppmuntrade varandra att hålla ut och göra sitt bästa tills alla de nya, anpassade maskinerna och datorerna skulle installeras så att de verkligen kunde göra sitt jobb och lyckas till fullo.
Tre års halvtidsstudier samtidigt som jag råddat runt ett heltidsjobb som omfattar fler arbetstimmar än en heltid i regel innebär, är äntligen klara! Det tog ut sin rätt att plugga, jobba och dessutom planera för vikarien de dagar då vi hade campusdagar. I våras var jag TRÖTT med stora bokstäver. Jag och min uppsatspartner, C, slet som djur för att genomföra uppsatsen och avsluta studierna – och vi tog oss ända in i mål.
Ingenjörerna suckade och började inse att deras konsekvensanalys inte var något som någon skulle bry sig om. Och ja, om grannfabriken kunde så… det var väl bara att kavla upp ärmarna för inte ville de att chefen och omvärlden skulle tycka att de var inkompetenta och oprofessionella. Några i arbetslaget började fundera på att säga upp sig och söka jobb i grannfabriken, där man måste ha lyssnat på ingenjörerna och införskaffat rätt resurser, annars skulle de ju omöjligen kunna tillverka så bra mobiler.
– Bah, konsekvensanalys! Behov hit och behov dit. Det handlar ju om vilja och kompetens, det hänger inte på en massa yttre bjäfs. Klart att ni kunde tillverka moderna telefoner om ni bara ville det och lade manken till! Se bara grannfabriken. Där tillverkar de minsann bra telefoner och det utan att kräva en massa dyra maskiner och programvaror. Och bygga om verkstaden? (Här fick chefen ett skrattanfall som nästan fick honom att kikna). Märk mina ord: ni kan om ni vill. Om ni inte är med på tåget, så är det bara att säga upp sig och söka jobb någon annanstans.Dagen D: sjuuuuukt varmt i Lagos där vi bodde. Svettig bara av att röra sig! TJ förvarnade dock om att det är bra mycket friskare på västra kusten, så tjocktröja, vindjacka och långbyxor var att rekommendera. Svett och pust!!
Däremot är det ganska motsägelsefullt att jag inte har något emot stora folksamlingar bestående av främlingar. En fullsmockad festival är helt OK. Bo på camping med tältgrannar precis bredvid. Bo i höghuslägenhet där ingen granne pratar med varandra. Det är rätt soft. Kräver inget alls av mina sociala förmågor, alltså är det lugnt.
Det enda som oroade chefen just nu, var att ingenjörerna verkade lite klena av sig. De sjukskrev sig till höger och vänster och bytte jobb. Samtidigt var det färre och färre unga som ville bli ingenjörer, så någon återfyllnad av ung, välutbildad arbetskraft syntes inte vid horisonten. Så synd, tänkte chefen. Det hade ju varit bra att kunna byta ut den här motsträviga bunten av oprofessionella inkompetenta äldre ingenjörer som bara INTE VILLE – då skulle ju allt bli bra. Det hade ju experten sagt. Men, man kanske kunde anställa arbetslösa vaktmästare istället? De är väl rätt händiga och tacksamma för att få jobb. De är nog inte hälften så besvärliga som de här ingenjörerna.Därefter var det dags att åka vidare till Lagos. Vi hittade ett hotell mitt i gamla delen av staden, knappt så vi hittade den lilla oansenliga ingången mitt ibland alla restaurangerna och butikerna. Nära till allt.
Första stoppet var i den lilla byn Olhao, nära Faro. Vi övernattade i ett litet pensionat som hade en terass med formidabel utsikt! Vi hade egentligen tänkt ta en tur ut till sandöarna utanför Olhao och titta på naturreservatet. Det blev inte så, det får vi ta en annan gång. 🙂
Vi var 9 st som möttes upp kl 14.30 för att bli upphämtade i TJ:S ganska daterade van. Ett par från Ohio, en mor och dotter från Montreal, en engelska som numera bodde i Toronto och två tjejer från Nya Zeeland.En av dagarna tog vi båten över till Lanzarote som jag sedan kallade för Teneriffa resten av dagen. Men nu vet jag att det var Lanzarote vi var på. ( Ni vet: …)Inte så skoj att ha en alldeles ny häst med benet i bandage och med fem veckors boxvila utan innesällskap att se fram emot. Men det gick vägen. Från elände till fullständig läkning och igångsättning i slutet på sommaren.Jag är däremot inte säker på om han själv vet om att han är Joel. Jag vet inte ens om han är nöjd med att vara Joel modell Holder eller om han bara råkade somna i sina arbetskläder igår kväll och definitivt inte hann raka sig imorse. Det tar ju ganska lång tid att åka buss från Hallstavik till stan och är man sen så får man helt enkelt hoppa över vissa saker. Att raka sig, Att ta på sig nya, fräsha kläder.Lanzarote är en väldigt cool ö. Om Fuerteventura var en ö med sandstränder och lite halvsjabbig bebyggelse (genuin brukar det kallas) så var Lanzarote ett Island med sommarvärme. Dramatiska lavafält, vulkaner, svarta stränder. Jag gillade den. Däremot var de få byar vi besökte, väldigt mycket mer turisanpassade än på Fuerteventura. Snygga och vitmålade, ja. Men det är lite ocharmigt när alla matserveringar är anpassade efter turisterna. Här var det tydligen engelsmän som höll till, för det var pubar och sportscaféer med fotboll på TV och annat trist till höger och vänster.
Utanför hotellet fanns också den lilla taxifärjan över kanalen. Om man ville ta sig över till den långa stranden Meia Praia så kunde man ta den. Här hade det blåst upp rejält på eftermiddagen, så färjan svajade betänkligt i vinden… Vårt hotell är den vita byggnaden som syns till höger.
– Men vadfalls?? Var det första han utropade. Var är de nya telefonerna? Har ni suttit och rullat tummarna? Jag trodde att ni var professionella och kompetenta ingenjörer, men nu börjar jag nog att tro att ni är inkompetenta bakåtsträvare!
Denna bit fick jag mest fjärilar i magen av – kändes lite läskigt när man är lite kort. Tappa taget kändes ju inte som ett alternativ. Men det var klart värt det att våga. Följande väntade:
Ingenjörerna tyckte det lät superspännande och var genast med på noterna. De förstod varför mobiltelefonerna behövde förändras och de såg målet och visionen där människorna trivdes och hade god användning av alla de nya funktionerna som skulle ingå. De satte sig och gjorde som de alltid gjort: en konsekvensanalys där de listade upp det de behövde för att kunna möta upp det nya målet.
Annandag jul verkar vara en ödesdag. Det var den dagen jag bröt benet så fatalt för fem år sedan, det var också den dagen stackars Fantastico som vi bara haft på foder i 1,5 månad, gjorde sig ruskigt illa i hagen.
Hemma strax före midnatt. Sjukt minnesvärd vandring där jag stundtals kände mig ensam på jorden i blåsten, klipporna och vidderna. Samtidigt ändå så ihopkopplad med de andra som deltog. Vi behövde alla varandra för att våga oss genom nedstigningen och smala pass med stupande klyftor runtom. Även den avslutande picknicken och färden i den skramliga vanen med gammal 60-talsmusik skränandes medan den naturliga AC:n svalkade, bidrog till att göra färden oförglömlig.
Att sätta mig in i min nya yrkesroll. Det här är ju något jag trodde att jag visste vad det handlade om, men det var bra mycket svårare än jag föreställt mig att hitta mitt nya yrkesjag.
Det finns många i Sverige som litar på att myndigheter gör rätt. Jag har en gång i tiden tillhört dem som trott att tjänstemän på myndigheter vet vad de gör. Jag har också trott att någon granskar de beslut som tas, åtminstone i viktiga och kontroversiella frågor. Jag hade fel!De skyddar enträget. I Roslagen händer det till och med att vargslagna älgar skyddas så intensivt av gruppen att inte ens vargarna själva vågar gå fram till sitt slagna byte och får äta någon annanstans. Det kallar jag effektivitet på hög nivå!
Jag är nu inne på min tredje säsong och har fått en hel del fina sekvenser med totalt 8 olika lodjur på tre olika platser. Men överlägset mest bilder och film har jag på den gamla hanen som besökt den krokiga tallen i flera år, så också i vinter. Jag har även fått bonusmaterial på järv och kungsörn. Så kanske går det att fylla min tid med filmande när det väl är dags för pension. Någon lukrativ bransch är det inte, men man lär sig mycket om såväl djur som teknik. Nästa steg blir nog en drönare att filma med.We may request cookies to be set on your device. We use cookies to let us know when you visit our websites, how you interact with us, to enrich your user experience, and to customize your relationship with our website.
När det gäller uppmaningen om tilltaget vid brasan, är man överdrivet positiv kan det ju vara så att Stefan helt enkelt tycker att alla jägare ska hålla underlivet varmt och utföra dylika sysselsättningar framför en värmande brasa.
Artdatabanken valde dock att inte använda Franzéns 2300 lodjur utan valde istället 1700. Jag kan erkänna att det finns en osäkerhet i inventeringsdata från den tiden. Möjligen skulle man hjälpligt kunna applicera dagens kriterier för kvalitetsäkring på gamla uppgifter, men man kan även göra en enkel kolla av vad som är mest troligt.
Personligen bidrog jag med publik vildsvinstyckning och fungerade som ”sidekick” för Sofia Rågeklint som ledde en jaktpolitiks debatt under fredag eftermiddag. Alla riksdagspartier var representerade. Man kan konstatera att enigheten på podiet var större än man kunde förväntat sig. Troligen beroende på att de flesta var värmlänningar som inte alltid delar partiets linje på riksplanet. Alla var för licensjakt på varg i Värmland i vinter, utom Miljöpartiet. Miljöpartiets talesperson var också tydlig med att antalet vargar inte var tillräckligt stort och upprepade det politiska mantrat att det inte finns tillräckligt vetenskapligt underlag. Det är i sig inget nytt att MP driver den linjen, det intressanta var vem som sa det.Because these cookies are strictly necessary to deliver the website, refusing them will have impact how our site functions. You always can block or delete cookies by changing your browser settings and force blocking all cookies on this website. But this will always prompt you to accept/refuse cookies when revisiting our site.
Miljöpartiet representerades, till min stora förvåning, av Torbjörn Nilsson från Värmland. Det är samma Torbjörn Nilsson som åt Naturvårdsverket gjort de sårbarhetsanalyser som ligger till grund för dagens referensvärden för lodjur, björn och järv. Han har också tidigare gjort sårbarhetsanalyser för varg som utgjort grund för svensk vargpolitik. Såvitt jag känner till finns det ingen annan forskare med så stort inflytande över det vetenskapliga underlaget för svensk rovdjursförvaltning som också tydligt driver en egen politisk agenda.
We fully respect if you want to refuse cookies but to avoid asking you again and again kindly allow us to store a cookie for that. You are free to opt out any time or opt in for other cookies to get a better experience. If you refuse cookies we will remove all set cookies in our domain.
Click on the different category headings to find out more. You can also change some of your preferences. Note that blocking some types of cookies may impact your experience on our websites and the services we are able to offer.Ingen torde säga emot om jag säger att andra halvan av 90-talet var den period då lodjurstammen ökade som snabbast. Det var då de spred sig in i de rådjurstätaste områdena i Mellansverige. Tillväxten har i Sverige har beräknats till 20-30 procent per år, lägre i norr och högre i syd. Om jag är väldigt försiktig och använder den lägre tillväxtsiffran för hela landet för att beräkna lodjursstammens utveckling från 1700 djur, det jagades ju också en del, skulle det ha lett till följande. År 2000 skulle det ha funnits drygt 4200 lodjur. Med den högre tillväxten skulle motsvarande beräkning ge 6000 lodjur. Rovdjursföreningens och Franzéns 2300 lodjur skulle med den lägre tillväxten ha ökat till 5700 lodjur redan år 2000, med den högre till 8500 lodjur. Någon som tro på det?
Det kan förstås också vara så att Stefan själv tycker att denna sysselsättning vid just en flammande brasa är synnerligen lämplig och vill dela med sig av sina erfarenheter.
I ärlighetens namn måste jag väl redovisa motsvarande för 700 lodjur, Artdatabankens gamla siffra. Med lägre tillväxten blir det drygt 1700 år 2000 och med den högre tillväxten 2600. Låter lite mera bekant eller hur?
Fennoskandia är unikt i ett europeiskt perspektiv. Inget annat område har alla de fyra stora rovdjuren i starka stammar. Jag har inte sett BBC avsnittet i sin helhet, bara en ”rough cut” av lodjursdelen. Av två års arbete valde BBC ca 3 minuter film till serien. Så spänningen är stor, har de lyckats förmedla budskapet att naturen och de vilda djuren är en del av vardagen för oss i Sverige? En vardag som för många andra är väldigt exotisk. Så hur var det med antalet lodjur 1 januari 1995 egentligen? Vad får Artdatabanken siffran 1700 lodjur ifrån? Jag begärde och fick ut underlaget redan efter ett par minuter. De skall ha kredit för att de faktiskt aldrig har försökt dölja något under de år jag haft med dem att göra. Det är nu nästan två år sedan mitt senaste blogginlägg. Bildspelet på lodjur i det blogginlägget ledde till att jag via Henrik Ekman på SVT blev kontaktad av BBC Nature. De undrade om jag kunde hjälpa dem med att filma vilda lodjur för deras serie om skandinavisk natur. Det var en utmaning jag inte kunde motstå. Resultat kan den som vill se när SVT har världspremiär för BBC:s nya serie ”Wild Scandinavia”. Första avsnittet, Heartland (”Sveriges hjärta”), sänds nu på torsdag 16 mars på SVT 1 kl. 21:00.
Vi jägare fyller många syften. Ibland oanade. Bland annat bygger vår verksamhet upp en annan, faktiskt rätt rolig, grupps verksamhet här i Sverige, APU (Anti Poaching Unit). Denna grupp består av en samling lekfarbröder och -tanter vars huvudsyssla är att ogenerat smyga omkring i framför allt Roslagsskogarna och leta efter jägare som beter sig misstänkt.
Före semestern hamnade Åsa Romson i blåsväder eftersom när hon anklagade vargforskare för att skriva vinklade rapporter som beställts av regeringen. Självklart tvingades hon, efter kritik från de forskare som kände sig utpekade, att göra en halv pudel. Jag bloggade om det i mitt blogginlägg, ”Åsa Romson gör en omvänd pudel!” Forskarna blev dessutom synnerligen förbannade och två skrev ett debattinlägg på temat i SvD.För något år sedan pratade jag med en professor och hade en lång diskussion om forskarnas roll och hur den har förändrats. För 20 år sedan kunde en forskare inte delta i debatten kring den fråga han forskade om, det vill säga om han inte höll sig till ren forskningsinformation och bara pratade, objektivt om statistik och resultat. Allmänheten skulle aldrig kunna ifrågasätta objektiviteten.
Åsa Romson sa att hon absolut inte syftade på Grimsö forskarna när hon talade om vinklade rapporter. Jag tror inte att hon syftade på sin egen partikamrat, Torbjörn Nilsson heller. Men jag vet att många i publiken på mässa i Sunne reagerade kraftigt när jag som ”sidekick” berättade vem Torbjörn Nilsson är och att det är han som är ansvarig för Naturvårdsverkets sårbarhetsanalyser.
Att det numera, efter en dom i Kammarrätten i Jönköping, anses att tillstånd ska ges för åtelkameror, spelar ingen roll i gruppens värld, för, ja ni vet, ”även om det är lagligt, är det ändå olagligt”.
Jag vill vara tydlig med att jag inte misstror Torbjörn Nilsson objektivitet i frågan. Jag uppfattar Torbjörn som en ärlig person, även om det blev tydligt under debatten att vi i jaktfrågor inte har samma uppfattning och grundläggande värderingar. Det intressanta är att det vetenskapliga underlaget för lodjur, järv och björn som Åsa Romson kritiserar regeringen för att följa har tagits fram av en politisk sekreterare för Miljöpartiet Värmland! Jag hoppas att Romson inte hade rätt om att rapporterna är vinklade, framför allt inte utifrån författarens personliga politiska värderingar. För om så är fallet torde debatten i Sunne ha visat att referensvärdena är för högt satta!
Det första jag läser är att underlaget har lämnats av Rovdjursföreningens Robert Franzén! Franzén hävdar inte att det fanns 1700 lodjur vid EU inträdet. Han skriver att det fanns 2300!!! Det är samma man som jag minns kallade upp Olof Liberg till NV efter den första större lodjursinventeringen för att tillrättavisa honom. Han hade nämligen citerats i en artikel i Svensk Jakt februari 1994 där han menade att det kunde finnas så mycket som drygt 700 lodjur i Sverige. De gillade inte Franzén och Bjärvall, de hävdade fortfarande att stammen var 200 djur! En av dessa, Franzén, hävdar nu att det fanns 2300 lodjur! Det betyder att en av Sveriges ledande rovdjurstjänstemän i så fall underskattade lodjursstammen med över 2000 djur på den tiden.Kunskaper om lodjur och en bra samt vacker plats att filma på hade jag redan. Jag har därför ägnat en stor del av min fritid de senaste två åren till att lära mig hur ”camera trapping” med systemkameror fungerar. Pandemin hindrade alla resor från England, så de första instruktionerna fick jag av ett tyskt fullblodsproffs på naturfilm som BBC skickade hit, Philipp Klein. I teorin är det enkelt, men verkligheten var en annan. De första 2,5 månaderna skötte jag BBC:s fem kameror med 10 fristående sensorer. Tio sensorer betyder tio gånger mer krångel. Minneskorten var ofta fulla reda efter något dygn för att solen, kvistar eller möjligen ufon triggat i gång kamerorna. Mera sällan var det lodjur. Några riktigt fina sekvenser blev det ändå redan 2021, men inte tillräckligt. BBC kan skriva hur många och detaljerade manus som helst om lodjurshanens liv i reviret, problemet är att han inte kan läsa eller än mindre låter sig regisseras. Så när det var dags att skeppa BBC:s kameror tillbaka till England hade jag redan införskaffat egna likadana.
Fredag lördag i förra veckan ordnades en stor jaktmässa i Sunne för första gången. Mässan blev en stor succé. 10 000 besökare under de två dagarna, vilket var över förväntan för en helt ny mässa med nytt koncept. Det nya var det stora utbudet av kända personer som på ett eller annat sätt talade positivt om jakt, viltvård och inte minst vilt som mat. Det är nu tredje gången Artdatabanken kommer att få dra tillbaka sitt referensvärde för lodjur. Det är allvarligt, för tyvärr är jag helt övertygad om att andra arter på rödlistan behandlas lika illa och att satta referensvärden är fullständigt obegripliga och inkonsekventa. Jag behöver bara säga, gråsäl! Artdatabanken är en lustig myndighet. Jag har genom åren haft många diskussioner med dem om olika arter. Nästan alltid visar det sig att de har fel eller åtminstone väljer att tolka data på ett sätt som förstärker hotbilder för vissa arter, men bortser från motsvarande hot för andra. När ejderstammen minskade med 50 % infördes den på rödlistan. Tror ni att rådjuret fick motsvarande rödlistning när den stammen minskade med ännu mer? Nej, rådjur är ointressanta djur för naturvårdens representanter!We provide you with a list of stored cookies on your computer in our domain so you can check what we stored. Due to security reasons we are not able to show or modify cookies from other domains. You can check these in your browser security settings. Uppdatering: Fick idag tips om Artikel i Aftonbladet maj 1998. Finns det någon som fortfarande tror på Artdatabanken eller Rovdjursföreningens Robert Franzén? We also use different external services like Google Webfonts, Google Maps, and external Video providers. Since these providers may collect personal data like your IP address we allow you to block them here. Please be aware that this might heavily reduce the functionality and appearance of our site. Changes will take effect once you reload the page.
Förra veckan bestämde jag mig för att granska Naturvårdsverkets beräkningar av referensvärde för lodjur och björn. Idag var det Artdatabanken som blev före mål för mitt intresse.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!
Få tillgång till det bästa från Getty Images med vår enkla abonnemangsplan. Miljontals högkvalitativa bilder och videor samt högkvalitativ musik väntar på dig.
Effektivisera ditt arbetsflöde med vårt förstklassiga digitala filhanteringssystem. Organisera, kontrollera, distribuera och mät allt ditt digitala innehåll.Skapa innehåll som är exklusivt för ditt varumärke genom att ta del av Getty Images globala datadrivna insikter och nätverk med fler än 340 000 skapare.
Kommentarer granskas inte i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetslagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen expressen.se. Du som kommenterar är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver.Jag fick ta på torra kläder och åka till Liseberg för att möta upp släkt och familjen för att fira svärfar som fyllde 75. Vi hade en urmysigt eftermiddag. Jag vann på ”biltankningen”. Alltid! Min absoluta favorit! Hahah! Sen hur det gick inde andra behöver vi inte tala om… Jag minglade runt med min kaffe därinne och varenda en jag mötte , mötte mig med ett leende eller en kram. Så gjorde alla mot alla! Det är en gammal rough lokal vilket tillsammans med SJ-pallar och lite mattor gjorde det så avslappnat. Ingen förmer än någon annan. Alla nyfikna , spända och öppna! När jag sen gick längre in på området och fick se alla deltagare som var i full gång! Endel på Procedos-mattan, några i en meditationscirkel, några andra vid foodtrucksen och hela mässhallen full av nyfikna själar som frossade i yogamattor, oljor och träningskläder.Är galet impad av de deltagare som krigade med mig i fullständigt spöregn och blåst ute på bananpiren! När klassen var slut var också vi slut och dyblöta. Sen kom solen igen… Hahha! Jaja… livet ! Real life!Så fort jag kom in på området möttes jag av solglittrande människor. Hamnade i famnen på Cecilia Duberg, Matthew Griffins, Tobias Karlsson och en av arrangörerna David Enroth .Jag åt en himmelskt god kikärtsgryta till lunch och efter skulle min klass starta. Tabata Outdoor. Jag hade hört att det kunde komma regn men kunde aldrig föreställa mig SÅ mycket regn!! Hahah!
I Japan har försäljningen av använda underkläder pågått i årtionden, bland annat kan man där köpa begagnade trosor i olika automater. Expressens granskning visar att begagnade trosor nu även säljs i Sverige.
”Jag säljer lättklädda nakenbilder och även använda underkläder. Allt för att du ska kunna fantisera med bild och doft! :)” skriver tjejen i sin annons.
Priset är 250 kronor och trosorna finns mest i svart. Den som är intresserad kan av kvinnan köpa boxers i bomull, hipsters/hotpants som är helsvarta eller svarta med rosa spetsdetaljer, eller ”vanliga trosor” som är blåvitrandiga eller grönmönstrade med spetskant. ”Du får välja själv vilka du vill ha, hur länge jag ska ha dem på mig och så vidare”, skriver hon.”Jag vill vara en del av din fantasi”, skriver kvinnan som säljer sina trosor för 200 kronor. Kunden kan få en text om när trosorna användes, vem hon träffade och vad hon i övrigt hade på sig.
