Utställning Ester Blenda

Även om Elin Wägner väckte respekt för sitt ställningstagande för de ekonomiskt svaga och för kvinnorna uppfattades hon av många som gåtfull och avvikande. Hennes vandringar i trakten väckte frågor och hon uppfattades ofta som sorgsen och nedstämd. Endast några få personer blev nära vänner och samtalspartners, bland andra Thage G Petersons far, kyrkväktaren Edvin Peterson. Flory Gate, en yngre vän och själsfrände, skaffade en gård i Berg för att där bedriva jordbruk med miljövänliga metoder. Periodvis bodde Elin Wägner hos Flory Gate under den kalla årstiden.Det viktigaste personliga mötet för Wägner under var med August Ritter von Eberlein, utvisad av fransmännen från Pfalz till Heidelberg där han ledde något slag av spionbyrå, Die Pfalzenzentrale, som försökte hålla koll på vad som hände i de besatta områdena. Ritter von Eberlein, som hade doktorerat i historia, var en tysk patriot som ogillade Versaillesfreden, demokratin och den svaga tyska regeringen. 1938 blev han en del av Sturmabteilung, och han tjänade trots sin höga ålder under Andra världskriget. Han och Wägner verkar dock ha funnit varandra, och Elin Wägner har i brev skildrat hans intresse för pedagogik, psykologi och kvinnofrågor. Från Eberlein fick Wägner mängder av rapporter om de franska truppernas framfart, och hon blev under tid en sorts språkrör för Ritter von Eberlein. Att döma av hennes dagböcker blev hon snart också uppvaktad av honom och han bedyrade henne sin kärlek. I mars återvände utredningen till Sverige men under resten av året reste Wägner runt mellan Köpenhamn, Berlin, Amsterdam och London för att sprida upplysningar om läget i Rhenlandet. Någon påvisbar verkan i Rhenlandet verkar hennes ansträngningar inte ha haft. Wägner och Ritter von Eberlein inledde dock en flera år lång relation. Det finns många brev från Ritter von Eberlein bevarade i Wägners brevsamling, och de träffades med jämna mellanrum under stora delar av 1920-talet. Relationen verkar dock ha ebbat ut, och inga brev från August Ritter von Eberlein finns bevarade efter 1929. Efter andra världskriget kontaktas Wägner av Ritter von Eberleins son Ludwig von Eberlein, som var journalist på Der Tagesspiegel. Han berättade att fadern satt i fångläger i Jugoslavien, och bad om att Wägner skulle skicka förnödenheter till honom, vilket Wägner verkar ha gjort.Den tjugoettåriga Wägner uppvaktades snart av en arbetskamrat på tidningen, den fem år äldre Hjalmar Jönsson. Det blev en kort men himlastormande affär mellan de två. Wägner stannade i London under våren och sommaren 1904 för att göra frilansarbeten men uppdragen blev få. I december 1904 fick hon genom Gustaf Ericson arbete på tidningen Vårt land i Stockholm men där stannade hon inte länge. Wägner hamnade i en depression, av allt att döma orsakad av kärleksaffären med Jönsson och en olycka där hennes halvsyster Ruth drunknade. Hon stannade hos sina släktingar i Småland. I dagboken ältade hon sina upplevelser med den otrogne Jönsson men lyckades också skriva några korta berättelser som utgavs i veckotidningen Idun under signaturen The Laughing Water. Berättelserna samlades i Wägners debutbok Från det jordiska museet.

På Fogelstad hade riksdagsledamoten Tamm samlat en grupp kvinnor omkring sig som ville bedriva folkbildning: nu när kvinnorna fått rösträtt till andra kammaren måste de veta vad de skall använda rösträtten till. På Fogelstad samlade hon kvinnor som Honorine Hermelin, Ada Nilsson, Kerstin Hesselgren och bildade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad, vars första kurs hölls redan 1922. Från och med år 1925 blev verksamheten regelbunden. På våren 1923 ville Tamm starta en tidning för kvinnor, Tidevarvet, och pressade Wägner att ta på sig rollen som chefredaktör – hon var den enda i kretsen av kvinnorna som hade yrkeserfarenhet från en tidning. Wägner ville dock inte eftersom hon var upptagen med romanen Silverforsen.Frågan om kvinnans särart tog Wägner också upp i debattboken Väckarklocka från 1941. I boken presenterade Wägner först en lära om en matriarkal urtid i det antika Grekland. Hon var mycket inspirerad av den tyske filosofen Bachofens upptäckter av ett matriarkalt samhälle på Kreta. Mot detta ställs den maktlösa kvinnan i det moderna samhället där kvinnan tvingats ta plats vid maskinerna och där kvinnlig rösträtt inte gör någon skillnad i det stora hela. Ett människovärdigt samhälle måste vara inrättat för kvinnor och deras barn, menar Wägner. Hon ser också ett negativt samband mellan våldsmakt och kvinnomakt; ju större kvinnligt inflytande desto mindre risk för krig. I brev skrev hon till sin tidigare make John Landqvist och klagade på hans välvilliga inställning till Hitler och nazismen: ”[..] det är ett lidande för mig att du hyllar honom.”Kvinnorna skulle vägra ta skydd i skyddsrum eller använda sig av skyddsmask i händelse av gasanfall. Uppropet kallades för Ned med vapnen och åttio kvinnor valdes till en kvinnoförsamling som i sin tur valde en delegation som skulle överlämna et beslut till Nationernas förbunds möte i Genève i september 1935. I delegationen ingick bland andra Wägner, Andrea Andreen och Ada Nilsson. I Genève väckte beslutet inget intresse och mötesordförande Edvard Beneš gav dem endast ett artigt intresse.

I juli 1924 blev Wägner ändå chefredaktör för Tidevarvet som ville vara en politisk-kulturell veckotidning. Medarbetare i tidningen var bland andra teologen Emilia Fogelklou, advokaten Eva Andén, författare Frida Stéenhoff, litteraturkritikern Klara Johanson samt Kerstin Hesselgren och Elisabeth Tamm. Wägner skrev kulturartiklar, artiklar om pacifism och hennes egna noveller gick som följetonger. Under hennes tid som chefredaktör debuterade Moa Martinson i tidningen. Mellan Wägner och den ansvariga utgivaren Ada Nilsson uppkom så småningom en tvist eftersom Wägner även ville fortsätta skriva romaner från sitt hus i Lilla Björka. Tvisten med Nilsson och förhållandet med Sigfrid Siwertz gjorde att hon blev deprimerad. Wägner stannade som chefredaktör fram till utgången av 1927.

Tanken på en bortglömd kvinnohistoria påverkade Wägner stort och i flera böcker skriver hon om den kvinnliga särarten. I sin roman Dialogen fortsätter ställer Wägner en grupp män som vill hålla fast vid sina förmåner mot en grupp kvinnor på uppgång och tar i förbifarten upp frågor om moderskapspenning, abortfrågan, födelseunderskottet och fred. Tanken på en särskild kvinnohistoria tog Wägner upp i den kulturhistoriska boken om Tusen år i Småland med berättelsen om Blenda från Blendasägnen, den speciella arvsrätten i Värend och viktiga kvinnor i Smålands historia. Under sin barndom och uppväxt hade hon vistats mycket i sitt morföräldrahem, varifrån hon tog betydande intryck, framför allt vad gäller den inkännande förståelsen av den småländska kyrkotraditionen och livsuppfattningen i Värend, som hon ingående skildrat. Morfadern Jonas Ekedahl (1820–1899) var kyrkoherde i Tolgs pastorat norr om Växjö, och i närheten köpte senare Wägner sitt Lilla Björka.Tre vänner kom att betyda mycket för Wägner under årtiondet. Emilia Fogelklou, den första kvinnan i Sverige att bli teologie kandidat, betydde mycket för Wägners religiösa sökande men också för Wägners intresse för kvinnors historia. En annan nära vän var journalisten Barbro Alving, redaktionssekreterare på Idun och därefter journalist på Dagens Nyheter. En tredje väninna var Flory Gate som blev som en dotter för Wägner efter att hon hade flyttat med sina barn till Berg och köpt ett jordbruk.

Under sin studietid i Uppsala hade Landquist lärt känna konstvetaren Harald Brising och både Wägner och Landquist hjälpte hans fru Louise Brising efter Harald Brisings bortgång 1918. Mellan honom och Louise Brising uppkom varmare känslor under 1919 eller 1920. Wägners bevarade dagbok från 1919 visar på återkommande gräl mellan makarna. Skilsmässan dröjde dock. I januari 1922 flyttade Wägner från det gemensamma hemmet på Nytorgsgatan i Stockholm. Efteråt hävdade de två att barnlösheten var en grundorsak till att förhållandet tog slut. Landquist gifte sig med Louise Brising 1925.

Wägner brukar räknas till de så kallade tiotalsförfattarna och ingick i Fogelstadgruppen. Mest känd har hon blivit för sitt engagemang för kvinnlig rösträtt och för att hon var med och grundade Rädda Barnen år 1919. Wägner blev ledamot av Samfundet De Nio 1937. Hon var verksam som skribent vid Tidevarvet (1923–1936).

Elin Matilda Elisabet Wägner, född 16 maj 1882 i Lund, död 7 januari 1949 i Rösås i Bergs socken i Kronobergs län, var en svensk författare, journalist och feminist. Hon blev andra kvinnan efter Selma Lagerlöf att bli ledamot av Svenska Akademien från 1944. Åren 1910–1922 var hon gift med litteraturvetaren John Landquist. Hon var kväkare under de sista decennierna av sitt liv, och var en av kvinnorörelsens och fredsrörelsens portalfigurer.År 1919 hade Wägner varit med och bildat en svensk avdelning av Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet. Inför dess kongress i Haag i december 1922 fick Wägner i uppdrag att resa runt i Saarland för att kunna lämna redogörelse. Resan gjordes tillsammans med engelskan Marion Fox som var kväkare och mötet med kväkarna gjorde ett stort intryck på Wägner. Den 11 januari 1923 besattes Ruhr-området av franska och belgiska trupper. Wägner reste runt i det besatta området och skrev snabbt en bok om ämnet, Från Seine, Rhen och Ruhr. Sin pfalziske kontaktman von Eberlein träffade hon både åren 1923 och 1924 och händelserna hon fick höra om skrev hon så småningom en roman om, De fem pärlorna, där en kvinnlig kväkare blir älskarinna åt en landsflyktig motståndskämpe. Boken blev inte någon försäljningsframgång trots att Wägner gjorde en föreläsningsturné, där hon berättade om det rådande läget i Tyskland. Hon verkar till slut ha fått nog av fredsarbetet, för i ett brev från juni 1923 skriver hon: ”Jag anser mig ha uppfyllt min plikt, min botgöring i Stockholm med allt jag trälat där för Fris. Kvinnor, rösträtt, fred o. d. Nu får andra skriva upprop och springa på telegrambyrån om nätterna och göra protokoll.”

Början av 1930-talet innebar att Wägner åter tog upp kvinnofrågan. Inom Fogelstadgruppen hade den finländske feministen Hagar Olsson gjort ett stort intryck med sina krav på en omstöpning av hela samhället. Wägner hade tidigare läst Mathilde Vaertings Männerstaat und Frauenstaat där författaren tolkat antika fresker från en utgrävning på Kreta som bevis för kvinnligt inflytande under den minoiska tiden. I sin bok Mütter und Amazonen tolkade Bertha Diener kända grekiska sägner, historia, etnografi och folklore som att det en gång funnit ett matriarkat i antikens Grekland. Wägner fick också läsa Johann Jakob Bachofens Das Mutterrecht som med utgångspunkt ur europeiska sedvänjor skriver om urtidens ”gynekokrati” där moderskapet hölls för heligt.

År 1911 började Wägner skriva på sin nästa roman, Helga Wisbeck, om en kvinnlig läkare som avstår från äktenskap och barn för att helt gå upp i sitt yrke. Helga Wisbeck fick drag av två av Wägners vänner, gynekologen Ada Nilsson och urologen Alma Sundquist.Anders Österling hade bett Wägner att skriva en monografi om Fredrika Bremer. Wägner satte igång med arbetet i början av 1948 men hon hade besvär med magen vilket fördröjde arbetet. I oktober lade hon in sig på lasarettet i Växjö och där upptäckte läkarna en cancersvulst i magen. Vid operation upptäcktes att svulsten spridit sig och att operationen hade kommit för sent. Sin sista tid bodde Wägner hos väninnan Flory Gate och trots sin svaghet skrev hon in i det sista om Fredrika Bremer.

Elin Wägners efterlämnade papper överlämnades så småningom till Kvinnohistoriska samlingarna vid Göteborgs universitet. Flory Gate var en av initiativtagarna till bildandet 1990 av Elin Wägner-sällskapet. Sällskapet kunde 1994 köpa Lilla Björka.Modern dog i barnsängsfeber när Elin Wägner var tre år. Två år senare flyttade familjen till Nyköping, där fadern fått en rektorstjänst vid Nyköpings högre allmänna läroverk. I Nyköping träffade han Augusta Ulfsparre som blev hans hustru 1888. År 1897 utnämndes fadern till rektor för Helsingborgs elementarläroverk.

I mars 1914 var Wägner med och bildade föreningen Frisinnade kvinnor med Emilia Broomé som ordförande och Wägner som sekreterare. Föreningen riktade sig emot den politiska högern i riksdagen som röstade nej till kvinnlig rösträtt och som genom bondetåget fått den staaffska regeringen att avgå. Sin besvikelse över första världskrigets utbrott skildrade hon i De eniga millionerna där en ung kvinnlig journalist besöker ett världskvinnomöte och där de kvinnliga ledamöterna drabbas av nationalistisk yra när kriget hotar och kongressen utmynnar i ingenting. Under 1914 och 1915 ägnade Wägner allt mindre tid åt tidningen Idun, som blev allt mer försvarsvänlig, och i januari 1916 slutade hon på tidningen med motiveringen att hon ville ägna mer tid åt att skriva böcker.

Elin Wägner lät bygga sitt hus Lilla Björka i Bergs socken i Småland 1925 och bodde där fram till sin död. Thage G Peterson, politiker och bland annat tidigare riksdagens talman och innehavare av flera ministerposter, är född och uppvuxen i Berg. Han var under sin barndom och uppväxt vän och samtalspartner till Elin Wägner trots den stora åldersskillnaden. I boken Elin i mitt liv återger han minnen från bygden, samtal och händelser och beskriver vilket avtryck Elin Wägner gjorde bland socknens befolkning.

Det tyska revanschbegär som Wägner varnat för i böcker och föreläsningar fick i början av 1930-talet allt tydligare form. I juli 1935 utgav Amelie Posse i Tidevarvet en uppmaning om kvinnlig generalstrejk. Posse var bosatt på ett gods i Sudetområdet och berättade om hur rädslan för krig hade ökat. Posses uppmaning fick snabbt svar när Tidevarvet utgav ett upprop om ”kvinnornas vapenlösa uppror mot krig”, formulerat av Wägner:Som ledamot i Svenska Akademien var Wägner framåtsträvande och det var på hennes förslag som Gabriela Mistral tilldelades nobelpriset i litteratur år 1945. Wägners tro på pacifism och icke-våld skakades i grunden när kunskapen om den judiska Förintelsen blev känd efter det andra världskriget. I ett brev till Emilia Fogelklou framgår hennes tvivel om den tidigare ställningen: ”Vi har ju ändå räknat med att det finns vissa gränser som människor inte kan överskrida. Ett folk skulle inte kunna ge sig till att utrota ett helt folk.”

Ytterligare ett tema finns i Wägners författande från 1930-talet: en slags jordromantik, säkert påverkad av flytten till Lilla Björka. Naturskildringarna blir fler, i Svalorna flyga högt skildras ett hårt arbetande torparpar och i Dialogen fortsätter är huvudpersonen en trädgårdsmästare som hamnar i riksdagen. 1935 hade Wägner varit med och grundat organisationen Women’s Organization for World Order och vid dess konferens år 1937 i Bratislava fick hon träffa den schweiziska bondkvinnan Mina Hofstetter, som drev ett jordbruk utan boskap och ett särskilt kompostprogram. Detta fick återverkningar på hemmaplan, eftersom Flory Gates jordbruk åtminstone delvis drevs efter Hofstetters tankar och gav Wägner ingivelse till boken Fred med jorden, där hon tar upp skogsskövling, konstgödning, mekanisering av jordbruket med mera.Begravningsceremonin ägde rum i Bergs kyrka den 13 januari 1949. Kistan gravsattes på Norra kyrkogården i Lund, där Wägner ligger begravd bredvid sin mor, Anna Wägner. Den internationella rösträttsrörelsens möte 1915 var planerad att äga rum i Berlin, men blev flyttad till Haag på grund av det första världskriget. Elin Wägner var bland de ledamöter som i april 1915 kom dit. Kongressen beslutade utse delegationer att söka upp de deltagande ländernas regeringschefer för att framföra kongressens krav på krigets omedelbara upphörande. De olika delegationerna togs artigt emot i sina hemländer men det ledde inte till några resultat. Den internationella rörelsen drabbades av interna bråk och Wägner verkar ha tappat tron på att kvinnorna kunde hålla ihop för att uppnå resultat, varken när det gäller freden eller rösträtten. År 1923 hade Wägner köpt en tomt i Berg i Småland, där hon lät uppföra huset Lilla Björka som fritidshus. Senare bosatte hon sig där permanent och skrev klart De fem pärlorna. Den romanen fick dålig kritik, till synes därför att recensenterna inte förstod att de uppdiktade länderna Slättland, Treves och Vinland egentligen är Frankrike, Tyskland och Pfalz. Romanen visar också Wägners intresse för kväkarna, vars verksamhet hon mött i Pfalz.I december 1919 var Wägner en av fem personer som grundade Rädda Barnen. Hon reste därefter till Genève för att medverka i en kongress som samordnade de olika nationella Rädda Barnen-kommittéerna till ett internationellt förbund. Hon reste vidare till Wien och Budapest och för Dagens Nyheter skrev hon artiklar om den enorma nöd som rådde i de besegrade staterna efter kriget. Hon stannade i Wien ända till juli och utnyttjade tiden för att skriva romanen Den förödda vingården, om en kärlekshistoria mellan en ung svenska i Wien och en österrikisk officer.En av John Landquists studiekamrater från åren i Uppsala var författaren Sigfrid Siwertz och Wägner måste ha träffat honom vid flera tillfällen under äktenskapet. I januari 1925 hade Wägner besökt Siljansborg utanför Rättvik med sin kusin Lisa Ekedahl, förläggaren Tor Bonnier samt dennes hustru Greta. Där träffade hon Siwertz och även denna gång verkar det ha rört sig om en blixtförälskelse. Siwertz var förvisso gift men hans äktenskap var på upphällningen. Kort därefter var Wägner tvungen att resa till Paris där hennes bror Harald Wägner var dödssjuk. Den tid Wägner och Siwertz hade att tillbringa tillsammans måste ha varit begränsad. Efter hemkomsten två månader senare var Wägner tvungen att ägna sig åt sitt arbete som chefredaktör för Tidevarvet medan Siwertz bodde långt utanför Stockholm, i Stockholms skärgård, med sina barn. Bevarade brev tyder på en romantisk lycka under sommaren 1925, tvekan och tvivel under hösten när Siwertz reste iväg under sex månader till Afrika. Förhållandet verkar ha fortsatt under 1926, tills Siwertz i ett brev i december 1926 gjorde klart att han inte var ”den du tog mig för” och avslutade förhållandet.Wägners sista roman blev Vinden vände bladen, en historisk roman eller en småländsk bygdekrönika som börjar på 1700-talet och slutar på 1930-talet. För Wägner blev romanen en framgång, både hos recensenterna och hos bokhandlarna.

Elin Wägner föddes på övervåningen av Lunds privata elementarskola (nuvarande Spyken). Hon var dotter till rektorn Sven Wägner och Anna, född Ekedahl, som var prästdotter från Tolg i Småland. Morfadern hette Jonas Ekedahl och en morbror var domprosten Esaias Ekedahl, en annan prosten Alfred Ekedahl. Vidare var Elin Wägner syster till journalisten Harald Wägner och faster till Ria Wägner.

Vid Idun blev Wägner snart redaktionssekreterare och skrev egna artiklar i tidningen. Hon skrev om kända författare och målare men också om aktuella sociala frågor, framför allt om kvinnors situation. Viktigast för Wägner själv var kanske hennes intervju med debattören Ellen Key i januari 1908. Under våren 1908 intervjuade hon Signe Bergman, ledande företrädare för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Mötena med dessa två ledde till att Wägner engagerade sig i rörelsen för kvinnlig rösträtt. År 1909 representerade hon Sveriges kvinnliga fredsförening vid den Internationella kvinnorösträttsalliansens kongress i London. I tidningen Idun försvarade hon kvinnors självbestämmande i en debatt mot Svenska riksförbundet för sedlig kultur. I debatten blev Wägner personligen utpekad som en fara för ungdomens moral av en anonym skribent. Den anonyme påstod sig vara en svensk dam bosatt i Yorkshire men Wägner lyckades avslöja att bakom signaturen ”Ung moder i England” gömde sig Wägners förre fästman Hjalmar Jönsson.

Efter att ha gift sig med journalisten John Landquist kastade sig Wägner in i arbetet med att förbereda Internationella kvinnorösträttsalliansens kongress i Stockholm i juni 1911. I samband med mötet skrev hon massor av artiklar både för Idun och Dagens Nyheter om mötet. Hon porträtterade rösträttsrörelsens ledande kvinnor som amerikanskan Anna Howard Shaw och ungerskan Rosika Schwimmer. Hennes bror Haralds äktenskap med Ellen Rydelius var vid det här laget slut och Harald hade inlett en förbindelse med en svenska i Italien. Kvinnan hade fött en pojke, Giovanni, men det var inte möjligt för henne att ta hand om pojken, som nu var drygt ett år gammal. Under våren 1921 tog därför Wägner över ansvaret och pojken fick flytta hem till henne i Stockholm. Elin Wägners skönlitterära böcker behandlar kvinnors rättigheter, kvinnlig rösträtt, fredsfrågor, sociala frågor och miljöfrågor. Den feminism hon företräder har felaktigt benämnts särartsfeminism. Elin Wägner framstår generellt mer som en likhetsfeminist, det vill säga en person som fokuserar på mäns och kvinnors likheter och lika rättigheter, än kollegan Ellen Key. Elin Wägner inspirerades till en början av den samtida feministen Ellen Key, men delade inte Keys essentialistiska hållning. Utvecklingen syns bland annat i Genomskådad (1937) och Hemlighetsfull (1938). Wägners feminism kom att ifrågasätta samhället i grunden med dess maskulint dirigerade krig liksom utnyttjande av miljö och människor. Boken Väckarklocka från 1941 visar denna omvälvande ställning. Missuppfattningen av Wägner har påpekats i artiklar av Lisa Gålmark, se även Elin Wägner och Alva Myrdal av Margareta Lindholm, Katarina Leppänens avhandling Rethinking Civilisation och Boel Hackman om Elin Wägner samt artikel om Elin Wägner och John Landqvist av Crister Enander. I början av 1907 började Wägner på Iduns redaktion i Stockholm som redaktionsassistent för 150 kronor i månaden. I Idun fick hon skriva artiklar som kunde tilltala tidningens kvinnliga läsare men hon skrev också åt skämttidningen Puck (signaturen Manon) och från 1907 i Dagens Nyheter (signaturen Elisabeth). I Dagens Nyheter skrev hon en brevkrönika, Sommarflirt, och i november 1907 började tidningen utge en ny följetong av Wägner skriven i dagboksform, Norrtullsligans krönika, med delvis samma personuppsättning som i Sommarflirt. Den handlade om livet bland lågavlönade kvinnliga kontorister i Stockholm. Enligt Wägner själv skrev hon varje avsnitt på fredagseftermiddagarna så att avsnitten kunde utges i söndagstidningen. Efter det första världskriget hade franska trupper besatt Rhenlandet och i enlighet med Versaillesfreden skulle det dröja till 1935 innan alla utländska trupper lämnat ockupationsområdet. I den svenska pressen spreds uppgifter om att befolkningen blev illa behandlade av de franska trupperna i Saarland, inte minst av franska, svarta kolonialtrupper som sades begå sexuella övergrepp på tyska kvinnor. Godsägaren Elisabeth Tamm på Fogelstad ville bekosta en utredning som kunde undersöka dessa rykten och genom sin vän Honorine Hermelin fick hon kontakt med Wägner. I februari 1921 reste Wägner till Rhenlandet tillsammans med Gunnar Vall, kyrkoherde i Vingåker. De reste runt längs Rhen för att träffa människor, och för att bedöma hur hög sanningsgrad som låg i det som har kommit att kallas Svarta skammen i Rhenlandet. Den svarta skammen fick stor uppmärksamhet i hela Europa, och de rasistiska tankefigurerna fick fäste i vänsterpolitiska, feministiska och progressiva sammanhang, inte minst genom den engelske radikalliberalen Edmund Morel. Wägners och Valls slutsats är dock att den internationella uppståndelsen kring den svarta skammen inte riktigt motsvarar verkligheten. I den slutrapport Wägner och Vall formulerar när de återvänder till Sverige, Rapport över en resa inom de av ententen besatta områdena vid Rhen 20/2 – 8/3 1921, konstaterar de att ”den så kallade svarta frågan kan icke ses isolerad utan måste tas i samband med förhållandena överhuvud taget. Det är vårt intryck, att den trots allt icke är den fråga som ligger överst i folkets sinne.” Rapporten innehåller förvisso också vissa rasistiska stereotyper, men Wägner och Vall konstaterar att de svarta soldaterna inte gjort sig skyldiga till fler övergrepp än vita soldater, till och med att ”de nesliga brotten begås mer av vita.” Wägner och Vall skildrar också hur de har sett flera förälskade par av olika hudfärg, och hur de har träffat flera som har ingått äktenskap.

Under 1908 hade Wägner också börjat skriva i Dagens Nyheter under signaturen Devinez (fra. ”Gissa vem”), särskilt artiklar och texter som berörde kvinnors situation. Sina erfarenheter från tidningsbranschen utnyttjade hon i romanen Pennskaftet som utgavs i september 1910. Romanen handlar om en ung kvinnlig journalist som dras in i rörelsen för kvinnlig rösträtt. I romanens form kunde Wägner också framföra sin uppfattning om sexualmoralen, tydligt påverkad av Ellen Key, till exempel att även kvinnor kan ha sexuella förhållanden utan att vara gifta. Wägners nästa bok, Släkten Jerneploogs framgång (1916), är en satirisk skildring av Sverige år 1914 som utspelas i en mindre stad; medelklasskvinnan Ingar startar en nödhjälpskommitté och en kooperativ affär för att hjälpa stadens arbetare men motarbetas på alla sätt av de styrande i staden. Romanen Åsa-Hanna utspelas i Småland och handlar om Hanna som hamnar i ett moraliskt dilemma mellan att avslöja vad hon vet om sin makes släkts brottsliga förflutna eller att hålla tyst. Besvikelsen över att inte ha uppnått något vändes delvis mot Wägner, särskilt hennes idé om kvinnornas personliga vägran
att skydda sig. ”Inte ett spår nytta har vi gjort med det oerhörda arbetet. […] Det är bäst jag drar mig tillbaka. Om jag har orätt gör det ju ingenting.” Misslyckandet tog Wägner hårt och hon hamnade i en kris med magbesvär och sömnproblem som sträckte sig över ett års tid. Wägners religiösa tro verkar ha hjälpt henne och hennes intresse för kväkarna gjorde att hon anslöt sig till Vännernas samfund.Journalisten Barbro Alving, ”Bang”, planerade att skriva en livsteckning över Elin Wägner och samlade ett väldigt material, ordnat månad för månad över Elin Wägners hela levnad. Uppgiften blev för stor för Bang och hon överlät materialet till författarna Ulla Isaksson och Erik Hjalmar Linder, som skrev en livsteckning i två delar: Elin Wägner, amason med två bröst, 1882–1922 och Elin Wägner, dotter av moder jord, 1922–1949.

Strax efter Selma Lagerlöfs bortgång 1940 hade förläggaren Tor Bonnier bett Wägner om ett bidrag till ett minnesalbum över Lagerlöf och snart utvecklades bidraget till en hel livsteckning. Wägner fick tillgång till Lagerlöfs brevväxling och när livsteckningen utgavs fick den bra kritik, exempelvis från litteraturkritikern Fredrik Böök och Svenska Akademiens ständige sekreterare Anders Österling. När filosofen Hans Larsson gick bort i februari 1944 blev stol 15 i akademien ledig och Wägner skrev till John Landquist om inte det nu var hans tur att bli invald. Istället var det Wägner själv som i maj samma år valdes in. Hon blev den andra kvinnan efter Selma Lagerlöf att väljas in i Svenska Akademien.Wägner engagerade sig i kommunalpolitiken (i Bergs landskommun) under en kortare tid och var då ledamot i såväl fattigvårdsstyrelsen som familjebidragsnämnden. Hon var aktiv styrelseledamot i Bergs hembygdsförening.

Kalmar Slott visar utställningen Ester Blenda! mellan 31 mars och 6 november. Ester Blenda Nordström var stjärnreporter, wallraffande piga, äventyrerska och resenär. Utställningen Ester Blenda! som tidigare visats på Skarhults slott i Skåne, byggs upp scenografiskt av Eva Canebro och levandegör händelser i Ester Blendas liv genom föremål, filmer och en bildskatt ur privata arkiv. Ester Blenda! har gjorts av utställningsproducent Alexandra von Schwerin i samarbete med författaren Fatima Bremmer och filmregissören Anna Hylander.– Kalmar slott är ett levande slott, en plats där vi lyfter fram spännande historiska personligheter. Dessutom ansåg sig Ester Blenda själv vara smålänning, då hon tillbringade mycket av sin barndom just i vårt landskap. Ester Blendas röst får nu åter ljuda tack vare denna utställning och den är värd att lyssna på, då hennes budskap är minst lika aktuellt nu som då, säger Meg Nömgård, slottschef på Kalmar slott. Utställningen Ester Blenda byggs upp med 15 nyckelscener ur hennes liv som skildrar händelser och de olika identiteter som hon skapar för sig själv. Utgångspunkten är ett av de många porträtten, som tillsammans med föremål och kläder bildar en scen. Scenerna följs av Fatima Bremmers texter, som skrivits särskilt för utställningen och bygger på citat, brev och kärleksbrev. Scenen med titeln Satpojken visar ett barndomsporträtt med en flicka i klänning och med rosett i håret och i Motorcykelkvinnan står hennes Royal Enfield som blev en del av den identitet som hon skapade för sig själv, den unga kvinnan i byxor och motorcykelkläder som gjorde utflykter utanför stan med Carin Waern Frisell, den identitet som skapade ögonblick av frihet.– Utställningen visas tack vare ett samarbete med Kalmar läns museum och kulturproducenten Charlotte Aaby Hertzman och vi vill rikta ett stort tack till dem för ett gott samarbete.

– Kalmar Slott är ett levande slott, en plats där vi lyfter fram spännande historiska personligheter. Dessutom ansåg sig Ester Blenda själv vara smålänning, då hon tillbringade mycket av sin barndom just i vårt landskap. Esters Blendas röst får nu åter ljuda tack vare denna utställning och den är värd att lyssna på, då hennes budskap är minst lika aktuellt nu som då, säger Meg Nömgård i pressmeddelandet, och fortsätter:

– Man kan lugnt säga att Ester Blenda Nordströms modiga, originella och färgstarka personlighet nu har återuppstått. Inte minst tack vare filmregissören Anna Hylander och författaren Fatima Bremmer, som har gjort var sin biografi över Ester Blenda, och som nu har resulterat i en spännande utställning, säger Ulrika Knutsson i ett pressmeddelande.Spårvagnarna blir en vanlig syn i Lund. Åsa-Hanna, Sfinxen och Blåtand är de spårvagnar som var först på plats i Lund. Därefter kommer Brandklipparen, Inferno, Saxo Grammaticus och Lindeman. Ståtliga namn men varför pryder just de namnen spårvagnarna? Spårvagnarna har fått sina namn utifrån sju teaman som alla representerar Lund på olika sätt. Utifrån dessa teman är namnen satta. 

För första gången visas nu hennes fotografier i ett retrospektiv från protester och demonstrationer tagna mellan 2012 och 2022. Utställningen innehåller antirasism, bostadskamp, asylmanifestationer, klimatstrejker och mycket, mycket mer.

SAPE är en unik subkultur inom Republiken Kongo och Demokratiska Republiken Kongo. Att vara Sapeur är mer än ett sätt att klä sig, mer än en hobby och mer än ett sätt att tjäna pengar och att få respekt.

visar mellan den 16 juni och 3 september utställningen Ikoner av fotografen Larsåke Thuresson med cirka 200 verk som berättar om en musikhistoria som känns väldigt nära men ändå långt borta. Här finns de alla: trubadurer, rockartister, internationella och svenska popidoler, schlagerstjärnor och ABBA. Vi möter de stora celebriteterna som Bob Dylan, The Beatles, The Who, Jimi Hendrix, Cher, Janis Joplin, Birgit Nilsson, Cornelis Vreeswijk, Ted Gärdestad och The Rolling Stones.Utställningen Les Afghans de Suède visas på la Maison du Combattant et de la Vie Associative et Citoyenne i Paris 1 – 28 april. Carl von Scheele har skildrat Swedish French Afghan Running Club med sin kamera där svensktalande afghanska flyktingar tränar löpning tillsammans med fransmän och svenskar som bor i Paris.

Bland mossar, myrar, kärr och träsk gav sig Malin Gezelius och Lena Källberg ut på jakt efter våtmarkens diskreta charm, och hittade storslagna former i litet format, djur och växtlighet som hämtade från urtiden, spår av varelser, rörelser i gyttja och dy, en ganska hemlig värld. En livsviktig miljö.Medverkande i samtalet är: Evgeniy Safonov, redaktör och medgrundare till Ukrainian Warchive. Stefan Ingvarsson, analytiker vid Centrum för Östeuropastudier, kulturskribent och tidigare kulturråd i Moskva. Åsa Lundmark, chef för enheten för projektstöd på Svenska institutet.Planket Stockholm – den stora fotoutställningen på Lilla Mejtens gränd/Malmgårdsvägen på Södermalm är tillbaka efter två år av virus och restriktioner. I år är det 40-årsjubileum av det som brukar bli en mycket välbesökt folkfest i fotografins tecken. Totalt kommer 282 fotografer att visa sina bilder den 13 och 14 augusti.

Hon hade hoppats att det skulle ha lämnat mer avtryck. De är fortfarande för fina, för mycket en stadsflickas besparade händer. Kommer de att avslöja henne?Trots stillheten finns det alltid en nerv i Karin Broos målningar. Att se dem är som att vara en del av ett tidsglapp, ett fryst nu som ständigt är på väg att förändras. Det är både realistiskt och poetiskt. Hon var en undersökande reporter som under falsk identitet tog plats på en bondgård och skrev reportage om det, och som sedan debatterades över hela Sverige. Hon levde med samerna i Lappland och reste som tredjeklasspassagerare med fattiga emigranter till Amerika. Hon räddade hela byar från svältdöden under finska inbördeskriget och deltog i en flera år lång expedition till ett farligt vulkanområde i Sibirien. Och allt detta hände dessutom under början av 1900-talet. Ester Blenda Nordström var journalist, författare och äventyrare i en tid då kvinnor för det mesta gick i långklänning, förväntades vara fogliga och inte hade rösträtt. Hans förfäder slog ihjäl Engelbrekt, förlorade huvudstaden till Kristian Tyrann och tvingades i landsflykt efter att ha krävt Jean Baptiste Bernadottes abdikation. Författaren Niklas Natt och Dag är genom sitt namn levande historia – och nu skriver han roman om den.

Ester Nordström drar av sig handskarna. Vänder och vrider, granskar kritiskt sina smala fingrar och handflator. Innan hon for rengjorde hon en bilmotor noggrant. Lät medvetet oljan och smutsen tränga ner i porer och linjer.

Nu skrivs historien äntligen om och en pionjär placeras i sitt rätta sammanhang. Boken om Ester Blenda Nordström, Sveriges första undersökande journalist, har nu sålt i över 200 000 exemplar!Utställningen är biografisk och skildrar Nordströms liv genom unika aldrig tidigare visade föremål och bilder. I ett pressmeddelande utlovas ”en intim inblick i hennes liv och öde som inspirerar och fängslar”.

Ester Blenda Nordströms liv skildras i en ny utställning i Skåne i sommar. ”Ester Blenda!” är den första utställningen om Nordströms liv och visas på Skarhults slott i Eslöv den 24 maj till 29 september.Etnografiska museets museipedagog Karin Wästfeldt berättar om författaren och journalisten Ester Blenda Nordströms resa till Ryssland. För snart 100 år sedan åkte hon till Kamtjatka. Inspelat den 25 maj på Etnografiska museet. Arrangör: Världskulturmuseerna.Filmen är en känslosam berättelse om Ester Blenda Nordströms spektakulära liv i det tidiga 1900-talet. Hon var en banbrytande journalist och författare, först i Sverige med att wallfraffa och hennes flickböcker kom att inspirera Astrid Lindgren. Ester Blenda levde sitt liv fullt ut och utan kompromisser med tidens konventioner. Hon skrev artiklar och böcker från sina långa resor till Samerna i nordligaste Sverige, från Argentina, USA, Japan, Kina och Kamtjatka. Till Stockholm återvände hon allt jämt och till sin hemliga kärlek Carin.

Anna Hyllanders mormors moster var alltså Ester Blenda. Anna var vid tillfället mellan jobb och bestämde sig att dra i gång filmprojektet. År 2016 släppte hon dokumentärfilmen Ester Blenda, det blev en stor publikframgång som spelats på bio och sänts på TV ett tiotal gånger.Utställningen visas i samarbete med Kalmar läns museum och kulturproducent Charlotte Aaby Hertzman. Ester Blenda! kommer att visas i Förbrända salen på Kalmar Slott, dagligen under perioden 31 mars–6 november 2022.– Ester Blenda var en pionjär inom journalistiken och har lämnat avtryck i flera ämnesområden. Jag var övertygad om att historierna var påhittade, det är verkligen som en Hollywood historia. Men det visade sig vara sant. Ester Blendas otroligt fascinerande livsöde var verkligt, säger Fatima Bremer.– Jag skulle nog säga att den här utställningen varit den största succén i Skarhults historia. Publiken har lämnat utställningen mållösa, gråtandes, skrattandes och berörda, säger utställningens producent Alexandra von Schwerin.

Idag har Kalmar slott premiär för sin nästa säsongsutställning. Den här gången får besökarna möta en stark kvinna med en spännande historia i utställningen ”Ester Blenda!”. Klädd i motorcykelkläder och med pistol i handväskan bröt hon mot det tidiga 1900-talets normer om vad kvinnor förväntas göra.Året därpå kom Fatima Bremers biografi ”Ett jävla solsken”. Boken om Ester Blenda blev även den en framgång och har sålts i över 260 000 exemplar och tilldelades även Augustpriset 2017.Ester Blenda Nordström var stjärnreporter, wallraffande piga, äventyrerska och resenär. Hon skrev presshistoria och kämpade för kvinnlig rösträtt. Utställningen ”Ester Blenda!” har tidigare visats på Skarhults slott i Skåne där den var en stor succé.Fatima Brenner berättar i sin biografi Ett jävla solsken om Ester Blendas liv, hur hon vägrade inordna sig i vad som förväntades av en ung kvinna på tidigt 1900-tal. Hon rökte, reste, klädde sig i byxor, körde motor cykel och hade en kärleksrelation med Carin Waern Frisell. Ester Blenda spenderade en sommar som lärarinna i Lappland, hon utbildade sig som enda kvinna till bonde, hon räddade liv under finska inbördeskriget och inspirerad av sin gode vän i Stockholms uteliv, Evert Taube, reste hon runt i Sydamerika. Hon gjorde ett reportage som tredje klassens Amerika immigrant, hon var med i en expedition i Kamtjatka vilket resulterade i boken Vid vulkanens rand och mellan resorna skrev hon böckerna om rackarungen Ann-Mari. Ester Blenda lär ha varit ett företagsamt och rastlöst barn och böckerna om Ann-Mari tros vara baserade på henne själv. Båda gör de allehanda rackartyg och i Ester Blendas fall ledde det till att hon skickades till en sträng släkting på landet för att råda bot på det. Bot råddes dock inte, i stället blev hon en modig och progressiv journalist, författare och äventyrare.

De flesta känner till att Astrid Lindgrens karaktär Madicken försökte flyga genom att hoppa från ett hustak med ett paraply. Men det är nog inte många som känner till att en viss rackarunge som hette Ann-Mari gjorde samma sak 41 år tidigare!

I arkivet finns, förutom Ester Blendas böcker där de flesta är olästa och bladen osprättade, även brev hon skickat till förlaget. Handstilen är snabb, känns modernt slarvig i jämförelse med de andra brevskrivarnas. Den 22 september 1914 skriver hon att hon kommer att ta sig till Stockholm i slutet av september på motorcykel. Den 25 september 1914 är det någon annan som skriver: ”Då fröken Nordström för närvarande är sängliggande i hjärnskakning som hon ådragit sig vid en ridtur och därför ej själf kan skrifva har hon bett mig […].” Ester Blenda levde hårt och snabbt. Hon drabbades av tbc, stroke och lunginflammation och var dessutom alkoholiserad. 1948 dog hon, utfattig, omyndigförklarad och svag, men omhändertagen av livskamraten Carin.Ester Blenda Nordström är känd som den första svenska journalist som gjorde reportage under falsk identitet och arbetade på det sätt som senare kom att bli känt som att wallraffa. Hon tog anställning som piga på en gård och skrev ett 10 veckor långt reportage i Svenska Dagbladet om förhållandena där. Reportaget rörde upp en debatt om pigornas rättigheter och ledde till positiva förändringar. Reportaget sammanställdes 1914 i boken Piga bland pigor. Sedan fortsatte Ester Blendas karriär och liv i samma våghalsiga och omstörtande anda. Utställningen Ester Blenda! har 15 nyckelscener som skildrar hennes liv och händelser samt de olika identiteterna som hon skapade om sig själv. Det är de många porträtten som tillsammans med föremål och kläder bildar de olika scenerna, följt av texter som bygger på citat, brev och kärleksbrev. Bland föremålen som visas finns bland annat Ester Blendas motorcykel Royal Enfield. Hon var den första kvinnan i Sverige som registrerades på en motorcykel. – Man kan lugnt säga att Ester Blenda Nordströms modiga, originella och färgstarka personlighet nu har återuppstått. Inte minst tack vare filmregissören Anna Hylander och författaren Fatima Bremmer, som har gjort var sin biografi över Ester Blenda, och som nu och har resulterat i en spännande utställning. Ni är att gratulera som nu har den framför er!– Utställningen visas tack vare ett samarbete med Kalmar läns museum och kulturproducenten Charlotte Aaby Hertzman och vi vill rikta ett stort tack till dem för ett gott samarbete, tillägger hon.

\u2013 Efter 2,5 \u00e5r \u00e4r detta projekt i land. Det b\u00f6rjade som en id\u00e9 utifr\u00e5n Ester Blendas och Elin W\u00e4gners n\u00e4ra v\u00e4nskap. M\u00e5let var att hitta en utst\u00e4llningsplats i Sm\u00e5land och en b\u00e4ttre plats \u00e4n F\u00f6rbr\u00e4nda salen p\u00e5 Kalmar Slott g\u00e5r inte att hitta, s\u00e4ger hon.

Utställningen invigdes av kulturjournalist Ulrika Knutson, som kort berättade om Ester Blenda Nordströms liv och äventyr, och hur hon sedan blir bortglömd.

Utst\u00e4llningen invigdes av kulturjournalist Ulrika Knutson, som kort ber\u00e4ttade om Ester Blenda Nordstr\u00f6ms liv och \u00e4ventyr, och hur hon sedan blir bortgl\u00f6md. \u2013 Kalmar Slott \u00e4r ett levande slott, en plats d\u00e4r vi lyfter fram sp\u00e4nnande historiska personligheter. Dessutom ans\u00e5g sig Ester Blenda sj\u00e4lv vara sm\u00e5l\u00e4nning, d\u00e5 hon tillbringade mycket av sin barndom just i v\u00e5rt landskap. Esters Blendas r\u00f6st f\u00e5r nu \u00e5ter ljuda tack vare denna utst\u00e4llning och den \u00e4r v\u00e4rd att lyssna p\u00e5, d\u00e5 hennes budskap \u00e4r minst lika aktuellt nu som d\u00e5. Utst\u00e4llningen Ester Blenda! har 15 nyckelscener som skildrar hennes liv och h\u00e4ndelser samt de olika identiteterna som hon skapade om sig sj\u00e4lv. Det \u00e4r de m\u00e5nga portr\u00e4tten som tillsammans med f\u00f6rem\u00e5l och kl\u00e4der bildar de olika scenerna, f\u00f6ljt av texter som bygger p\u00e5 citat, brev och k\u00e4rleksbrev. Bland f\u00f6rem\u00e5len som visas finns bland annat Ester Blendas motorcykel Royal Enfield. Hon var den f\u00f6rsta kvinnan i Sverige som registrerades p\u00e5 en motorcykel. Meg N\u00f6mg\u00e5rd, som \u00e4r slottschef p\u00e5 Kalmar Slott, menar att slottet \u00e4r en utm\u00e4rkt plats att lyfta fram Ester Blendas g\u00e4rningar p\u00e5. \u2013 Man kan lugnt s\u00e4ga att Ester Blenda Nordstr\u00f6ms modiga, originella och f\u00e4rgstarka personlighet nu har \u00e5teruppst\u00e5tt. Inte minst tack vare filmregiss\u00f6ren Anna Hylander och f\u00f6rfattaren Fatima Bremmer,\u00a0som har gjort var sin biografi \u00f6ver Ester Blenda,\u00a0och som nu och har resulterat i en sp\u00e4nnande utst\u00e4llning. Ni \u00e4r att gratulera som nu har den framf\u00f6r er!

\u2013 Utst\u00e4llningen visas tack vare ett samarbete med Kalmar l\u00e4ns museum och kulturproducenten Charlotte Aaby Hertzman och vi vill rikta ett stort tack till dem f\u00f6r ett gott samarbete, till\u00e4gger hon.\n\t\t\t\t\t\t\tskriv utEster Blenda Nordstr\u00f6m var stj\u00e4rnreporter, wallraffande piga, \u00e4ventyrerska och resen\u00e4r. Kl\u00e4dd i motorcykelkl\u00e4der och med pistol i handv\u00e4skan br\u00f6t hon mot det tidiga 1900-talets normer om vad kvinnor f\u00f6rv\u00e4ntades g\u00f6ra, skrev presshistoria, k\u00e4mpade f\u00f6r kvinnlig r\u00f6str\u00e4tt och var en r\u00f6st f\u00f6r den vanliga m\u00e4nniskan. Nu visas utst\u00e4llningen om hennes minst sagt makal\u00f6sa liv p\u00e5 Kalmar Slott.

När Elin Wägner föddes var hennes pappa, Sven Wägner, rektor för Lunds privata elementarskola. Mamman hette Anna Ekedahl innan hon gifte sig, och kom från Tolg i Småland. Anna Wägner dog när Elin bara var tre år.

Under första världskriget deltog hon i en fredskongress i Haag. Första världskriget slutade med att Tyskland straffades mycket hårt. Landet fick skulden för att ha startat kriget. Under 1920- och 1930-talen varnade Elin Wägner för att Tyskland skulle vilja hämnas och ta revansch. Idag håller många med Elin Wägner om att Tyskland straffades för hårt efter första världskriget, och att det är en av anledningarna till att nazisterna tog makten och startade andra världskriget.

1944 blev Elin Wägner invald i Svenska Akademien. Hon blev den andra kvinnan i akademin, efter Selma Lagerlöf. Akademien har sina lokaler i Börshuset vid Stortorget i Gamla stan.Elin Wägner skrev Norrtullsligan 1907. Då publicerades den som följetong i Dagens Nyheter. 1908 kom den ut som bok. Läs ett illustrerat avsnitt ur boken.

Mellan 1910 och 1922 var Elin Wägner gift med John Landquist. De bodde först på Grev Turegatan 69 på Östermalm och sedan på Nytorgsgatan 24 på Södermalm. John Landquist arbetade som litteraturkritiker. Han var också professor i psykologi och pedagogik.1907 började Elin Wägner arbeta på tidningen Idun i Stockholm. Då hade hon flyttat från Skåne, där hon hade bott under sin uppväxt. Hon skrev också artiklar och reportage i Dagens Nyheter.

1911 arrangerade Landsföreningen för kvinnlig rösträtt en stor rösträttskonferens i Stockholm. Elin Wägner var en av dem som ordnade med att förbereda Internationella kvinnorösträttskongressen. Under mötet gjorde hon intervjuer med många av de mest framträdande personerna och skrev många artiklar för tidningarna Idun och Dagens Nyheter.Med en ”Guide to Social Institutions” i Stockholm och porträtt och biografier över några av Sveriges mest kända kvinnosakskvinnor: Fredrika Bremer (1801-1865), Sophie Adlersparre (… Elin Wägner var pacifist. Hon argumenterade mot att lösa konflikter med våld. För henne var krig och fred också en fråga om jämställdhet: Alla världens länder styrdes av män. Länder började kriga för att det var männen som bestämde det. Om kvinnorna sade ifrån och gick emot männen skulle kanske freden fortsätta? Både Elin Wägner och hennes före detta man, John Landquist, blev medlemmar i Samfundet De Nio på 1930-talet. Samfundet De Nio är en en akademi som bland annat delar ut olika priser i litteratur.

Vilka frågor Svenska föreningen för moderskydd och sexualreform drev kan du läsa mer om i stadgarna och i ett av föreningens flygblad . Men vilka var medlemmarna? På listan hä…Elin Wägner skrev artiklar i olika tidningar där hon argumenterade för kvinnors rätt att välja själva. Det handlade dels om rösträtten, men också om rätten att själva välja hur de ville leva sina liv – till exempel vem de ville ha sex med och rätten att ha sex utan att behöva gifta sig först. Och rätt att ha säker sex, med preventivmedel. Rätten till sin egen sexualitet var en fråga som upprörde många i början av 1900-talet.

1908 gick Elin Wägner med i Landsföreningen för kvinnlig rösträtt. Före det hade hon intervjuat Ellen Key och Signe Bergman i sitt arbete som journalist. Ellen Key och Signe Bergman var två av rösträttsrörelsens ledare. De debatterade feminism, jämställdhet och kvinnors rättigheter. Elin Wägner lärde sig mycket av dem. Snart blev Elin själv en ledande person i arbetet för jämställdhet mellan män och kvinnor.1935 reste Elin Wägner till Genève för att prata i Nationernas Förbund – föregångaren till FN. Hon stod bakom ”kvinnornas vapenlösa uppror mot krig”. Elin Wägner hade skrivit en text om hur kvinnor kunde protestera mot männens krig. De skulle inte ta på sig gasmasker och inte gå ner i skyddsrummen. Om de lät bli att skydda sig själva skulle männen inte vilja börja krig, tänkte Elin Wägner. Upproret misslyckades. Nationernas Förbund tog inte hennes idé på allvar. Elin Wägner blev väldigt besviken. På 1920-talet byggde Elin Wägner ett hus i närheten av Tolg, utanför Växjö. Hennes morfar hade varit präst i närheten. 1948 upptäckte läkare att Elin Wägner hade cancer. Hon dog den 7 januari 1949. Den sista tiden bodde Elin hemma hos Flory Gate, en nära vän. Flory Gate grundade Elin Wägner-sällskapet 1990. När Elin Wägner föddes var Sverige ett mycket ojämställt land. Kvinnor fick inte välja vilket yrke de ville och de fick inte rösta i valen till riksdagen. Länderna i Europa hade stora arméer och förberedde sig för krig med varandra. Elin Wägner ville förändra båda dessa saker. Hon skrev sina böcker och artiklar för att kunna påverka och förändra samhället.Boken ”En rackarunge” om den busiga flickan Ann-Mari, en annorlunda flickhjältinna, kommer ut år 1919, 50 år före Astrid Lindgrens Madicken med liknande omslag. Boken blir en succé och Ester Blenda Nordström kommer att skriva 4 delar till.

Hon är med och fäller en svensk regering, strider för kvinnlig rösträtt, lever ett halvår i Lappland med samerna och tar tjänst som nomadlärarinna för att sprida kunskap om befolkningen i norr. Hon räddar hela byar från att svälta ihjäl under finska inbördeskriget, reser med minimal kassa i Amerikaemigranternas spår, på mula över Anderna och bland björnar i Sibirien.

Ester Blenda Nordström reser över fyra kontinenter men återkommer ständigt till Stockholm. Men det är inte de trånande herrarna som förälskar sig i henne som lockar – utan den livslånga hemliga kärleken Carin Frisell. Under somrarna 2019 och 2020 visades den egenproducerade utställningen Ester Blenda! på Skarhult. Ester Blenda Nordström var direktörsdottern som vägrade vara fin flicka. Hon levde i en tid då kvinnor gick klädda i långklänning och inte hade rösträtt. Själv var hon reporter på Svenska Dagbladet och körde runt på motorcykel, klädd i byxor, kedjerökandes och reste jorden runt med en pistol i väskan. Ester Blenda Nordströms liv är en näst intill osannolik historia. Hon föds år 1891 och vid drygt 20 års ålder erövrar hon Stockholms tidningsvärld där kvinnliga journalister ännu knappt är välkomna. 1914 klär hon ut sig till piga och skriver presshistoria som Sveriges första wallraffare och undersökande journalist.Utställningen produceras i samarbete med författaren Fatima Bremmer som skriver utställningstexterna och filmregissören Anna Hylander vars mamma är barnbarn till Ester Blenda Nordströms syster Agda Nordström.